h1

Semestervila

08 maj 2015

Jag är åter tillbaka i den lilla medeltida staden i Umbrien. Semester. Tillsammans med trollpappan och goda vänner. Mycket efterlängtad ledighet. Om jag ska var ärlig var jag riktigt, riktigt sliten när vi åkte. La fram det jag skulle ha med mig flera dagar i förväg mot mina vanliga rutiner, för att jag säkert skulle komma iväg och inget skulle komma emellan. I och för sig fick jag plocka undan en del av det jag lagt fram för jag ska ju inte vara ledig mer än en vecka. Och det finns faktiskt tvättmaskin. Och väderprognoserna talade allra som mest om sol och värme hela tiden. Och min resväska har en viss begränsning. Men tre sticken har jag iallafall fått med mig. Och mina grönaste gåskor (egentligen springskor, men jag springer inte, utan går i lagom tempo, alltså gåskor). Nu har jag landat, eller snarare slagit mig till ro. Stickningen redo. Ett glas prosecco. En cappucino. En cornetto. För att inte tala om den italienska glassen – gelato. Åtskilliga promenader. Uppför backar. Nerför backar. Runt den lilla staden. Snart dax att strosa vidare till kvällens middag, som bör intas på torget ikväll. Tuppen vid brunnen.

IMG_0121

IMG_0110

IMG_0083

Annonser
h1

Vårsticken

26 april 2015

Igår gjorde jag färdigt två sticken, där det ena följt mig sedan i oktober. Idag kan nog ytterligare två tröjor nå sitt avslut. Den ena har lite sticke kvar, typ en ärmmudd, den andra ska BARA monteras. Sedan blockning förstås. Ja, blockning, dvs att fukta och spänna ut så att det blir slätt och fint. Ja, jag ska inte sitta med dem hela dagen. Bara lite. Och efter det har jag bara en grön citronsjal på gång. Den som jag stickar på tåget varje dag. Och en hög med garn som ska bli handledsvärmare, men de ska jag spara till nästa flygresa till Italien. I hyllan ligger garn till några nya projekt men inget är helklart än vad det ska bli. Sedan har jag fått en idé om en riktig finkofta till i sommar. Där vet jag precis vilken modell jag ska göra, men har inget garn än. Och då kan jag ju inte heller använda modellen till ett garn jag redan har i merinoull. Visst är merinoull fint men till denna finkofta kommer det inte att vara rätt. Så har jag några andra projekt framför mig också, men inte heller där är det klart vad det ska bli och med vilket garn. Så just nu kommer jag att hamna i en liten stick-svacka. Inte så att jag inte vill sticka utan mer det tomrum som finns innan jag börjar på något nytt. Kanske dax att leta upp och se om jag har några gamla, undanstoppade projekt någonstans. Det som i stickvärlden kallas för UFOn. Unfinished objects.

IMG_0056

IMG_0054

h1

Hår

19 april 2015

Hair – hår! Som trollmamma har jag alltid haft en speciell känsla för det långhåriga, rufsiga. Hår kan tyglas och styras upp. Men för en del av oss vill håret alltid återta sin frihet. Nu har jag lovat min yngste trollunge att försöka ha åtminstone lite styrsel på mitt numera tämligen gråsprängda hår när jag visar upp mig, så trots att musikalen Hair lovordar det fria håret så har jag försökt styra upp mig med en åtminstone någorlunda städad snurrknut när jag suttit i publiken för att se honom i musikalen Hair. Gått sådär… Fast musikalen Hair ger mig gåshud av känsla. Och nu får jag jobba lite mer på frisyren till hans student….

h1

Hair

19 april 2015

De senaste veckorna har jag frossat i Hair. Yngste trollungen har varit med i en uppsättning på Nöjesteatern i Malmö, en samproduktion med hans gymnasieskola i Lund. I hälften av föreställningarna har han spelat den bullrige, lite oslipade men med hjärta, Berger. Stolta föräldrar, syskon och vänner har suttit i publiken. Själv har jag faktiskt sett föreställningen fyra gånger. En gång med trollpappan, en gång med syskon och vänner (funkade inte att samordna allt). Sedan ville jag ju även se den andra varianten, där han gör ett par andra mindre roller, så då tyckte jag att jag kunde toppa med att se honom glänsa och spraka en gång till, när jag nu ändå var i Malmö. Detta är ju en studentföreställning och det har verkligen lönat sig att se den fler gånger, för de har definitivt utvecklats och spelat ihop sig vartefter. Hair är ingen enkel musikal. Inte så värst trevlig heller. Drogromantiken väller fram. Drogångorna (nåja, teaterfejk) ligger bitvis tunga över scenen. Och som en tung filt under showglammet ligger drogernas konsekvenser.  Feelgoodkänsla  och skratt fastnar i magen… Jag misstänker att mer än en av skådespelarna får tangera men även kliva rejält utanför sin bekvämlighetszon. Med tanke på att de fortfarande är mitt i en lärandeprocess, en mycket viktig erfarenhet. Att kunna skilja på sig själv och vem/vad man gör på scen. Hair är skriven i en delvis annan tidsepok. Sexuell frihet. Ansvar? Alla människors lika värde. Även det som idag inte alltid är PK att prata om finns med, som sångerna om Svarta och Vita, men även närvaron av indianerna. Inte minst Claude kämpar med livet här och nu kontra livets allvar. Att ta ansvar och försvara sitt land. Att leva vidare. Att bli vuxen? Berger är navet i gänget, men orkar inte alltid med förväntningar. Sheila – världsamvetet. Den politiskt engagerade. Chrissy – den naiva. Woof – den råa, vulgära & Woofie – lilla My i hippieversion. Mrs Mead – tanten med en längtan att ändå förstå det nya. Ungdomlig frihet och strävan att haverera gränserna mot etablissemanget. Ja, hela ensemblen griper tag. Och i sann Dans&Musikalanda får dansarna ge ytterligare dimensioner och uttryck genom hela föreställningen. Musiken håller fortfarande. Medryckande. Inlärd i kropp&själ. Men är i sitt sammanhang inte alltid så lätt att ta till sig. Slutet är inte lyckligt. Slutet är smärta. För oss i familjen blir Bergers rop efter Claude så gripande tungt. Vill krama om. Trösta. När de avslutar med Let the sunshine in – ”Släpp in solskenet” är det framförallt en tung vädjan till livet. Lyckan över att ha sett en mäktig föreställning fastnar. Och än en gång är vi så oerhört stolta och imponerade av hur vår trollunge levererar. Tänk att just jag fått bli förälder till denne unge man. Med framtidsdrömmar och visioner. Snart dax för nästa steg ut i livet. Spark! till kommande utmaningar!

