Archive for the ‘Måltider’ Category

h1

Florens

10 maj 2015

Gårdagen gjorde vi en utflykt till Florens. Taxi ner från den medeltida staden. Strosa i Chiusi någon timme eftersom tåget var försenat. I Florens, mängder av människor. Varmt. Sol. Turism och kultur. Köer. Vi valde bort Domen och gick istället in i det åttakantiga huset mittemot – Battisteriet. Enormt vackert, fullt av vackra guldmosaiker. I mitten har funnits en enormt stor dopfunt, nu en något mindre med ett stort dopljus vid sidan av. Efter denna kulturupplevelse behövde vi mat. Vid sidan av en av Florens basilikor hittade i vi en trevlig italiensk kvarterskrog med mängder av matpriser klistrade på dörren. Trångt. Fullt av italienare. Enkel. Hårt arbetande personal. Matsedeln skriven för hand, baserad på dagens matutbud. Jag valde en ypperligt god Saltimbocca. Väl mätta fortsatte vi vår kulturella promenad men valde återigen bort kön vid Domen, nu i solgass. I folkvimlet passerade vi Davidstatyn och Uffizierna. Förbi guldsmederna på Ponte Vecchio. Och jag handlade! Ett par guldknutsörhängen, som jag ska använda på kommande bröllop. En kort tur på en lädermarknad. När vi kom åter till Domen nu för tredje gången hade de stängt turistingången. Jaha! Men vi fick istället en upplevelse av en mässa på engelska i ett sidokor. Återigen ett litet kliv ifrån det värsta turiststråket. Vi promenerade vidare, rundade den enorma Domen, satt ner en stund för att äta en skål med italiensk glass, irrade runt lite så att vi hamnade framför ytterligare en enorm kyrka, där trollpappan och jag tillbringade ett par timmar vid vårt förra besök. Så tåget tillbaka till Chiusi genom det toscanska och umbriska landskapet. I Panicale möttes vi av åska och en hopplockad kvällsmat i lägenheten. Mätta och belåtna. Nu en ny dag framför oss i den lilla medeltida staden. Och det verkar som att det är Mors dag här i Italien.

IMG_7617

IMG_7586

IMG_7583

IMG_7587

IMG_7616

IMG_7558

IMG_7565

IMG_7556

h1

Oliver som fattas

20 november 2014

Årets olivskörd är i princip obefintlig. För kallt i somras. Sedan kom olivflugorna. De oliver som finns kvar på olivträden är skrynkliga, ser inte fräscha ut alls. Under träden ligger fullt av skrumpna oliver och kärnor. Från olivpressarna är det alldeles tyst. Så här års brukar de gå på högvarv dygnet runt. I olivlundarna är det tomt och tyst. Människorna här är bekymrade. Fler berättar att de aldrig kan minnas att det varit så här i deras liv, så långt de kan minnas. Så här års brukar den nya olivoljan serveras överallt, som en delikatess. Grönskimrande, lite bitsk i smaken, ringlad över en brödskiva. I år intet. Jo, visst har vi serverats bröd med olivolja, men det är inget man pratar om, gör reklam för. Stämningen är dämpad. Katastrof är ett starkt ord, men detta har stor påverkan på en trakt som i mycket lever av sin olivolja. Många har oliver runt sina hus, på sina gårdar. Det är en totaldel av livet här. Och så nu så fattas det. Tomt. Tyst. En stilla väntan och förhoppning om nästa års skörd.IMG_1680

h1

Oas att återvända till

14 november 2014

När vi är i Italien har vi några fasta punkter vi ofta återkommer till. En sådan är det lilla torget, i den lilla medeltida staden strax söder om sjön Trasimeno, i hjärtat av Umbrien i Italien. Här finns en bar, Bar Gallo, där vi dricker den dagliga koppen cappuccino, eller caffè, beroende på tycke och smak. Framåt kvällen kan det någon gång även bli lite bubbel, eller en limoncello. Till frukostkaffet unnar jag mig någon enstaka gång en cornetto, en italiensk giffel. På sommaren finns här glass, riktig italiensk. Godis, choklad, kakor och småvarmt serveras också. För vår familj är just detta med baren en centralpunkt. Ett ställe vi ofta återkommer till. Semesterkänsla! Det är när vi landar här som vi går ner i varv.

Så här på hösten är det oftast lite väl kyligt att sitta ute på det lilla torget, men med lite god vilja går det. Några eftermiddagstimmar kan även solen värma. Men värmen inne saknas inte. Även om språket inte räcker för några längre utläggningar så finns det god kontakt. Igenkännande. Återhämtning för oss. Och de kämpar febrilt med vårt italienska uttryck. Tro inte att vi kan få handla något längre utan rätt uttal. Men långsamt, långsamt lär vi oss. Vorrei due cappuccino e uno caffè machiato, per favore. Grazie!

