Archive for the ‘Kvinnor’ Category

h1

Svanesjö

07 februari 2016

I höstas kunde jag bocka av ytterligare en sak från ”listan”. Sådant jag vill göra (minst) en gång i livet. Se Svansjön och då helst på Operan i Stockholm. Trollmormor Eva pratade om att det var något vi borde göra. Men det blev aldrig av innan hon dog. Nu har det gått mer än 30 år och jag hade fortfarande inte sett Svansjön. Jo på sätt och vis. Jag var faktiskt och såg en modern uppsättning på Göteborgsoperan för några år sedan. Benke Rydmans streetversion. Men nu ville jag ändå få se en något mer klassisk version, åtminstone vad gällde musiken. Det fick bli Mats Eks uppsättning på Stockholmsoperan. Nu har den också fått 30 år på nacken, men i alla fall. Inte helt klassisk, inga tåspetsskor och en del av svanarna var definitivt män. Men så vacker! Gripande! Jag vill se mer!

Jag och två trollungar gav oss dit en höstkväll. Skönt att ha dem med som stöd. För det fanns en och annan känsla i att äntligen genomföra detta.

Läckert var det! Mäktigt!

Och så glad jag var att få se just denna uppsättning! Rörelsespråket var sanslöst! Svanelikt! Svansjön!

I pausen hämtade vi andan med lite bubbel. Spansk cava i brist på italiensk prosecco, Helt okej det också.

Och tillsammans med oss fanns Trollmormor Eva!

 

IMG_0776

 
IMG_0775

h1

Laleh – igen!

01 februari 2015

Stilla söndagseftermiddag och jag har sett på dokumentären om Laleh: Jag är inte beredd att dö än. Fortfarande så är nog Laleh min största idol. Jag vet faktiskt ingen annan artist som jag bara vill se, höra och uppleva inte minst live. Jo, så här på TV går bra det med. Återigen – Laleh är en enorm urkraft. Måtte vi få fortsätta att uppleva henne många gånger till. Och jag gillar skarpt hennes förhållningssätt till sin musik. Så länge hon producerar och skapar äger hon sin musik. Men när hon väl framför den får musiken ett fortsatt liv av oss som lyssnar och upplever den. Och då kan den ändra innebörd i våra tolkningar. Som när Some die young fick ett så stort symbolvärde efter Utöya i Norge. Hon kostar på att lyssna på, men det är det värt. Inte helt lättköpt. Inte alls. Men å så det berör. Så trollfamiljen, om ni nu läser detta – nästa gång hon har någon konsert i Sverige vill jag vara där. Bara en liten hint så där alldeles från mitt hjärta. Och jag vill gärna ha sällskap, även om jag kan uppleva alldeles själv. Laleh!!!

h1

Spets & broderi

24 september 2013

I helgen som gått var det åter dags för festival i den lilla medeltida staden. Nu handlade det inte om vin utan spets och broderi. Fili in Trama. Vad nu det betyder. Min italienska är inte strålande. Närmaste obefintlig. En koll i en ordbod ger inget tydligt besked, mer än att det handlar om inslag av tråd. Nog så rätt om det handlar om spetsar och broderier.

På fredagskvällen började man pimpa staden. Nu inte med vinklasar utan med spets. Fontänen på piazzan pimpades med sidenband, blomsterarrangemang och spets. I fönstren på alla små butiker, nåja, möjligen inte hos slaktaren, pyntades med spetsar, gamla foton av människor klädda i spets, och andra vackra föremål. Vit spets knöts om både det ena och det andra. Ett antal partytält sattes upp och under helgen har de varit fyllda av olika hantverkare, med inriktning mot spets och broderi. I en av stadsborgarna visade man, förutom spets och broderi, nysydda renässanskläder, vid sidan av en mäktig brudklänning i spets. I det garage, strax innanför en av stadsportarna, där en av vinodlarna stod förra helgen, hade nu en tämligen komplett sybehörsaffär tagit plats. Även annat hantverk visades fram som vävning, och stickning. Men mest spetsbroderier. Något som tydligen orten är känd för sedan urminnes tider.

Även andra kulturarrangemang utnyttjade en helg som denna. På flera ställen stod boklådor utställda, där man kunde ta en gratisbok och kanske lägga till en annan, färdigläst. Love story på italienska? Och på teatern gavs den lilla ”kammar-operan” Il Filosofo di Campagna. Två fullsatta föreställningar.

