Archive for the ‘Handkraft’ Category

h1

Semestervila

08 maj 2015

Jag är åter tillbaka i den lilla medeltida staden i Umbrien. Semester. Tillsammans med trollpappan och goda vänner. Mycket efterlängtad ledighet. Om jag ska var ärlig var jag riktigt, riktigt sliten när vi åkte. La fram det jag skulle ha med mig flera dagar i förväg mot mina vanliga rutiner, för att jag säkert skulle komma iväg och inget skulle komma emellan. I och för sig fick jag plocka undan en del av det jag lagt fram för jag ska ju inte vara ledig mer än en vecka. Och det finns faktiskt tvättmaskin. Och väderprognoserna talade allra som mest om sol och värme hela tiden. Och min resväska har en viss begränsning. Men tre sticken har jag iallafall fått med mig. Och mina grönaste gåskor (egentligen springskor, men jag springer inte, utan går i lagom tempo, alltså gåskor). Nu har jag landat, eller snarare slagit mig till ro. Stickningen redo. Ett glas prosecco. En cappucino. En cornetto. För att inte tala om den italienska glassen – gelato. Åtskilliga promenader. Uppför backar. Nerför backar. Runt den lilla staden. Snart dax att strosa vidare till kvällens middag, som bör intas på torget ikväll. Tuppen vid brunnen.

IMG_0121

IMG_0110

IMG_0083

h1

Vårsticken

26 april 2015

Igår gjorde jag färdigt två sticken, där det ena följt mig sedan i oktober. Idag kan nog ytterligare två tröjor nå sitt avslut. Den ena har lite sticke kvar, typ en ärmmudd, den andra ska BARA monteras. Sedan blockning förstås. Ja, blockning, dvs att fukta och spänna ut så att det blir slätt och fint. Ja, jag ska inte sitta med dem hela dagen. Bara lite. Och efter det har jag bara en grön citronsjal på gång. Den som jag stickar på tåget varje dag. Och en hög med garn som ska bli handledsvärmare, men de ska jag spara till nästa flygresa till Italien. I hyllan ligger garn till några nya projekt men inget är helklart än vad det ska bli. Sedan har jag fått en idé om en riktig finkofta till i sommar. Där vet jag precis vilken modell jag ska göra, men har inget garn än. Och då kan jag ju inte heller använda modellen till ett garn jag redan har i merinoull. Visst är merinoull fint men till denna finkofta kommer det inte att vara rätt. Så har jag några andra projekt framför mig också, men inte heller där är det klart vad det ska bli och med vilket garn. Så just nu kommer jag att hamna i en liten stick-svacka. Inte så att jag inte vill sticka utan mer det tomrum som finns innan jag börjar på något nytt. Kanske dax att leta upp och se om jag har några gamla, undanstoppade projekt någonstans. Det som i stickvärlden kallas för UFOn. Unfinished objects.

IMG_0056

IMG_0054

h1

Handkraft

13 mars 2015

Just nu är jag inne i en stickvåg. Händerna rör sig i den monotona rörelsen, om och om igen. Pågående projekt, fler som avlöser varandra beroende på storlek, svårighetsgrad, monotoni, nyhetens behag, nära-slutet-läge….  Nya projekt rör sig i huvudet i väntan på färdiga idéer eller inköp av rätt garn. Att åka tåg är inte långtråkigt alls. Massor av sticktid! Varje dag har jag åtminstone 30 minuter till och från jobbet med sticktillfälle. För att inte tala om all den sticktid jag får på kvällar och helger. Den monotona rörelsen lugnar. Tillfredsställelsen när arbetet växer fram. Stoltheten men även tomheten när något är färdigt.

Sticka, sticka, sticka, sticka…..

Och snart är det vår. Då behövs lite annan handkraft. Den som sker i trädgården. Gräva, odla, vattna, klippa, röja. Så att jag sedan kan slå mig ner i trädgårdsmöblerna och sticka.

 

IMG_1939

IMG_1967

IMG_1977

h1

Kulsockar eller snarare ManUsockar

18 januari 2015

Ofta är tanken med det jag stickar att det ska komma till nytta eller åtminstone vara fint. Men just nu har jag stickat ett par sockar vars syfte inte alls är att vara så användbara utan enbart till glädje. Jo, de går att använda, men passformen är inte optimal. Att få med mönstret var liksom det viktigaste. I vår utvidgade trollfamilj finns en man som verkligen håller på ett speciellt engelskt fotbollslag. Alla i familjen vet det. Förmodligen vet en hel del andra det också. När laget spelar är det viktigt! Så i höstas såg jag en bild på Facebook. Någon hade stickat ett par sockar med detta lags logga och färger. Manchester United. Det fanns inget färdigt mönster, men efter lite googlande hittade jag en ManchesterUnitedmössa med beskrivning till. På norska. Så med visst stöd av bilden, ManUmössebeskrivningen och lite tankeverksamhet har jag nu stickat ett par ManUsockar. Och igår överlämnade jag dem, så nu kan jag få visa upp dem. Under stickningens gång var jag skeptisk flera gånger, men om jag får säga det själv är jag inte helt onöjd med resultatet.

Som en liten sidohistoria kan jag berätta att det kan vara kontaktskapande att sitta och sticka ManU sockar på Termini, den stora centralstationen i Rom.

IMG_1871

h1

Jula ut?

