Archive for the ‘Teater & fantasi’ Category

h1

Dimman väller in

26 mars 2016

Just nu är Hallandskusten insvept i dimma. Till och från i flera veckor nu lyser solen med sin frånvaro och dimman omsluter oss mest hela tiden. Olika väderappar talar om sol men den orkar liksom inte igenom. Förmodligen finns den där ovanför dimman. Och dimman sveper om oss med en snabbhet som väcker minnen från barndomens Saltkråkefilmer. Ni vet, tjockan som bara totalt kunde omsluta barnen på Saltkråkan och försätta dem i olika knepiga situationer. Något som jag egentligen inte haft någon egen erfarenhet av förrän nu. Visst funkar det helt okej med dimma när man är på land och kan orientera sig med hus, skyltar och växtlighet när man kommer nära. Men lite annorlunda ter sig allt omgivningen ändå.

Jo, Halland kan ha dimma ibland. Minns tidiga bilturer längs E6an där varje avfart varit en okänd utmaning, tills dimman äntligen lättat när solen gått upp på förmiddagen. Och vädret påverkas av närheten till havet på gott och ont. Havet värmer. Öppet hav bjuder på rimfrost. För att inte tala om hur vindarna får fritt spelrum över havet in mot land.

Med dimman följer en iskall fukt som tränger sig in. Kallt. Iskallt.

Nu vill vi ha vår. Och kanske lite sol iallafall. Jag vill få sjunga med Laleh – Vårens första dag – och jag VILL VARA MED!

IMG_1168.jpg

Här borde vi se en vanlig Falkenbergsvy, med Spritanrakan, några vindkraftverk, den långa bryggan ut i havet och Strandbaden, det stora hotellet. Nu bara total dimma…..En lite stund senare bröt solen igenom en stund….

Annonser
h1

Svanesjö

07 februari 2016

I höstas kunde jag bocka av ytterligare en sak från ”listan”. Sådant jag vill göra (minst) en gång i livet. Se Svansjön och då helst på Operan i Stockholm. Trollmormor Eva pratade om att det var något vi borde göra. Men det blev aldrig av innan hon dog. Nu har det gått mer än 30 år och jag hade fortfarande inte sett Svansjön. Jo på sätt och vis. Jag var faktiskt och såg en modern uppsättning på Göteborgsoperan för några år sedan. Benke Rydmans streetversion. Men nu ville jag ändå få se en något mer klassisk version, åtminstone vad gällde musiken. Det fick bli Mats Eks uppsättning på Stockholmsoperan. Nu har den också fått 30 år på nacken, men i alla fall. Inte helt klassisk, inga tåspetsskor och en del av svanarna var definitivt män. Men så vacker! Gripande! Jag vill se mer!

Jag och två trollungar gav oss dit en höstkväll. Skönt att ha dem med som stöd. För det fanns en och annan känsla i att äntligen genomföra detta.

Läckert var det! Mäktigt!

Och så glad jag var att få se just denna uppsättning! Rörelsespråket var sanslöst! Svanelikt! Svansjön!

I pausen hämtade vi andan med lite bubbel. Spansk cava i brist på italiensk prosecco, Helt okej det också.

Och tillsammans med oss fanns Trollmormor Eva!

 

IMG_0776

 
IMG_0775

h1

Hår

19 april 2015

Hair – hår! Som trollmamma har jag alltid haft en speciell känsla för det långhåriga, rufsiga. Hår kan tyglas och styras upp. Men för en del av oss vill håret alltid återta sin frihet. Nu har jag lovat min yngste trollunge att försöka ha åtminstone lite styrsel på mitt numera tämligen gråsprängda hår när jag visar upp mig, så trots att musikalen Hair lovordar det fria håret så har jag försökt styra upp mig med en åtminstone någorlunda städad snurrknut när jag suttit i publiken för att se honom i musikalen Hair. Gått sådär… Fast musikalen Hair ger mig gåshud av känsla. Och nu får jag jobba lite mer på frisyren till hans student….

