Archive for the ‘Trädgården’ Category

h1

Släpp växterna loss – det är vår!

06 april 2015

Efter en koll på vädret de kommande veckorna bestämde jag mig snabbt imorse att nu var det dags, rentav hög tid, att vårboa i växthuset. Övervintringstältet skulle ut, liksom det skräp som blivit kvar där inne under vintern. Snabbstädning. Sopa lite. Flytta in växterna igen eftersom de än så länge definitivt behöver växthusets skydd. Fram med stolar och det lilla bordet. Färdigt! Nu är det vår! Och de växter som stått inträngda i all bubbelplasten i vinter kan nu bre ut sig. Fullt med nya skott och knoppar. Det var ju inte vad jag tänkt mig göra idag, men nu blev det så bra så! Den långa gråa vintern är nu till ända.

IMG_0018

IMG_0016

IMG_0013

Annonser
h1

Handkraft

13 mars 2015

Just nu är jag inne i en stickvåg. Händerna rör sig i den monotona rörelsen, om och om igen. Pågående projekt, fler som avlöser varandra beroende på storlek, svårighetsgrad, monotoni, nyhetens behag, nära-slutet-läge….  Nya projekt rör sig i huvudet i väntan på färdiga idéer eller inköp av rätt garn. Att åka tåg är inte långtråkigt alls. Massor av sticktid! Varje dag har jag åtminstone 30 minuter till och från jobbet med sticktillfälle. För att inte tala om all den sticktid jag får på kvällar och helger. Den monotona rörelsen lugnar. Tillfredsställelsen när arbetet växer fram. Stoltheten men även tomheten när något är färdigt.

Sticka, sticka, sticka, sticka…..

Och snart är det vår. Då behövs lite annan handkraft. Den som sker i trädgården. Gräva, odla, vattna, klippa, röja. Så att jag sedan kan slå mig ner i trädgårdsmöblerna och sticka.

 

IMG_1939

IMG_1967

IMG_1977

h1

Egon hälsar på

11 januari 2015

Nu har Egon avtagit om än inte dragit sig tillbaka. Det rister fortfarande i huset, men inte alls så mycket som till och från under gårdagskvällen och natten. Efter tre kraftiga vädervarningar de senaste veckorna var det lite svårt att veta om det var läge att bli orolig eller inte. Hur mycket energi som skulle läggas på att stormsäkra utomhus. Nå, vid sextiden på kvällen tog jag en vända runt huset och packade ihop stolar och cyklar mellan husen där det var lite mer lä. Huspynt, som dörrkrans, ljuslykta och Mariabilden i terrakotta fick komma in i värmen. Välladdade datorer och mobiler om strömmen skulle gå.

VI har ett välisolerat hus, men när vindarna tar i så knakar det både här och där. Men det är vindstilla inomhus. Så har vi inte alltid bott. Gott nu! Efter ett antal år i skogsbygd, innan Gudrun drog fram, har vi en viss vana av strömavbrott, så just det bekymrar oss inte, handlar bara om viss beredskap. Nu finns ju inga mindre trollungar här heller som vi behöver ta hand om.

Gudrun, men även Per, gick mycket hårt åt vårt dåvarande växthus. Till slut kom en enstaka virvelvind och gjorde plockepinn av hela alltet. Nu har vi ett nytt stabilt, välmonterat och välgrundat (jag har gjort det i princip alldeles själv) växthus. De första starka vindarna som drog förbi, typ Simone, gav en hel del oro och jag satt hela tiden och väntade på ett glaskrossbrak. Men det håller. Står orubbat kvar. Visst, en natt kanske det kommer en överman på besök. Men jag behöver inte bekymra mig så fort vindarna tar i. Även pergolan står orubbad. Den vajade inte ens när det blåste som värst. Bådar gott för sommarens nästa pergolaprojekt. Hur blåregnet jag planterade i somras har orkat med Egon och hans bekanta lär vi inte få se förrän framemot sommaren. Han gillar visst inte blåst, men var någonstans på vår tomt blåser det inte? Jag ville så gärna ha ett blåregn, men det är klart – hos oss trivs bara det som klarar av att överleva lite vilt och i ständig blåst. Villkoren hos oss.

Så även om det inte mojnat än så känns det gott att hus, pergola och inte minst växthus står kvar – orubbat!

IMG_7280

IMG_7282

h1

Trädgårdsro

10 maj 2014

I vår trädgård, där finner jag ro. Jag gräver, klipper, vattnar och pillar ner lite i jorden här och där. Ibland kommer det upp ett och annat också. En solros, lite väldoftande basilika, kaprifol och faktiskt en kastanj. För några år sedan fixade en av trollungarna med jordgubbsplantor. Idag har dom fått nytt bo i en pallkrage, där det nu är lite mer jord än sand. För vår trädgård är egentligen bara en förklädd sandåker. Det är iallafall tämligen lätt att gräva i sand. Eventuella björkrötter klipps snabbt av med någon fin sekatör. Bättre det än att jag sågar ner varenda gren i husets närhet.

För det är just i detta monotona grävande, klippande, pillande som jag finner den vila jag just nu så väl behöver. Nåja, vila och vila. Lite slitigt är det allt emellanåt. Och om jag bara kunde lära mig att köra iväg med skottkärrorna lagom fullt lastade skulle det klart bli lite enklare… Men vila och ro för en trött själ möts oftast inte bäst med stillasittande och den mer klassiska formen av vila. Även om jag behöver träna på det också. Så igår kväll stupade jag isäng strax efter nio… Så trött vill jag inte vara alltför ofta…

Så vädrets makter har varit mig nådigt idag. Imorgon kommer jag förmodligen att vara lätt leabruten efter allt grävande. Förhoppningsvis har det ändå gett själen lite vila och ro.

