Archive for the ‘Italien’ Category

h1

Italienska

10 september 2015

Nu säger jag det högt och offentligt. Vi bara måste lära oss italienska! Snabbt! Detta går inte längre. För vilken gång i ordningen vet jag inte är vi återigen i den lilla italienska staden i Umbrien. Människor här tilltalar oss alltmer på italienska och förväntar sig att vi ska förstå. VI helt enkelt borde förstå så mycket som vi varit här. Jo jag förstår en del om människor pratar sakta och upprepar. Men kan inte alls svara mer än enstaka ord. Frustrerande! Nu får det helt enkelt bli skärpning. Förra hösten gick vi italienskakurs hemma i staden vid havet. Vi lärde oss en del, inte minst grammatik, men nu behöver vi ord och rutin. Och att våga prata. Och svara! Det måste bli bättring. Snabbt!

I förrgår kom en ortsbo förbi lägenheten med ett tråg fullt av färska fikon. Så tacksamma vi är att få dem. Men vår ord räcker ju inte. Som tur är hade snälla människor förstått ändå. Jag hade kollat i affären just efter fikon men inte vågat fråga. Och så bara kom han förbi. Han pratar ingen engelska alls. Men när vi möttes igår morse på min promenadtur lyckades jag nästan tacka honom och få honom att förstå att jag gillar fikon och verkligen uppskattade detta. Jag fixade nästan att berätta hur länge till vi stannar här också. Men det räcker inte! Så nu måste vi verkligen fokusera på att lära oss mer italienska. En krass kvinna i affären häromdagen konstaterade att man måste nog stanna här minst tre veckor eller så för att lära sig bättre. Så så får det allt bli. TIlls dess – snälla italienare. Ha tålamod med oss! Hjälp oss genom att ge oss ord. Upprepa när vi behöver rätt uttal! Prata långsamt så att vi kan försöka förstå vad ni säger. Helt obildbara är vi nog inte…. Linda i affären gav oss en lång stund med att förklara halvtimme, mitt i natten, mitt på dagen, höstdagjämning, halva osten. Tack!!

IMG_0505

h1

Promenaddax

10 september 2015

Vi går promenader varje dag. En del kortare, andra något längre. Och så många små, små, korta. Till baren vid torget, till affären, runt den gamla stadskärnan. Den gamla staden ligger uppe på ett berg. Eller egentligen i ena änden på en bergskam. Att gå runt den gamla stadskärnan tar  en kvart eller så. Helt plan mark. Utvidgar man sträckan runt hela det mer tätbebyggda området, runt kommunhuset, det lilla sjukhuset och äldrecentret, tar promenaden lite längre tid. Då får man gå ner för en brant backe för att sedan vända upp igen längs en snirkligare uppfartsväg, förbi husbilsplatsen och skolan. Om man vill undvika backarna kan man faktiskt fortsätta lite utanför stadskärnan, till bageriet eller posten också, men det blir ju inte så långt det heller. Och inne i den gamla staden kan man gå runt, runt som i en labyrint mellan de smala gränderna. Fortsätter man uppåt hamnar man till slut (i bästa fall) på det övre torget (det politiska enligt min svåger). Där har man en mäktig utsikt över Toscana och Trasimenosjön. Men här är det mest finpromenader som gäller även om det blir lite upp och ner i gränderna.

Ibland väljer jag att ge mig ut på lite längre promenadturer. Och då är det mest nerför som gäller. Till att börja med. Uppför när jag ska tillbaka igen ju. Då väljer jag någon av de olika vägarna som leder ner för berget, mot byar som ligger nere i dalarna runtomkring. En del är smalare och snirklar sig fram. Någon är mer rakt på, till en början…. Nedanför berget finns en väg som rundar berget för att sedan fortsätta mot andra orter i närheten. Om man kommer ner på den går det att fortsätta där en stund för att sedan vända upp mot den lilla staden igen, längs en annan snirklande väg. Förra hösten gjorde vi några försök att gå till en närbelägen ort, som ligger på en annan sluttning av samma berg, men fick ge upp på grund av ruskväder (åska och ösregn!!). Om man är idog kan man ta igen sig på en trevlig pizzeria.

