Archive for the ‘Friskvård’ Category

h1

Dimman väller in

26 mars 2016

Just nu är Hallandskusten insvept i dimma. Till och från i flera veckor nu lyser solen med sin frånvaro och dimman omsluter oss mest hela tiden. Olika väderappar talar om sol men den orkar liksom inte igenom. Förmodligen finns den där ovanför dimman. Och dimman sveper om oss med en snabbhet som väcker minnen från barndomens Saltkråkefilmer. Ni vet, tjockan som bara totalt kunde omsluta barnen på Saltkråkan och försätta dem i olika knepiga situationer. Något som jag egentligen inte haft någon egen erfarenhet av förrän nu. Visst funkar det helt okej med dimma när man är på land och kan orientera sig med hus, skyltar och växtlighet när man kommer nära. Men lite annorlunda ter sig allt omgivningen ändå.

Jo, Halland kan ha dimma ibland. Minns tidiga bilturer längs E6an där varje avfart varit en okänd utmaning, tills dimman äntligen lättat när solen gått upp på förmiddagen. Och vädret påverkas av närheten till havet på gott och ont. Havet värmer. Öppet hav bjuder på rimfrost. För att inte tala om hur vindarna får fritt spelrum över havet in mot land.

Med dimman följer en iskall fukt som tränger sig in. Kallt. Iskallt.

Nu vill vi ha vår. Och kanske lite sol iallafall. Jag vill få sjunga med Laleh – Vårens första dag – och jag VILL VARA MED!

IMG_1168.jpg

Här borde vi se en vanlig Falkenbergsvy, med Spritanrakan, några vindkraftverk, den långa bryggan ut i havet och Strandbaden, det stora hotellet. Nu bara total dimma…..En lite stund senare bröt solen igenom en stund….

Annonser
h1

Promenaddax

10 september 2015

Vi går promenader varje dag. En del kortare, andra något längre. Och så många små, små, korta. Till baren vid torget, till affären, runt den gamla stadskärnan. Den gamla staden ligger uppe på ett berg. Eller egentligen i ena änden på en bergskam. Att gå runt den gamla stadskärnan tar  en kvart eller så. Helt plan mark. Utvidgar man sträckan runt hela det mer tätbebyggda området, runt kommunhuset, det lilla sjukhuset och äldrecentret, tar promenaden lite längre tid. Då får man gå ner för en brant backe för att sedan vända upp igen längs en snirkligare uppfartsväg, förbi husbilsplatsen och skolan. Om man vill undvika backarna kan man faktiskt fortsätta lite utanför stadskärnan, till bageriet eller posten också, men det blir ju inte så långt det heller. Och inne i den gamla staden kan man gå runt, runt som i en labyrint mellan de smala gränderna. Fortsätter man uppåt hamnar man till slut (i bästa fall) på det övre torget (det politiska enligt min svåger). Där har man en mäktig utsikt över Toscana och Trasimenosjön. Men här är det mest finpromenader som gäller även om det blir lite upp och ner i gränderna.

Ibland väljer jag att ge mig ut på lite längre promenadturer. Och då är det mest nerför som gäller. Till att börja med. Uppför när jag ska tillbaka igen ju. Då väljer jag någon av de olika vägarna som leder ner för berget, mot byar som ligger nere i dalarna runtomkring. En del är smalare och snirklar sig fram. Någon är mer rakt på, till en början…. Nedanför berget finns en väg som rundar berget för att sedan fortsätta mot andra orter i närheten. Om man kommer ner på den går det att fortsätta där en stund för att sedan vända upp mot den lilla staden igen, längs en annan snirklande väg. Förra hösten gjorde vi några försök att gå till en närbelägen ort, som ligger på en annan sluttning av samma berg, men fick ge upp på grund av ruskväder (åska och ösregn!!). Om man är idog kan man ta igen sig på en trevlig pizzeria.

