Archive for the ‘Äta’ Category

h1

Huset fullt

27 juli 2013

Så har huset fyllt på igen. I början av juni började de komma. Trollungarna. Några för hela sommaren. Andra för några dagar då och då. Denna helg kulminerar det. Igår kväll dök så den siste trollungen upp. Dessutom några till i vår utvidgade trollfamilj. En och annan som skulle kunnat vara här fattas.

Framåt natten kom alla till ro. Åtminstone madrass, lakan & kudde till var och en. Nu har det börjat röra sig i vrårna igen. Frukost i klart spridd formering. Kaffebryggaren jobbar intensivt. Ljudnivån ökar långsamt. Melodikryss, matlagning, lite brödbak och –  framförallt – umgänge står på agendan för dagen. Trollungarna har sina invanda roller och rutiner. Med åren sker också utveckling och förändring. De som kommer in som nya i Trollfamiljen hittar och mutar in sig vartefter. Så har äldste trollungen med hjälp från den utvidgade familjen tagit ledningen över kök och grill denna helg. Övriga bistår lite här och där.

Mitt i allt detta sitter jag och bara njuter av att ha dem runtomkring mig. Inte så att det borde vara så här jämnt. För visst är det en enorm glädje att var och en växer upp och hittar sin egen plats i tillvaron. Men att få ha dem nära, nära så här lite emellanåt är gott.

IMG_5187Dags för lunch. Många tallrikar blir det. Och stolar. Alla fick plats.

Annonser
h1

Grabb-kväll

10 maj 2013

Just nu har vi grabb-kväll i vårt trollhus. De manliga trollungarna är hemma över helgen. Jag känner mig privilegierad som får vara med mitt i detta grabb-häng. Det grillas. Ölkorv, chips, nötter. Matlagningsorgie i köket. Loungemusik i högtalarna. Till Havs skrålas i köket.

När jag gick och la mig igår kväll för att orka upp till jobb denna klämdag, då sågs det Star Wars. Inför kvällen kördes en grabbrunda till diverse gårdsbutiker och vår lokale Deli. Trångt blev det i bilen när tre fullvuxna söner skulle klämmas in. Själv kunde jag vila upp mig lite på jobbet.

Självklart fotodokumenteras allt som ska ätas. Och så här på kvällskvisten dök det även upp en fotoserie från eftermiddagens runda.

Nu är maten uppäten. Vi är mätta och belåtna. Återstår ett diskberg. Och förhoppningsvis en kopp kaffe med något läckert till. Om jag orkar hålla mig vaken så länge. Sedan är det totalt grabbhäng här.

260161_10152802312250007_1811071763_n

h1

Söndagkväll

17 mars 2013

Äldst och yngst är hemma över natten. Pianobar. Sångläxa. Lite tvätt. Delaktighet. Önskekost till var och en – shepherds pie respektive potatismos&köttfärsröra (kanske mest en ”layout-fråga?). Semlor. Inlämningsuppgift och annat som behöver läsas. Båda trollungarna har dessutom dopdag idag. Jungfru Marie Bebådelsedag för 28 respektive 17 år sedan. Ute är det snö och is. Om inte alltför länge blir det natten. Imorgon är det arbetsdag igen. Själv ägnar jag strötiden åt att sticka på en Gratitude-sjal eftersom jag tappat bort en av mina stickor jag behöver för att fortsätta sticka på en av trollungarnas flätiga tröja. Nya stickor kommer, behöver bara köpas och skickas hit först.

Söndagskväll hos oss.

h1

Julmat

28 december 2012

Häromdagen läste jag en artikel om julmatens historia på SvD Kultur. För det första var den riktigt trivsam och underhållande att läsa. Men den gav också en hel del igenkänning och ”jaha”-tankar. Julmaten hos oss, liksom hos så många andra, är mycket traditionsbunden. Visst har vi de senaste åren ändå börjat om än inte ifrågasätta så ändå förhålla hos till julmaten som ”inte statisk”. Men det ligger absolut något i att vissa rätter inte kan avskrivas förrän dess förespråkare utgått. Sedan är det ju så att verkligheten påverkar julmatens utformning, så att vi alltid har glutenfria alternativ på vårt julbord, vårt avstånd till bondesamhället med jakt och slakt samt att våra unga vuxna har andra smakideal än vi. Vilket de också uttrycker. Och eftersom jag ju är en hönsmorsa och är (har varit) rädd att alla inte äter sig mätta så har det behövt finnas med mat som alla kan tänka sig äta.