Nu ska ni ju inte tro att det ser ut just så här i denna lilla stad hela tiden. För en dag som idag, vardag efter helg, slumrar staden i sin vanliga vardagslunk. LIte turister finns kvar, som vi. Och livet går sin sin gilla gång.

IMG_5963

IMG_6038

IMG_5974

IMG_6033
IMG_5987

IMG_6019

IMG_6046

IMG_5920

IMG_5992

IMG_5971

IMG_5940

IMG_5925

IMG_6004

IMG_5930

IMG_0607

IMG_5995

 

h1

Myrten

10 augusti 2013

I mitt växthus står nu en myrten. Än så länge inte så stor. Välformad direkt från blomsteraffären. Det gör ingenting. Den kan få växa till sig ett tag. Till vintern får den nog flytta in eftersom den inte verkar tåla allt för isigt väder. Sånt som vi haft här vid västerhavet de senaste åren. Sedan ska den få växa till sig så att den bildar fina rankor och kvistar. Såna som kan användas i en trollunges frisyr eller så. Vid ett bra tillfälle. Tills dess ska jag vårda den väl. Med kärlek.

Och för en som inte kan er Kulla-Gulla eller på andra sätt är informerad om kulturarv får väl fundera på när det är bra tillfällen för myrten.

IMG_5274

h1

Måne

22 juli 2013

Vackraste måne ikväll. Trollskt, magiskt. Egentligen borde vi ner till havet och bada i månens sken. Om det inte vore att vi ska upp och jobba imorgon, tidigt. Så det får väl vänta. Men någon gång måste vi fånga tillfället. Inte precis carpe diem utan snarare carpe lunam (kan det heta så?)? Fullmånen lyser som var den av glas…

IMG_5035

h1

Pizza

19 juli 2013

Efter ett antal mer eller mindre misslyckade försök har vi igår lyckats få till suverän pizza på grillen. Visst, vi fick inköpa en inte helt billig pizzasten för att få till det men det var det värt. Så gott! Lagom gräddad, lagom knaprig, helt enkelt delikat! En av trollungarna kockade, med visst bistånd av oss andra. Tyvärr var inte alla hemma för att kunna få smaka denna gång, men vi lär äta det fler gånger. Det gav liksom mersmak. Så nu vet vi hur det går att göra den perfekta pizzan hemma utan att ha tillgång till en specialbyggd pizzaugn.

För övrigt fick vi till riktigt bra grillglöd utan en endaste man i sikte. Kvinnor kan!

IMG_5014

h1

Alla mammors dag idag

26 maj 2013

Dagligen susar det förbi tänkvärda ord och bilder inte minst på Facebook. Idag, på Mors Dag, dök dessa rader upp, om än i något kortare och omarbetad form:

……And there, with step so light and gay,
She polishes the sun by day
And lights the stars that shine at night
And keeps the moonbeams silvery bright…
For mothers really never die,
They just keep house up in the sky
And in the heaven home above
They wait to ‘welcome’ those they love.

Kvinnan som uppges ha skrivit dessa vackra ord heter Helen Steiner Rice, en amerikansk författare.

Tidigare har jag sparat några ord från Göran Tunström: Lite kärvare, men så från hjärtat:

När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag.
Då förlorar man en glänta.
När mammor dör, växer det sly överallt.

På jobbet har jag en liten sentens från Lilla My, Tove Janssons styrkekvinna, om mammor som bara inte kan försvinna, utan finns någonstans i någon knut eller så. Nu vet jag inte om just Tove Jansson skrivit orden och inte heller kan jag citera dem korrekt. Men jag bär dem med mig.

Att fira Mors Dag när man som jag inte har någon mamma, är lite speciellt. Eller snarare, jag har ju haft en mamma, men nu är det mer än 28 år sedan hon levde färdigt. Hon skulle ”bara” resa lite före oss. Så var det. Åren går. Jag är äldre än vad hon var när hon hade levt färdigt. Inte har jag tänkt leva färdigt på ett bra tag heller, om jag får ha en synpunkt. Även om jag vet att det är bara livet här och nu vi kan förhålla oss till. Om morgondagen vet vi ack så lite. Kanske som tur är. Nu är nu!

Ja, inte tror jag att min mamma håller på att boa och pynta hemmet tills jag kommer. Hon hade absolut andra kvaliteter, men kanske inte just att städa. Och så här efter 28 år har jag fått lära mig själv att hålla slyn borta och andas alldeles på egen hand. Eller snarare. Vartefter har jag ju fått lära mig att ge vidare till nästa generation. I livets pärlband av mödrar.