Vartefter har jag hittat små trevliga stigar att utforska. Det gäller att variera sig, iallafall lite. Norr om staden, längs sluttningen ner mot dalen vid Trasimenosjön, går en trevlig liten stig som jag testat ett antal gånger. Få se om jag kan få med mig Trollpappan denna gång. Han gillar inte höjder så där värst mycket och att gå på tvärsen på en sluttande bergvägg kan upplevas som en för stor utmaning…

En av mina utmaningar, som jag delvis har kvar, är att fortsätta upp längs bergkammen, där denna lilla staden är belägen i ena änden. Upp på Monte Petrarvella. Jag har skrivit om det tidigare och lagt en del bilder, så kolla gärna vidare där.  Idag gav jag mig på det igen, men vet nu att det tar mer tid än en vanlig morgonpromenad. Så imorse gick jag en halvtimme upp för den lilla steniga vägen. Uppåt i stort sett hela tiden i 30 minuter. Oftast så brant att man måste luta sig framåt för att inte ramla/glida bakåt. Mitt på bergskammen, där det planar ut, tog jag några nya kort OCH en selfie (mycket ovanligt för mig…). Något svettig och mycket ostyrig i håret. Att jag ser ansträngd ut beror mer på intensivt solljus eftersom jag envisas med att inte använda solglasögon… Men om nu någon betvivlar på att jag varit där så har ju nu bildbevis! Och förhoppningsvis blir det minst en promenad till uppåt denna gång. Men att fortsätta hela vägen, vart den nu leder, blir det inte denna gång. Då vill jag nog ha sällskap OCH vatten OCH GPS med mig, så att jag inte villar bort mig alldeles utan att hitta tillbaka, iallafall samma dag. Men jag tror att den till slut leder till nästa ort, med pizzerian, om jag bara snirklar mig fram tillräckligt länge, nerför igen. Men sedan ska man ju hela vägen tillbaka också….

IMG_0533

Tidens tand, två år sedan sist…

IMG_0536

IMG_0538

IMG_0539

IMG_0540

IMG_0541

IMG_0543

IMG_0545

IMG_0547

Jag har varit här uppe, med utsikt både mot Umbrien och Toscana!

 

h1

I kastenjernas skugga

10 maj 2015

En liten minifjellstedtarträff så här i kastanjernas skugga. Om än inte längs Fyrisån, utan i en liten medeltida stad i italien. Tillsammans har vi fyra erfarenhet från Fjellstedtska skolan under 10 år under 70-80-talet. Nu är det länge sedan. Historia. Men det är ändå en delvis gemensam historia som gett oss delade erfarenheter om än med olika perspektiv. Klasskamrater vi minns, inte minst lärare (och en och annan klänning), skolarbeten, rektorns hund. Att låta sig blicka tillbaka en liten stund. Innan vi rullar vidare i samtal längs livets slingrande stigar.

När skolåret närmade sig sitt slut exploderade kastanjerna i kaskader av vita blommor. Här i Panicale står kastanjerna i full blom. Mäktiga. Doftande.

IMG_7440

h1

Semestervila

08 maj 2015

Jag är åter tillbaka i den lilla medeltida staden i Umbrien. Semester. Tillsammans med trollpappan och goda vänner. Mycket efterlängtad ledighet. Om jag ska var ärlig var jag riktigt, riktigt sliten när vi åkte. La fram det jag skulle ha med mig flera dagar i förväg mot mina vanliga rutiner, för att jag säkert skulle komma iväg och inget skulle komma emellan. I och för sig fick jag plocka undan en del av det jag lagt fram för jag ska ju inte vara ledig mer än en vecka. Och det finns faktiskt tvättmaskin. Och väderprognoserna talade allra som mest om sol och värme hela tiden. Och min resväska har en viss begränsning. Men tre sticken har jag iallafall fått med mig. Och mina grönaste gåskor (egentligen springskor, men jag springer inte, utan går i lagom tempo, alltså gåskor). Nu har jag landat, eller snarare slagit mig till ro. Stickningen redo. Ett glas prosecco. En cappucino. En cornetto. För att inte tala om den italienska glassen – gelato. Åtskilliga promenader. Uppför backar. Nerför backar. Runt den lilla staden. Snart dax att strosa vidare till kvällens middag, som bör intas på torget ikväll. Tuppen vid brunnen.