Så med arkeologens intention – att ta sig genom de olika matlagren i vårt julbord börjar jag nu utgrävningen.

Vi har ju fortfarande kvar vissa stråk från det gamla bondesamhället, om än i moderniserad form. Förr stoppade vi korv själva, nu köpte vi en bit. Fast egentligen passar det bättre någon annan dag. Pressylta har vi inte haft på länge, det höll trollbarnens farmor med. Men det händer att vi köper rullsylta, lite för att minnas. Men i år var det nog ingen som åt av den… Trollpappan förde med sig tradition av julhögen. Den stora julkusen, som vi alltid börjat äta på julaftons morgon och sedan fortsatt gnaga på till åtminstone juldagens frukost. Dock är inte glutenfri julkuse så speciellt god efter några timmar… Liten tallrik med julgodis, hemmagjort, men även köpe – staniolklädd choklad har också följt med.

Femton år på landet har lämnat fler spår än slakt & vilt. Vi har ju aldrig dopat kokkött (eller vad det nu är folk gör) som vi vet att många av våra vänner fortfarande gör mitt på dagen på julafton. Och som jag förstår det måste det doppas rättvist, så är man både hos mormor och farmor måste det doppas hos alla. Men den traditionen har aldrig ramlat in hos oss. Däremot har vårt julbord utökats med halländsk långkål, samtidigt som plåtburken med rödkål är utbytt mot hemlagad sedan många år.

Hur julmiddag med flerrättersupplägg kombinerats med smörgåsbordet som julförrätt ger mig lite av en förståelse över lutfiskens uppdykande mitt i maten hos trollmormor Eva. Men eftersom vi gillade lutfisk mycket så valde vi så småningom att äta den som ensamrätt vid ett annat tillfälle. Idag har lutfisken helt utgått eftersom de flesta (alla utom jag?) hemma hos oss inte vill äta lutfisk. Istället har jag de senaste åren ätit lutfisk tillsammans med några jobbarkompisar. Mycket trevligt!

Någon gång under julhelgen, mest som efterrätt på juldagen äter vi vår form av Ris a la Malta. Riskgrynsgröt (om nu trollungen som älskar gröt lämnat någon rest eller om trollpappan lyckats gömma undan tillräckligt mycket), grädde, vaniljsocker och apelsiner. Det är nog en sammanblandning av det apelsinris, på långkornigt ris, som åts i trollpappans föräldrahem, och den mer traditionella Ris a la Malta med saftsås, som åts hemma hos mig.

Numera äter vi en form av julbuffe mitt på dagen på julafton. Sill, lite lax, sillsallad inte att förglömma (inte rosa, med grädde), kallskuret, skinka, kål, lite Jansson, köttbullar, korvar, ostar, apotekssenap. En del har försvunnit under åren när intresset inte varit så stort. Något har fått stå tillbaka pga tidsbris, som den finska kålrotslådan. Den kan med fördel ätas en mellandag istället. Annat har tillkommit, som färsk grönkålssallad, potatisgratäng, brunsås (konstiga människor), färskost. Tillkommer någon ny julfirare får vi kolla vad som behöver finnas för att det ska kännas jul ordentligt. Mätta blir vi iallafall.

Och tack vare denna artikel om julmatens historia får vår julmat en helt annan dimension. Tack! Jag tror rentav att det kommer att bli ännu enklare att välja och välja bort efter detta. Julmaten i ett historiskt sammanhang, som den passar oss. Just oss, just nu, i vår julverklighet.

wpid-IMAG0648.jpg

Det har säkert tagits en och annan bild på vår julmat, men inte av mig….  