Vartefter har jag hittat små trevliga stigar att utforska. Det gäller att variera sig, iallafall lite. Norr om staden, längs sluttningen ner mot dalen vid Trasimenosjön, går en trevlig liten stig som jag testat ett antal gånger. Få se om jag kan få med mig Trollpappan denna gång. Han gillar inte höjder så där värst mycket och att gå på tvärsen på en sluttande bergvägg kan upplevas som en för stor utmaning…

En av mina utmaningar, som jag delvis har kvar, är att fortsätta upp längs bergkammen, där denna lilla staden är belägen i ena änden. Upp på Monte Petrarvella. Jag har skrivit om det tidigare och lagt en del bilder, så kolla gärna vidare där.  Idag gav jag mig på det igen, men vet nu att det tar mer tid än en vanlig morgonpromenad. Så imorse gick jag en halvtimme upp för den lilla steniga vägen. Uppåt i stort sett hela tiden i 30 minuter. Oftast så brant att man måste luta sig framåt för att inte ramla/glida bakåt. Mitt på bergskammen, där det planar ut, tog jag några nya kort OCH en selfie (mycket ovanligt för mig…). Något svettig och mycket ostyrig i håret. Att jag ser ansträngd ut beror mer på intensivt solljus eftersom jag envisas med att inte använda solglasögon… Men om nu någon betvivlar på att jag varit där så har ju nu bildbevis! Och förhoppningsvis blir det minst en promenad till uppåt denna gång. Men att fortsätta hela vägen, vart den nu leder, blir det inte denna gång. Då vill jag nog ha sällskap OCH vatten OCH GPS med mig, så att jag inte villar bort mig alldeles utan att hitta tillbaka, iallafall samma dag. Men jag tror att den till slut leder till nästa ort, med pizzerian, om jag bara snirklar mig fram tillräckligt länge, nerför igen. Men sedan ska man ju hela vägen tillbaka också….

IMG_0533

Tidens tand, två år sedan sist…

IMG_0536

IMG_0538

IMG_0539

IMG_0540

IMG_0541

IMG_0543

IMG_0545

IMG_0547

Jag har varit här uppe, med utsikt både mot Umbrien och Toscana!

 

h1

I kastenjernas skugga

10 maj 2015

En liten minifjellstedtarträff så här i kastanjernas skugga. Om än inte längs Fyrisån, utan i en liten medeltida stad i italien. Tillsammans har vi fyra erfarenhet från Fjellstedtska skolan under 10 år under 70-80-talet. Nu är det länge sedan. Historia. Men det är ändå en delvis gemensam historia som gett oss delade erfarenheter om än med olika perspektiv. Klasskamrater vi minns, inte minst lärare (och en och annan klänning), skolarbeten, rektorns hund. Att låta sig blicka tillbaka en liten stund. Innan vi rullar vidare i samtal längs livets slingrande stigar.

När skolåret närmade sig sitt slut exploderade kastanjerna i kaskader av vita blommor. Här i Panicale står kastanjerna i full blom. Mäktiga. Doftande.

IMG_7440

h1

Florens

10 maj 2015

Gårdagen gjorde vi en utflykt till Florens. Taxi ner från den medeltida staden. Strosa i Chiusi någon timme eftersom tåget var försenat. I Florens, mängder av människor. Varmt. Sol. Turism och kultur. Köer. Vi valde bort Domen och gick istället in i det åttakantiga huset mittemot – Battisteriet. Enormt vackert, fullt av vackra guldmosaiker. I mitten har funnits en enormt stor dopfunt, nu en något mindre med ett stort dopljus vid sidan av. Efter denna kulturupplevelse behövde vi mat. Vid sidan av en av Florens basilikor hittade i vi en trevlig italiensk kvarterskrog med mängder av matpriser klistrade på dörren. Trångt. Fullt av italienare. Enkel. Hårt arbetande personal. Matsedeln skriven för hand, baserad på dagens matutbud. Jag valde en ypperligt god Saltimbocca. Väl mätta fortsatte vi vår kulturella promenad men valde återigen bort kön vid Domen, nu i solgass. I folkvimlet passerade vi Davidstatyn och Uffizierna. Förbi guldsmederna på Ponte Vecchio. Och jag handlade! Ett par guldknutsörhängen, som jag ska använda på kommande bröllop. En kort tur på en lädermarknad. När vi kom åter till Domen nu för tredje gången hade de stängt turistingången. Jaha! Men vi fick istället en upplevelse av en mässa på engelska i ett sidokor. Återigen ett litet kliv ifrån det värsta turiststråket. Vi promenerade vidare, rundade den enorma Domen, satt ner en stund för att äta en skål med italiensk glass, irrade runt lite så att vi hamnade framför ytterligare en enorm kyrka, där trollpappan och jag tillbringade ett par timmar vid vårt förra besök. Så tåget tillbaka till Chiusi genom det toscanska och umbriska landskapet. I Panicale möttes vi av åska och en hopplockad kvällsmat i lägenheten. Mätta och belåtna. Nu en ny dag framför oss i den lilla medeltida staden. Och det verkar som att det är Mors dag här i Italien.