h1

Hair

19 april 2015

De senaste veckorna har jag frossat i Hair. Yngste trollungen har varit med i en uppsättning på Nöjesteatern i Malmö, en samproduktion med hans gymnasieskola i Lund. I hälften av föreställningarna har han spelat den bullrige, lite oslipade men med hjärta, Berger. Stolta föräldrar, syskon och vänner har suttit i publiken. Själv har jag faktiskt sett föreställningen fyra gånger. En gång med trollpappan, en gång med syskon och vänner (funkade inte att samordna allt). Sedan ville jag ju även se den andra varianten, där han gör ett par andra mindre roller, så då tyckte jag att jag kunde toppa med att se honom glänsa och spraka en gång till, när jag nu ändå var i Malmö. Detta är ju en studentföreställning och det har verkligen lönat sig att se den fler gånger, för de har definitivt utvecklats och spelat ihop sig vartefter. Hair är ingen enkel musikal. Inte så värst trevlig heller. Drogromantiken väller fram. Drogångorna (nåja, teaterfejk) ligger bitvis tunga över scenen. Och som en tung filt under showglammet ligger drogernas konsekvenser.  Feelgoodkänsla  och skratt fastnar i magen… Jag misstänker att mer än en av skådespelarna får tangera men även kliva rejält utanför sin bekvämlighetszon. Med tanke på att de fortfarande är mitt i en lärandeprocess, en mycket viktig erfarenhet. Att kunna skilja på sig själv och vem/vad man gör på scen. Hair är skriven i en delvis annan tidsepok. Sexuell frihet. Ansvar? Alla människors lika värde. Även det som idag inte alltid är PK att prata om finns med, som sångerna om Svarta och Vita, men även närvaron av indianerna. Inte minst Claude kämpar med livet här och nu kontra livets allvar. Att ta ansvar och försvara sitt land. Att leva vidare. Att bli vuxen? Berger är navet i gänget, men orkar inte alltid med förväntningar. Sheila – världsamvetet. Den politiskt engagerade. Chrissy – den naiva. Woof – den råa, vulgära & Woofie – lilla My i hippieversion. Mrs Mead – tanten med en längtan att ändå förstå det nya. Ungdomlig frihet och strävan att haverera gränserna mot etablissemanget. Ja, hela ensemblen griper tag. Och i sann Dans&Musikalanda får dansarna ge ytterligare dimensioner och uttryck genom hela föreställningen. Musiken håller fortfarande. Medryckande. Inlärd i kropp&själ. Men är i sitt sammanhang inte alltid så lätt att ta till sig. Slutet är inte lyckligt. Slutet är smärta. För oss i familjen blir Bergers rop efter Claude så gripande tungt. Vill krama om. Trösta. När de avslutar med Let the sunshine in – ”Släpp in solskenet” är det framförallt en tung vädjan till livet. Lyckan över att ha sett en mäktig föreställning fastnar. Och än en gång är vi så oerhört stolta och imponerade av hur vår trollunge levererar. Tänk att just jag fått bli förälder till denne unge man. Med framtidsdrömmar och visioner. Snart dax för nästa steg ut i livet. Spark! till kommande utmaningar!

26 april: Så här en vecka senare har jag lyssnat igenom Hair igen, nu i en musikalversion på Spotify (inte den gamla, vanliga filmversionen). Så ont det gör att höra den igen som helhet. Smärta! Inget lyckligt slut här inte. Tänkte att jag behövde någon bra, drivande musik att städa till. Så det fick bli Hair i ordentlig volym ur högtalarna. Gäller ju att överrösta dammsugaren. Och återigen var jag tillbaka på teatern. Hair! Vilken sorglig musikal. Griper tag i mig. Släpp in solskenet! En innerlig vädjan till livet! 

hair

h1

En sökare har nått fram

15 april 2014

Sorg och glädje följs åt. Inte minst genom musiken. Pärlbandet av musik som följt mig genom åren fylls på efterhand. Sånger som från att enbart ha varit ett trevligt inslag i tillvaron får en djupare innebörd.

Så fick jag idag en ny pärla – Esmeraldas bön.

Jag vet inte om du hör mej..
Men ber dej om ett svar.
Jag vet inte om du lyssnar på den bön jag har..
Ja, jag vet jag är för simpel..
Jag ska va utanför.
Men när jag ser din blick så tror jag
ändå att du kanske hör.

Gud, hjälp dom människor som är i nöd.
Visa din kärlek och ge dom ditt stöd.
Finns här i världen, den stund dom finns till.
hjälp du dom glömda.. Jag tror att du vill..

…..

(Ur Disneys Ringaren från Notre Dame, textförfattare Stephen Schwartz)

Att den fanns med på dagens begravning var inget medvetet val, men på något sätt kändes den inte så dum, om än lite oväntad.

En ständig sökare har nått fram. Några, kanske inte så få, har vi varit som fått följa vid sidan om denne solitär. Han har gjort djupa intryck längs sin väg. I mitt liv har han funnits i nästan 35 år. För just mig och min familj är han nära förknippad med trollmormor Eva och tiden för hennes död.  För trollungarna har han mest stått för deras litterära utveckling. Många är de böcker genom åren som kommit i fint inslagna paket, efter att noggrant ha lästs igenom och godkänts. Fast just Disneyböcker har inte tillhört utbudet, annat än i de klassiker som inspirerat, långt innan film.