Däremot ingår vörtbröd starkt i vår julmatstradition. Receptet som används varje år är en kopia ur en Allt om Mat från slutet av 70-talet eller möjligen början av 80-talet… Det användes nog i båda mina ursprungsfamiljer.  Jag vill gärna doppa det i varmt skinkspad. Det är gott det!

h1

Baka utan gluten

19 december 2012

Några av de vanligaste sökorden som människor använt och som gjort att de hamnat på min blogg är olika kombinationer av glutenfritt bröd. Glutenfritt vörtbröd, klenäter eller strassburgare. Och jag förstår så väl. För det är lätt att bli desperat och börja jaga glutenfria recept när någon i familjen behöver äta glutenfri mat. Lite går ju att köpa färdigt. Oftast i frysdisken. Det har blivit oerhört mycket bättre genom åren. Under våra 27 års erfarenhet av glutenfritt har det hänt mycket. Men om man som vi bakat mycket hemma, inte minst till jul, så har enda möjligheten till likvärdig mat till alla varit att baka själv. Och då har det gällt att hitta bra recept att utgå ifrån. Sedan är det ju så att det glutenfria baket liksom lever sitt eget liv ändå. Hur duktig, erfaren eller bra recept jag än har. Bara att gilla läget. Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Istället blir det ibland värre än dålig ugnspannkaka. Och då börjar jakten igen. Efter det ultimata receptet. Så att jag kan bjuda på det där suveränt goda brödet som smakar precis som alla andras bröd. Eller egentligen ännu bättre… Här är internet och alla bloggar en gåva. Bara att använda. Så utifrån det ska jag försöka bli bättre på att även lägga ut recept som har en rimlig chans att lyckas. Som jag testat på riktigt. Inte bara skriva om det glutenfria jag bakat.

Jo, vörtbröden blev lika vackra och enligt trollungarna, goda som förra året. Ett alldeles vanligt vörtbrödsrecept från åtminstone 80-talets början. Hämtat från AlltomMat eller så. Ett litet fel smög sig in förra året, men här kommer det igen, med rättelse.

Glutenfritt vörtbröd – igen!

  • 50 gr smör
  • 5 dl porter el julmust (beroende på hur känslig för gluten man är)
  • 0,5 dlmörk sirap
  • 1 msk salt
  • 1,5 dlrussin¨
  • 2,5 krm nejlikor
  • 1 msk ingefära
  • 1 pkt jäst
  • 400 gr havremjöl (provena)
  • Resten basmix, ljus (mixwell) inte för mycket bara, lite kladdigt är bra, men det ska gå att rulla/forma bröden.

Strassburgare bakar jag också, men där behövs ett specialrecept, annars blir det inte roligt alls. Klenäter däremot lyckas INTE. Jag försökte ett antal år men det fanns inte ens någon likhet med de klenäter jag bakar till familjens övriga medlemmar. Saffransbullarna är jag helt enkelt inte nöjd med än. Men jag ska göra nytt försök till helgen. Saffranskaka funkar däremot galant. Pepparkakorna blir goda och godkända, men helt vidriga att baka. I år gjorde jag glutenfria vaniljhorn enligt vårt klassiska vaniljhornsrecept. Gick faktiskt riktigt bra, men jag fick öka mängden GF mix istället för mjöl avsevärt. Fruktkaka har trollpappan alltid bakat, men av lite olika skäl har det inte gjorts motsvarande glutenfri. Det närmaste vi kommit är julmuffins med extra allt. Kort kanske kommer. Och recept 🙂 !

wpid-IMAG0648.jpg

 

Och för den som inte är insatt. Som inte bakat glutenfritt. Som inte har egen erfarenhet av att baka utan gluten. Gluten är det som gör att brödet liksom hänger ihop. Blir det där lite brödsega. Utan gluten behövs ofta mer av mixen för att få det hela att inte bli alltför kladdigt, att hänga ihop. Så gluten och brödbak är liksom matchade. Men det går att baka ändå. Det kan bara vara en lite större utmaning. Så ge inte upp! Trägen vinner! Tålamod! Envishet! Och tänk lyckan i ögonen på den som får smaka gott, nybakat bröd! Värt mycket det!