Och så mycket jag har stickat här i år! Massor!

1391884_10201665559053788_449259715_n

h1

Adventsmys

30 november 2013

Så är det dags igen. Att mysa in advent! Kanske lite tjatigt eftersom jag skrivit om det ett antal år tidigare. Men nu är det så att just första advent för oss i många år varit och är förknippad med hög mysfaktor.

I år är vi bara tre hemma här hos oss i trollfamiljens hus, i och med att yngste trollungen hade en ledig kväll och kunde komma hem till sina föräldrar för lite gemensamt adventsmys. För en gångs skull är alla adventsstjärnor och ljusbågar uppe och på rätt plats i tid, dvs i god tid innan klockan fyra lördag eftermiddag. Jag har till och med hunnit tvätta fönster och byta gardiner lite här och var. Det var oerhört länge sedan om någonsin det skett så tidigt.  Eller ens alls. De senaste åren är det bara vissa fönster som fått julgardiner, men nu tänkte jag att det var kul att använda en del av de gardiner vi har kvar sedan vi bodde i ett mycket större hus, med många fönster och åtminstone köket och alla barnen hade julgardiner i sina rum. Så nu är det advents&julpimpat både här och där.

Första ljuset är tänt. Glöggen är avsmakad, i flera former. Adventsmusik har spelats. Imorgon ska jag för första gången på länge sjunga i kören på första advent. Första siffran på speciella adventsljus ska vi elda ner. Kanske dax att börja tänka på julklappar och annat julfixa? Fast det får nog bli imorgon…

De stora trollungarna fortsätter adventstraditioner och adventsmys på sitt vis. Utifrån sitt sammanhang. Bra! Inte så att det alls måste adventsmysas på samma sätt år från år. Men mysigt att de ändå upplevt denna helg så viktig att de ändå fortsätter att sätta sin egen prägel på den. Och förhoppningsvis kan vi skypa med alla utom yngst och äldst imorgon när de träffas för sin version på adventsfika.

IMG_5856

h1

Gallo

09 november 2013

En viktig mötesplats för oss här i denna lilla umbriska stad är baren vid torget. Bar Gallo. Här finns en del av det som gör livet gott. Cappucino, andra kaffesorter, cornetto (italiensk giffel), thé i olika smaker, diverse andra, något starkare drycker, lättare maträtter, tilltugg och på sommaren italiensk glass. Här kan man se på TV, använda wifi, läsa italienska tidningar (för den som kan lite mer italienska än jag) och umgås. En stor del av året finns det sittplatser ute på torget. Perfekta för den som vill följa folklivet i den lilla staden. De öppnar tidigt på morgonen och stänger sent, inte minst under turistsäsong. När sover de?

Vi känner oss alltid så oerhört välkomna när vi kommer hit. Små besök på baren hör till våra viktiga vanor när vi är här. För oss semesterlyx. Vår variant på all-inclusive. Visst, vi bidrar med en och annan euro. Och nu ska ni inte tro att det mesta som dricks här hör till det alkoholhaltiga, utan ett antal baljor cappucino hinner jag allt få i mig. Cappucino och cornetto i tidig morgonkyla innan det är dags att återvända till Sverige. Barägaren skakade roat på huvudet åt min önskan att sitta ute, men gott minne att bära med sig hem till den svenska höstkylan. Livskvalitet.

Att sitta runt borden ute på torget i den ljumma kvällen tillsammans med familj och vänner. En viktig del i vårt semesterparadis. Jag tror att de flesta i trollfamiljen bär med sig stunder från denna gemenskap hem till vardagen. Bar Gallo.

IMG_0653

IMG_5584

IMG_0649 (1)

IMG_6132

IMG_5419

IMG_6151

h1

Oliver

07 november 2013

Nu är det dags igen. Att plocka oliver. Medelhavsländernas svarta guld. Överallt runt om den lilla medeltidsstaden plockas det oliver. En del för hand, dvs med krattor. Andra lite mer maskinellt med en slags motoriserad plastvisp som körs upp i träden. Men ner ska dom. Oliverna. För att sedan tas om hand i en olivpress. Så att vi kan få olivolja till vår mat.