Ibland blir ett blogginlägg inte det jag tänkte mig från början. Då är det bara att följa med dit det bär. Och för att knyta ihop säcken. Ofta är det genom musikens texter jag berörs av sorgesamma minnen. Men nu får det nog räcka för idag.

h1

Nytt år

07 januari 2014

Så har det gått några dagar på det nya året. 2014. Nya föresatser. Ny ork. Nya ambitioner. Nya förväntningar. Nya förutsättningar. Ny almanacka med än så länge rätt så tomma blad. Dax att ta tag i tillvaron. Almanackan fylls på. Lite här och lite där. Ibland går tidspusslet inte helt jämnt upp. Prioritera. Tänka in och ge plats för nödvändig luft. Undvika glädjekalkyler och tidsoptimism. Får allt jag vill plats? Och hur passar mitt tidspussel med andra i min närhet? Två kulturevent är redan inprickade. Det visade sig att jag ska gå på musikal två gånger inom en vecka. Jaha, det kan ju bli riktigt trivsamt det. Även om jag inser att det är bättre balans att sprida ut det lite.

Att hitta gemensamma lediga helger när vi skulle kunna åka iväg tillsammans var inte helt enkelt eftersom vi har olika arbetstider och jag ibland kan ha olika saker inplanerat på helgerna även om jag just inte jobbar helg. Än så länge har vi iallafall bara haft ambitionen att få koll på våren. Men förr än jag riktigt hinner med kommer någon och vill veta när jag vill ha sommarsemester… Någon liten utlandstripp finns inte heller med – än.

Att börja sjunga i kör är ju oerhört trevligt. Men lite almanackeplats tar det. Studier och friskvård SKA in! Just nu vet jag inte riktigt var, men det blir la väl… Än så länge ser almanackan rymlig ut.

Så vill jag ju hinna träffa familj och vänner. Plats för det måste också finnas. Här gäller att se möjligheter snarare än hinder. Hämta kraft och inspiration.

Tomma blad. Nya möjligheter. Bara att sätta fart mot detta nya år. 2014!

h1

Teaterassociation

01 december 2013

I städvirveln som gick genom huset igår saknade jag en dammvippa. Ni vet en sån där röd-gul-blårandig historia. Den jag vet att vi haft verkar ha försvunnit. Förmodligen i någon städorgie. Nu fick det bli väl ändå. Och vissa dammråttor uppe vid taket får helt enkelt bli kvar till en annan gång.

Ett för mig oerhört starkt teaterminne är när jag, tillsammans med ytterligare en vuxen och sex 3-åringar, bl a en av våra yngsta trollungar, var på barnteater i Svenljunga. Vi såg om Vilda Bebin som får en hund. Två skådespelare som agerade så att alla barnen var alldeles stumma av inlevelse. Liksom vi vuxna. Stora ögon som följde med hela tiden. Jag kommer inte alls ihåg storyn idag, men känslan och detaljer har fastnat. Som att när Vilda bebin far ut i rymden på sin hund har hunden just en dammvippa som svans. Så hemma hos oss har vi ibland pratat just om Vildabebinshundsvans istället för dammvippa. En mäktig teaterupplevelse som räckte länge. Ett reklamvykort hade vi kvar i många år men till slut försvann det, förmodligen i en flyttröj.

Nu med internets alla möjligheter har jag återfunnit teatergruppen, Dockteatern Tittut. Och det verkar som att de fortfarande har Vilda Bebin på repertoaren. Dessutom sätter de upp en annan av mina favoritsagor, från när jag var liten – Vem ska trösta Knyttet? När jag så går in lite närmare på hemsidan ser jag att en av mina småkusiner spelar i just i den uppsättningen. Så om jag bott i Stockholmsområdet hade jag kunnat gå och se på den. Om det är okej att gå på barnteater utan barn. För trollungarna har nog blivit alldeles för stora för att uppskatta just dockteater, men ändå inte tillräckligt gamla för att uppleva det med vuxenögon. Sedan vet jag ju inte om man är välkommen på barnteater utan barn heller. Men nån gång så. Då ska jag få se barnteater igen. Tittuts repertoar verkar ju hålla genom åren. För flera generationer. Och jag kanske till och med har tur att få se även min småkusin agera.

En lång associationsbana från en dammvippa till magisk barnteater. En levande teater!

Den vilda bebin