h1

Pepparkaksbak

02 december 2012

Årets pepparkaksbak startade igår. Först ut den glutenfria pepparkaksdegen. Eftersom det recept jag använt i många år ger så svårbackad deg tänkte jag pröva något nytt i år. Utvecklingen av de glutenfria bakmixerna har gått strålande, så i en hel del vanliga recept har det fungerat att byta ut vetemjöl mot mjöllmix. Något som var fullständigt otänkbart när de nu vuxna trollungarna var små. Alltså tänkte jag testa vårt gamla vanliga pepparkaksrecept. Det som vi haft sedan urminnestider. Var det kommer ifrån från början har jag ingen aning om, men jag har fått det av min bonusmamma, för många år sedan. Knappriga, lätta att göra tunna, smakrika. Redan när jag provsmakade den glutenfria degen kändes det lite suspekt. Alldeles för lent. Ett par dagar i kylen gjorde åtminstone konsistensen bättre. Hur lättkavlade som helst! Lovade gott! Visst klistrade det sig lite vid kaveln men det gör väl all pepparkaksdeg? In i ugnen. Ut kom fiasko. Liknade mer havreflarn. Knäckiga jovisst. Men likheten med pepparkakor var obefintlig. Nytt försök, med svagare ugnstemperatur och mängder med mer mjölmix. Jodå, lite bättre blev det. Tjocka och knubbiga blev de. Inte riktigt så tunna och fina som jag brukar få till åtminstone en del av pepparkakorna. Nu återstår bara att se vad trollungarna säger. Om de smakar som julpepparkakor ska smaka. Tanken att pröva ny deg var ju för att det skulle bli mer lättbakat. Så mycket bättre var det trots allt inte eftersom det ändå blev en enorm mängd glutenfri mix överallt som behövdes för att de skulle likna pepparkakor. Och glutenfri mix är så tunt. Liksom lättflyktigt. Det liksom yr kring bakbordet. Och där var det ju ingen skillnad mot den gamla degen. Så om de inte smakar lika gott då får det nog bli den gamla hederliga degen ändå. Gjord på bl a rismjöl, farinsocker, citron och grädde. Vilket förmodligen bidrar starkt till just dessa pepparkakors speciella julpepparkakesmak. Fast det är ju bra att ibland våga testa något nytt. Ibland kan det ju ändå bli bättre. Och alltid lär man sig något på att våga pröva på.

Nå, äldste trollungen får sin burk ikväll, så då faller första domen om just årets version. (Och du ska INTE vara snäll utan sanningsenlig.) Att göra de allra bästaste pepparkakorna till er är en glädje. Även om jag ibland stönar lite precis när allt kletar sig på bakbord och kavel samtidigt som mixen ligger som dimma i hela köket.

IMG_4759

Se så förrädiskt fina de ser ut på plåten…

IMG_4757Pepparkakor? Nej, snarare flarn… prickiga..

IMG_4758Efter mängder av mjölmix behåller de iallafall pepparkakeformen. Men knubbiga är de allt.

IMG_4763Till slut blir det iallafall något att stoppa ner i pepparkakeburken…

h1

Havet, havet

28 september 2012

Så lägger sig lugnet. Arbetsveckan är slut, iallafall för mig. Alla trollungarna är tillbaka i sina vardagshemman. Även yngste trollungen har stannat kvar med vänner över helgen. Jag hade gärna velat vara i Stockholm och sett en av trollungarna genomföra sista etappen av en Klassiker imorgon, men orken att få ihop logistiken på ett vettigt sätt fanns inte. Honom får vi följa på avstånd. Annars ska helgen ägnas åt att få undan sommarens rester i trädgården. Om vi inte alldeles regnar inne. Då får det bli inneröj istället.

Men ikväll är det ledig kväll som gäller. Så vi började den med en promenad vid ett blåsigt västerhav. Långt ut över havet såg vi regnmörka moln. Så småningom kanske de tar vägen förbi just vårt hus. Men inte än. Aldrig är havet så mäktigt som när det blåser. Naturkraft. Så här års är det havet som tar tillbaka det vi försökt låna under solvarma sommardagar. Tång, en och annan snäcka, tyvärr en del skräp  hamnar långt upp mot klitterna. Havet ger och havet tar.

Vilken vardagslyx att ha havet så alldeles nära!

Här hemma blir det snart kvällsmat. Lax, potatiskaka kanske, vitt vin i glasen. Fredag kväll. Ledig kväll. Lite lagom urblåsta efter vår havspromenad.  Vila och ro! Hav!