IMG_0121

IMG_0110

IMG_0083

h1

Vårsticken

26 april 2015

Igår gjorde jag färdigt två sticken, där det ena följt mig sedan i oktober. Idag kan nog ytterligare två tröjor nå sitt avslut. Den ena har lite sticke kvar, typ en ärmmudd, den andra ska BARA monteras. Sedan blockning förstås. Ja, blockning, dvs att fukta och spänna ut så att det blir slätt och fint. Ja, jag ska inte sitta med dem hela dagen. Bara lite. Och efter det har jag bara en grön citronsjal på gång. Den som jag stickar på tåget varje dag. Och en hög med garn som ska bli handledsvärmare, men de ska jag spara till nästa flygresa till Italien. I hyllan ligger garn till några nya projekt men inget är helklart än vad det ska bli. Sedan har jag fått en idé om en riktig finkofta till i sommar. Där vet jag precis vilken modell jag ska göra, men har inget garn än. Och då kan jag ju inte heller använda modellen till ett garn jag redan har i merinoull. Visst är merinoull fint men till denna finkofta kommer det inte att vara rätt. Så har jag några andra projekt framför mig också, men inte heller där är det klart vad det ska bli och med vilket garn. Så just nu kommer jag att hamna i en liten stick-svacka. Inte så att jag inte vill sticka utan mer det tomrum som finns innan jag börjar på något nytt. Kanske dax att leta upp och se om jag har några gamla, undanstoppade projekt någonstans. Det som i stickvärlden kallas för UFOn. Unfinished objects.

IMG_0056

IMG_0054

h1

Släpp växterna loss – det är vår!

06 april 2015

Efter en koll på vädret de kommande veckorna bestämde jag mig snabbt imorse att nu var det dags, rentav hög tid, att vårboa i växthuset. Övervintringstältet skulle ut, liksom det skräp som blivit kvar där inne under vintern. Snabbstädning. Sopa lite. Flytta in växterna igen eftersom de än så länge definitivt behöver växthusets skydd. Fram med stolar och det lilla bordet. Färdigt! Nu är det vår! Och de växter som stått inträngda i all bubbelplasten i vinter kan nu bre ut sig. Fullt med nya skott och knoppar. Det var ju inte vad jag tänkt mig göra idag, men nu blev det så bra så! Den långa gråa vintern är nu till ända.

IMG_0018

IMG_0016

IMG_0013

h1

Julledighet

04 januari 2015

Återigen ledig. Denna julhelgen som passerat har givit stora möjligheter till återhämtning, inte minst genom att helg- och ledigdagarna varit många. För mig har det inneburit en bra blandning av familj, hemmafix, stickning, lite umgänge och så den nödvändiga vilan. Toppad med en förkylning så här mot slutet. Irriterande men definitivt övergående. Men gjorde också att jag tillät mig ytterligare dagar av soffhäng med sticke i högsta hugg. Vila! Återhämtning!

Om bara någon dag återgår huset där trollfamiljen bor till sitt numera normalläge. Det som innebär att huset bebos av två vuxna. Än återstår efterarbete i form av tvätt och städ. Lite jul finns kvar i huset i form av julgran, julgardiner och annat julbling. Och eftersom julgranen inte barrar överdrivet så får den vara åtminstone någon vecka till. Finns ingen anledning att stressa ut den.

Snart, snart är det dax att greppa månaderna som kommer. Vad ska hinnas med? Projekt? Eventuella resor? Vänner att träffa? Planering och förberedelser inför sommarens händelser? Men inte riktigt, riktigt än. Bara lite mer tid till sticke och vila första.

IMG_1876