I baren serveras bröd med färskpressad, grönaktig, lite pepprig olivolja. Olivplockningen är stor. Även om det inte är någon festival här just nu som vid vinskörden. Fast det hinns nog inte med. Men olivodlandet verkar ännu mer utbrett. ”Alla” som har någon form av egen mark, om än så liten trädgårdstäppa, har olivträd. Som vi har, eller snarare hade, potatis, jordgubbar eller vinbär i våra svenska trädgårdar.

Så nu packar vi ryggan med dryck, pizzabitar, suppli, ost, frukt, torra strumpor (det är blött i gräset), kamera, kanske en tröja och gott om tid, så tillbringar vi dagen i olivlunden. En eller annan plastback kommer att fyllas med svarta, men även en och annan grön oliv. Fridsamt. Inte så tyst eftersom en traktor är igång på granngården, någon annan kör med motorsåg och från ytterligare ett håll hörs en ”olivvisp” swischa. Men just där vi plockar är det lugnt. Rassel bland olivbladen, lite dialog då och då, lite mer aktivitet och samarbete när det är dags att byta träd. Men det går liksom inte att stressa på.

Och hemma igen framåt kvällen är vi lagom ledbrutna. De finaste, största, blåsvarta oliverna växer ju längst in eller högst upp. Inte helt lättillgängliga. Olivlunden ligger på en bergssluttning mot öster, så när solen börjar gå ner är oliverna inte lika lätta att upptäcka bland de grågröna olivbladen. Back efter back fylls. Nästa vecka ska de forslas till olivpressen. Dunkar med grönskimrande olivolja blir resultatet. Vi har fått några dagar av friskvård i naturlig miljö.

IMG_6560

IMG_6566

IMG_6569

IMG_6579

IMG_6590

IMG_6596

IMG_6598

IMG_6618

h1

Familjemiddag på italienska

02 november 2013

Igår kväll var det dax igen. Familjemiddag på den genuina restaurangen Ristorante Masolino i den lilla medeltida staden i Italien. Nåja, hela trollfamiljen var ju inte på plats, men vi som åt tillsammans har någon form av familjeanknytning till varandra så då är väl familjemiddag på italienska ett relevant begrepp. 15 personer vid bordet. Långbord. Tre generationer, yngst 9 år, äldst 93 år (snart). Så här har vi

Restaurangen drivs av en familj, med (åtminstone) två generationer i köket. Maten är genuint klassiskt umbrisk. Paradrätten är en pärlhöna som man vunnit pris med och som omnämns i Bo Hagströms Solens mat. Pastan är handgjord. Igår serverades bl a en specialvariant med svart OCH vit tryffel. Den vita tryffeln kom krögaren fram och hyvlade direkt över den rykande varma maten. Dessertmenyn finns inte nerskriven utan presenteras vid bordet. Pannacottan är stabilt god. Läcker är brinnande Crema catallana. Gårdagens säsongsalternativ var kastanjemousse, som jag valde. Spännande. Crema catallanan har jag ätit ett antal gånger så den fick stå över just denna gång. Som måltidsdryck ett vin med Falkenbergsanknytning – Monte Falco. Coca-cola till de mindre människorna serverades också. Och vatten, vatten, vatten. Naturale respektive frizzante.

Tillsammans vid ett långt bord. Rörigt. Ljudligt. Många smakönskningar. Ingen orkar egentligen äta en ”fullständig italiensk middag”. Vad nu det är? Med antipasti, pasta, varmrätt & contorni, dolce? Numera väljer vi så att var och en blir nöjd. Så att vi orkar äta det vi vill. Servisen gör ett enormt jobb med att få ihop alla önskningar. Imponerande. Inte blir det lättare av att två personer beställer pastan glutenfri (som vi har med, men som nu även säljs i den närbelägna mataffären). Svenska, engelska och italienska avlöser varandra runt bordet. Att hålla sig till ett gemensamt måltidsspråk fungerar inte eftersom det inte finns något språk som alla hanterar. Men små öar av gemensam förståelse bildas. Framåt natten bryts bordsgemenskapen. Några återvänder till Sverige tidigt dagen därpå. De äldre behöver dra sig tillbaka då åldern tar ut sin rätt. Och själv hade jag ju precis kommit efter att ha varit på resa med olika kollektiva färdmedel (med avbrott för sömn och byte av fortskaffningsmedel) i ett dygn. Tvära kast från vardagens slit.

Just den här kvällen avåts denna familjemiddag i Italien. Men familjemiddagen, den är en viktig del i vår verklighet både hemma och här. Och just familj är ett mycket brett begrepp.

Måltidsgemenskap. Livskvalitet.

IMG_4154

IMG_0717

 

Sådana här efterrätter serveras det inte alltid när vi äter tillsammans. Men just på Ristorante Masolino är det en viktig del.