IMG_6788

En japansk kerria, buske med fina gula bollar, har fått en ny grop för att förhoppningsvis växa vidare…

h1

Oliver

07 november 2013

Nu är det dags igen. Att plocka oliver. Medelhavsländernas svarta guld. Överallt runt om den lilla medeltidsstaden plockas det oliver. En del för hand, dvs med krattor. Andra lite mer maskinellt med en slags motoriserad plastvisp som körs upp i träden. Men ner ska dom. Oliverna. För att sedan tas om hand i en olivpress. Så att vi kan få olivolja till vår mat.

I baren serveras bröd med färskpressad, grönaktig, lite pepprig olivolja. Olivplockningen är stor. Även om det inte är någon festival här just nu som vid vinskörden. Fast det hinns nog inte med. Men olivodlandet verkar ännu mer utbrett. ”Alla” som har någon form av egen mark, om än så liten trädgårdstäppa, har olivträd. Som vi har, eller snarare hade, potatis, jordgubbar eller vinbär i våra svenska trädgårdar.

Så nu packar vi ryggan med dryck, pizzabitar, suppli, ost, frukt, torra strumpor (det är blött i gräset), kamera, kanske en tröja och gott om tid, så tillbringar vi dagen i olivlunden. En eller annan plastback kommer att fyllas med svarta, men även en och annan grön oliv. Fridsamt. Inte så tyst eftersom en traktor är igång på granngården, någon annan kör med motorsåg och från ytterligare ett håll hörs en ”olivvisp” swischa. Men just där vi plockar är det lugnt. Rassel bland olivbladen, lite dialog då och då, lite mer aktivitet och samarbete när det är dags att byta träd. Men det går liksom inte att stressa på.

Och hemma igen framåt kvällen är vi lagom ledbrutna. De finaste, största, blåsvarta oliverna växer ju längst in eller högst upp. Inte helt lättillgängliga. Olivlunden ligger på en bergssluttning mot öster, så när solen börjar gå ner är oliverna inte lika lätta att upptäcka bland de grågröna olivbladen. Back efter back fylls. Nästa vecka ska de forslas till olivpressen. Dunkar med grönskimrande olivolja blir resultatet. Vi har fått några dagar av friskvård i naturlig miljö.

IMG_6560

IMG_6566

IMG_6569

IMG_6579

IMG_6590

IMG_6596

IMG_6598

IMG_6618

h1

Vardagstillvaro

04 oktober 2013

Hemma igen i min vanliga vardagstillvaro sedan en dryg vecka tillbaka. Det går ju inte att vila och ta igen sig borta hela tiden. Då skulle jag ju inte uppleva det så gott. Balans och lagom blandning.

Så nu rullar vardagen på. Med jobb, hemmasysslor, lite studier, trädgårdsfixa, promenader och hemmavila. Hemmavila för mig just nu är att sticka, läsa och se på film. Gammalt och nytt. FInsticke och lite mer vardagssticke, typ raggsockar. Filmer jag inte sett och filmer jag gärna vill se igen. MIna promenader vid havet får nog tyvärr vänta ett tag för jag har fått ont i en fot och att promenera i mjuk sand visade sig inte vara så nyttigt. Dumt. Själv göra och själv ha. Så det får allt bli till att knata på mer plan mark istället. Men havet finns kvar. Trädgårdsmöblerna är insläpade. Växthuset är inte höststädat än, men det kommer. Sociala kontakter ska få rum. Och kulturupplevelser måste också få lite plats. En vardagstillvaro i balans!

IMG_1834

Men idag är det ju ändå fredag så då blir det cappuccino i min finaste solrosmugg. 

h1

Sommarfinal i storfamiljen

31 augusti 2013

Så börjar även denna sommar klinga av. Tre sommarmånader är alldeles snart till ända. Skola, studier, lönearbete och hösttermin börjar så sakteliga rulla igång för de flesta. Vardagsrutiner kommer igång. Huset där trollena bor kommer långsamt att sjunka in i höstvila, vartefter det töms på trollungar.

Som final på denna sommar kommer vi dock att vara många hemma denna allra sista sommarhelg. Alla utom två trollungar kommer hem, eller har inte återvänt till sitt eget hemma än. Just nu är det ändå lite lugnt. Men strax kommer huset att återigen sjuda av liv och rörelse lite till.

Vädret är inte helt emot oss, även om regnet öste ner igår. Har vi tur kan vi fika ute på vår altan eller i pergolan ännu en gång innan det så småningom är dags att bära in dynor, loungemöbler, dukar och filtar. Flera kvällar denna vecka har vi kunnat sitta ute i pergolan. Grillen arbetar fortfarande intensivt nästan varje dag. Det är bra att vi har växthusets tomater i mängd att ta till.

Det gäller att njuta av sommar och storfamiljsliv ända in i det sista. Och jag vet att jag nog inte alls skulle uppskatta detta sjudande familjeliv om det var så här hela tiden, utan det är just det som är finessen. Att trollungarna har gett sig ut i livet, men ändå vill komma hem igen en stund då och då, för att träffa och umgås med oss men också med varandra. Lyssna, minnas, skratta, berätta, dela. Trollfamiljens pussel läggs bit för bit. Nu och då. Tillsammans ger vi varandra perspektiv av liv och verklighet. LIvet är!

IMG_5286