Stabat mater

Idag på långfredagen handlar mycket om Jesu lidande och död på korset. Vid korset står, enligt traditionen, den sörjande Maria. En prövad moder. Hon har fått genomgå den utmaning det innebar att bli mor åt Jesus, Guds son.  Nu måste hon uppleva att han plågas och dör på ett kors. Men hon står kvar. Och när hon står där får hon ge styrka åt alla andra mödrar genom historien. I tårar och sorg, men närvarande. Inte minst vår kristna historia handlar om männen  och deras roll i världen. Men som en stabil grund finns kvinnorna. Inte alltid benämnda med namn och längst upp på barrikaderna. Men vi finns!  Kvinnor har benämnts som det svagare könet. Jag undrar det jag. Det är nog bara den ytliga versionen av vårt liv och historia.

Med Maria får vi styrka att stanna kvar, om än i tysthet. Sörja och finnas med.

Vid sidan om Jesus Christ Superstar och annan ”långfredagsmusik” finns Pergolesis Stabat Mater. På Spotify gillar jag den version som Choir of St John’s College, Cambridge ger.

Maria, stående kvar vid korset, gråtande, nära sin son. Oh Maria, kärlekens källa, rör vid min själ och mitt hjärta.

Maria i Uppsala Domkyrka, där hon står och undrar över världen och livet. Stilla, bakom en pelare. Men hon står kvar.

Som mamma vill jag bära mina barns sorger. Jag kan aldrig helt ta över dem, hur gärna jag än skulle vilja. Men jag kan få gå med och stötta. Dela bördan i den mån det går, inte lämna övergiven.

Hönsmamman kanske inte är så svår att förstå…