13 januari 2015

Tjugondag knut och då föräntas vi slänga ut julen. Men jag vill inte, Inte riktigt än. Åtminstone inte allt. Just tomtar och annat löst pynt (inte så mycket kvar längre när barnen blivit stora) är undanplockat sedan helgen. Likaså en del julbonader. Men idag meddelade trollpappan att det BARA var VI som hade adventsstjärnor och ljusbågar kvar. Nu var det dags att ta bort dem. En viss kompromiss blev det allt. Stjärnor och ljusstakar bort, men julgardiner kvar. Och granen, som fortfarande är fin och inte barrar nämnvärt får stå, som traditionen (vår!) faktiskt bjuder, över min födelsedag. Så det så! Möjligen kanske våra två julkrubbor får bli kvar lite till de också? Och våra finaste änglar kommer att vara kvar ett tag till, nu i sällskap med en tovad stor ängel. Faktiskt är det ju så att en del av dem aldrig flyttar undan utan hänger kvar hela året…. Om julens blingnyhet, en Uppsalakula, får bli kvar lite till, det får vi se. Den är ju inte alls röd utan vackert blå med Uppsalamotiv i vitt och glitter. Inte så julig alls.

IMG_1831

IMG_7290

h1

Julledighet

04 januari 2015

Återigen ledig. Denna julhelgen som passerat har givit stora möjligheter till återhämtning, inte minst genom att helg- och ledigdagarna varit många. För mig har det inneburit en bra blandning av familj, hemmafix, stickning, lite umgänge och så den nödvändiga vilan. Toppad med en förkylning så här mot slutet. Irriterande men definitivt övergående. Men gjorde också att jag tillät mig ytterligare dagar av soffhäng med sticke i högsta hugg. Vila! Återhämtning!

Om bara någon dag återgår huset där trollfamiljen bor till sitt numera normalläge. Det som innebär att huset bebos av två vuxna. Än återstår efterarbete i form av tvätt och städ. Lite jul finns kvar i huset i form av julgran, julgardiner och annat julbling. Och eftersom julgranen inte barrar överdrivet så får den vara åtminstone någon vecka till. Finns ingen anledning att stressa ut den.

Snart, snart är det dax att greppa månaderna som kommer. Vad ska hinnas med? Projekt? Eventuella resor? Vänner att träffa? Planering och förberedelser inför sommarens händelser? Men inte riktigt, riktigt än. Bara lite mer tid till sticke och vila första.

IMG_1876

h1

Sticka!

15 november 2014

När jag var ung stickade jag i mängder. Rosa babykofta till lilla syster. Rödblåmelerad slipover till mig själv. Mönsterstrumpor. Sockar med mönster på hälarna. Rättviksluvor. Mer och mer. Nästan jämnt. Överallt. Så småningom kom trollungarna. Stickat var självklarheter i deras garderober. Förutom det jag stickade fick de stickat både från sin trollmormor och andra, inte minst äldre, viktiga i deras närhet. Jo, trollmormor hann sticka en del även om hon dog alldeles strax efter när äldste trollungen föddes. Och det hon inte hann färdigställa var noga iordninglagt bland hennes grejor. Bara att sticka klart. Med åren tog vardagen över alltmer. Liksom att efterfrågan minskade något. Yngste trollungen fick en fin ljusgul flätstickad kofta. Kanske något mer. Sedan låg stickning nästan helt nere länge. En gråmelerad ylletröja till trollpappan låg i en stickekorg i flera år. Några spetsstickade yllemössor fördrev tågresor. Så för några år sedan fick jag sticklusten tillbaka. Först en randig bomull/lintröja till mig själv av garn som fanns kvar efter trollmormor i gömmorna. Självrandiga raggsockar till hela den utvidgade trollfamiljen. Tröjor i regnbågens alla färger, blå, grön, röd, gul, orange…. Så upptäckte jag lingarnet. Lite annorlunda att sticka i. Stumt. Krävande. Men så skönt att använda. Och nu är jag fast i stickningen igen. Alltid en stickning i ryggan till och från jobbet. Hinner alltid några varv på en kvarts tågresa. Förra året återupptäckte jag spetsstickningen och så blev det först några spetsstickade sjalar, sedan två spetsmönstrade koftor. Nya material och framförallt garnkvaliteter. Att sticka på engelska funkar det med. Faktiskt bättre stickbeskrivningar. För att inte tala om de modeller på stickor som kommit allt mer. I somras upptäckte jag stickmarkörernas finess. Lära nytt. Ompröva. Nyfiken. Utmaningar.

Men allra viktigast. Att sticka ger mig en ro i kroppen. Stickandets rytmik. Att sjunka ner med ett sticke efter en stressig jobbdag. Det går helt enkelt inte att jaga på. Rytmen i stickorna. Tillfredsställande att se hur det växer fram. Blir det något fel går det (oftast) att rätta till. Annars går det att göra om. Helt okej det med. Högen av oavslutade arbeten minskar den också vartefter. Inte för att det är så oerhört kul att montera och fästa trådar, men det känns så gott att se det färdiga. Känslan när ett stickat plagg sitter på en nöjd bärare. Som när yngste trollungen bodde hela höstlovet i sin nya gråsvarta cardigan.

Så nu när jag är semesterledig har jag extra mycket sticktid. Väskan var välfylld med sticken. Och minst en garnaffär kommer att rymmas i turistshoppingtrippen innan vi far hemåt.

Stickning som friskvård är helt enkelt underskattat.

IMG_1713

Sånt att sticka, stickat, och att sticka med… Ur semesterpackningen…..