Mors Dag idag. Fast lite tomt är det allt när det är nog faktiskt är första året som ingen av trollungarna är just här. Utan allt mer står på egna ben. Andas sina egna andetag. För det är ju just det som livet går ut på. Att livet har sin gilla gång.

Och själv är jag stolt att få vara en i raden av mammor. Så trollmamma jag är!

 

h1

TGIF

10 maj 2013

Och så var det fredag igen. Hur tidigt är det okej att gå och lägga sig med hedern i behåll? Eftersom jag inte ska upp och jobba imorgon skulle jag ju kunna stanna uppe sent. Men ögonen vill gå och lägga sig NU! Det går liksom inte ihop sig.

Just ikväll är jag hjälpt av att Star Wars drar igång på TVn, men borde jag inte sitta uppe en stund till och intresserat försöka dela den manliga delen av familjens intressen? Och banga före tio – det är väl inte okej även om jag är över femtio?

Gonatt!

h1

Maria

28 februari 2013

Maria-dag idag. Många är vi som heter Maria. Stort Grattis till oss på Maria-dagen.

Jag har försökt googla på betydelsen av namnet Maria, men får så motsägande uppgifter så det tänker jag inte återge här. Däremot vet jag att jag delar namnet med oerhört många. Även FB har idag varit fullt av grattisönskningar till alla Maria. Att heta Maria innebär att vi finns i ett oändligt följe av kvinnor (ja, och så en och annan man eftersom även män heter Maria i vissa länder och språkbruk.)

Tänk vilken ära att få vara Maria i julspelet. Jag vill vara Maria – jag!

Maria!

IMG_4750

 

Vår italienska Maria

h1

Julkrubban

03 januari 2013

Hemma hos oss finns en julkrubba med figurer som jag köpte i Israel, när jag var där på skolresa 1978. Det är länge sen det. Idag kan jag inte komma ihåg om det var i Betlehem eller basarerna i Jerusalem jag hittade julkrubbefigurerna som jag så gärna ville köpa. Men Moruti hjälpte mig. Det kan jag iallafall komma ihåg. Han var bättre på att pruta än jag. Dessutom var han nog bättre på att göra affärer. Åtminstone där och då. Kvinnor, som jag, ansågs nog inte riktigt kompetenta att köpa ens en julkrubba. Men jag bärgade hem min finaste julkrubba. Krubbfigurerna är i olivträd. Fint utskurna. Jesusbarnet har tappat en hand någon gång under åren. Just Jesusbarnet brukar inte få komma till ro i krubban förrän under julnatten. Någon gång, för många år sedan, blev det nog en viss diskussion om vem som skulle få lägga honom på plats. Sen. Och då gällde det ju att rädda undan honom så att ingen annan skulle lägga dit honom först. Viss ilska uppstod. Men Jesusbarnet gick att laga. Handen limmades fast igen. Tack och lov för Karlssons klister. Det har löst ett och annat problem under åren. Änglarna har tillkommit längs livets gång. En tror jag har följt med hem från en konfirmandlektion någon gång.

När vi flyttade till huset i staden vid havet fick julkrubban sin julplats på ett ovalt bord nära kaminen. En julros skuggar och skyddar. Adventsljuset, vaxljuset från Östanbäcks kloster, brukar brinna färdigt i krubban. Krubbfigurerna omgärdas av kottar, som fått följa med oss hem från en eller annan resa. De första kottarna är från en missionsby i KwaZulu-Natal. Det känns som mycket länge sedan som vi plockade hem dem. Några kottar har följt med oss hem från Italien också.

Själv tycker jag ju att de julkrubbefigurerna jag köpte då för så länge sedan är de allra finaste. Visst finns det andra fina också. Och läckra. I olivträ, snidade, i keramik eller andra material. Min syster och svåger har en julkrubba extra allt med rötter i Neapel (tror jag). Pizzabagare och blinkande lampor ingår. En sådan julkrubba skulle jag nog kunna tänka mig. Också! Inte istället för. Om jag bodde i ett mycket större hus där julkrubban kunde få ta massor av plats. Nu får jag nöja mig med att kolla in den på Signes kulle någon gång ibland. En gång hade vi besök en julhelg av en nunna som virkade en julkrubba av gamla restgarner. Allt är möjligt.

Och vi har en julkrubba till. En som jag ärvt av trollmormor Eva. Med målade figurer och många djur. Den får bo i ett glasskåp vid jul eftersom den inte tål att bli klappad så mycket av små trollbarnsfingrar. Men om den får jag berätta en annan gång…

IMG_4798