26 april: Så här en vecka senare har jag lyssnat igenom Hair igen, nu i en musikalversion på Spotify (inte den gamla, vanliga filmversionen). Så ont det gör att höra den igen som helhet. Smärta! Inget lyckligt slut här inte. Tänkte att jag behövde någon bra, drivande musik att städa till. Så det fick bli Hair i ordentlig volym ur högtalarna. Gäller ju att överrösta dammsugaren. Och återigen var jag tillbaka på teatern. Hair! Vilken sorglig musikal. Griper tag i mig. Släpp in solskenet! En innerlig vädjan till livet! 

hair

h1

Släpp växterna loss – det är vår!

06 april 2015

Efter en koll på vädret de kommande veckorna bestämde jag mig snabbt imorse att nu var det dags, rentav hög tid, att vårboa i växthuset. Övervintringstältet skulle ut, liksom det skräp som blivit kvar där inne under vintern. Snabbstädning. Sopa lite. Flytta in växterna igen eftersom de än så länge definitivt behöver växthusets skydd. Fram med stolar och det lilla bordet. Färdigt! Nu är det vår! Och de växter som stått inträngda i all bubbelplasten i vinter kan nu bre ut sig. Fullt med nya skott och knoppar. Det var ju inte vad jag tänkt mig göra idag, men nu blev det så bra så! Den långa gråa vintern är nu till ända.

IMG_0018

IMG_0016

IMG_0013

h1

Min ”fån”

23 mars 2015

Min mobil har varit på verkstan. Garantireparation. Efter en vecka var den på väg tillbaka till mig igen. Men den försvann på vägen. Helt plötsligt så fanns den inte längre. Den var precis borta. Nåja, enligt den stora firman skulle det lösa sig inom någon dag eller så. Nu, en knapp vecka senare fick jag ett paket. Men inte med min gamla vanliga mobil (som jag har varit mycket nöjd med) utan med en likvärdig men ny. Jo, visst, oerhört trevligt att det löste sig och att jag ersattes med en ny. Fast det tar lite tid att boa in sig i den nya. Så att jag hittar tillrätta så där automatiserat igen. Efter ett par timmars pillande har jag nu fått den iallafall likna min gamla mobil. Och jag vet att jag vänjer mig vid det nya vartefter. OCH – jag är mycket nöjd med att det ändå löste sig så gentilt! Ny mobil är inte alls fy skam.

Så nu har jag lämnat tillbaka den mobil som trollpappan så vänligt lånade ut till mig när jag blev mobillös för några veckor sedan. Den var fin. Blå. Men betedde sig inte helt som min egen vanliga. Och eftersom jag ju bara skulle ha den några dagar flyttade jag liksom inte in i den ordentligt. Tog bara med mig det viktigaste. Nu blev det ju lite längre så vartefter fick jag fixa med lite mer bling-bling. Men gott att ha den möjligheten att inte vara helt mobillös. Tack för lånet!

Och jag vet ju så väl att det tar tid att lära om och lära nytt. Att få in rörelserna i fingrarna så att det går av sig självt. Det invanda. Det automatiserade. Nyttigt för en arbetsterapeut som förväntar sig att andra försöker lära om och lära nytt.

h1

Handkraft

13 mars 2015

Just nu är jag inne i en stickvåg. Händerna rör sig i den monotona rörelsen, om och om igen. Pågående projekt, fler som avlöser varandra beroende på storlek, svårighetsgrad, monotoni, nyhetens behag, nära-slutet-läge….  Nya projekt rör sig i huvudet i väntan på färdiga idéer eller inköp av rätt garn. Att åka tåg är inte långtråkigt alls. Massor av sticktid! Varje dag har jag åtminstone 30 minuter till och från jobbet med sticktillfälle. För att inte tala om all den sticktid jag får på kvällar och helger. Den monotona rörelsen lugnar. Tillfredsställelsen när arbetet växer fram. Stoltheten men även tomheten när något är färdigt.

Sticka, sticka, sticka, sticka…..

Och snart är det vår. Då behövs lite annan handkraft. Den som sker i trädgården. Gräva, odla, vattna, klippa, röja. Så att jag sedan kan slå mig ner i trädgårdsmöblerna och sticka.

 

IMG_1939

IMG_1967

IMG_1977