IMG_7617

IMG_7586

IMG_7583

IMG_7587

IMG_7616

IMG_7558

IMG_7565

IMG_7556

h1

Semestervila

08 maj 2015

Jag är åter tillbaka i den lilla medeltida staden i Umbrien. Semester. Tillsammans med trollpappan och goda vänner. Mycket efterlängtad ledighet. Om jag ska var ärlig var jag riktigt, riktigt sliten när vi åkte. La fram det jag skulle ha med mig flera dagar i förväg mot mina vanliga rutiner, för att jag säkert skulle komma iväg och inget skulle komma emellan. I och för sig fick jag plocka undan en del av det jag lagt fram för jag ska ju inte vara ledig mer än en vecka. Och det finns faktiskt tvättmaskin. Och väderprognoserna talade allra som mest om sol och värme hela tiden. Och min resväska har en viss begränsning. Men tre sticken har jag iallafall fått med mig. Och mina grönaste gåskor (egentligen springskor, men jag springer inte, utan går i lagom tempo, alltså gåskor). Nu har jag landat, eller snarare slagit mig till ro. Stickningen redo. Ett glas prosecco. En cappucino. En cornetto. För att inte tala om den italienska glassen – gelato. Åtskilliga promenader. Uppför backar. Nerför backar. Runt den lilla staden. Snart dax att strosa vidare till kvällens middag, som bör intas på torget ikväll. Tuppen vid brunnen.

IMG_0121

IMG_0110

IMG_0083

h1

Kulsockar eller snarare ManUsockar

18 januari 2015

Ofta är tanken med det jag stickar att det ska komma till nytta eller åtminstone vara fint. Men just nu har jag stickat ett par sockar vars syfte inte alls är att vara så användbara utan enbart till glädje. Jo, de går att använda, men passformen är inte optimal. Att få med mönstret var liksom det viktigaste. I vår utvidgade trollfamilj finns en man som verkligen håller på ett speciellt engelskt fotbollslag. Alla i familjen vet det. Förmodligen vet en hel del andra det också. När laget spelar är det viktigt! Så i höstas såg jag en bild på Facebook. Någon hade stickat ett par sockar med detta lags logga och färger. Manchester United. Det fanns inget färdigt mönster, men efter lite googlande hittade jag en ManchesterUnitedmössa med beskrivning till. På norska. Så med visst stöd av bilden, ManUmössebeskrivningen och lite tankeverksamhet har jag nu stickat ett par ManUsockar. Och igår överlämnade jag dem, så nu kan jag få visa upp dem. Under stickningens gång var jag skeptisk flera gånger, men om jag får säga det själv är jag inte helt onöjd med resultatet.

Som en liten sidohistoria kan jag berätta att det kan vara kontaktskapande att sitta och sticka ManU sockar på Termini, den stora centralstationen i Rom.

IMG_1871

h1

Oliver som fattas

20 november 2014

Årets olivskörd är i princip obefintlig. För kallt i somras. Sedan kom olivflugorna. De oliver som finns kvar på olivträden är skrynkliga, ser inte fräscha ut alls. Under träden ligger fullt av skrumpna oliver och kärnor. Från olivpressarna är det alldeles tyst. Så här års brukar de gå på högvarv dygnet runt. I olivlundarna är det tomt och tyst. Människorna här är bekymrade. Fler berättar att de aldrig kan minnas att det varit så här i deras liv, så långt de kan minnas. Så här års brukar den nya olivoljan serveras överallt, som en delikatess. Grönskimrande, lite bitsk i smaken, ringlad över en brödskiva. I år intet. Jo, visst har vi serverats bröd med olivolja, men det är inget man pratar om, gör reklam för. Stämningen är dämpad. Katastrof är ett starkt ord, men detta har stor påverkan på en trakt som i mycket lever av sin olivolja. Många har oliver runt sina hus, på sina gårdar. Det är en totaldel av livet här. Och så nu så fattas det. Tomt. Tyst. En stilla väntan och förhoppning om nästa års skörd.IMG_1680