h1

Tågvett?

22 januari 2015

Detta har jag nog bloggat om för länge sedan men nu är jag så fascinerat frustrerad så att jag skriver igen. Hur man tar sig på och av pendeltåget. Finns det någon rimligt system och ordning för att det ska fungera snabbt och smärtfritt? Om alla tar sats och ger järnet och tränger sig på samtidigt som de som ska av tåget försöker tränga sig av? Eller att de som ska av tåget först får kliva av så att som ska på tåget kan kliva på sedan? När avstigarna lämnat lite plats? Eller ska vi bestämma att ingen får kliva av förrän på slutstationen oavsett vart man ska? DÅ kommer det att bli rätt så trångt på tåget till slut.. Förutom att en del av oss inte kommer att komma till jobbet om vi inte jobbar på en slutstationen. I min värld är alternativet med tur och ordning absolut att föredra. Om vi som ska av får kliva av först OCH om de som står på perrongen lämnar lite plats så att vi faktiskt kommer av tåget kan de som ska kliva på göra det sedan. När vi lämnat plats. För om vi står i dörröppningarna på väg av tåget så är det ju också klart svårare att kliva på. Det blir liksom dubbelstockning i dörrarna.

Nu kan ju en och annan tycka att jag är en gnällkärring, men detta är bara en beskrivning av en vanlig händelse för tågpendlare. Oftast är det ett fenomen på den station där jag kliver av på väg till jobbet, vilket även bekräftats av tågvärd, men idag var det likadant när jag skulle hem. När tåget stannat, dörrarna öppnats och vi skulle kliva av trängde sig en familj på så att vi fick väja undan innan vi kom åt att kliva av. Nu kanske det är så att de är rädda att inte komma med tåget eller få någon sittplats. Jo, men det är likadant när jag åker till jobbet på morgonen. Sittplatser är det inte så gott om men det blir defintivt inte fler om vi inte släpper av dem. Och min erfarenhet är att Falkenbergsborna normalt trängs på sidorna vid tågdörrarna, MEN smiter inte ombord förrän de som ska stiga av gjort det.

Så visst, jag är väl en tjatig och bakåtsträvande gnällkärring men jag är så less på att behöva tränga mig av tåget varje morgon. Jag har helt enkelt inte vässat mina armbågar tillräckligt för denna form av pendlarbeteende. Och jag kan helt enkelt inte förstå hur man tänker när man tränger sig på tåget när folk försöker kliva av. Gör man så på andra ställen också? Hur beter sig Stockholmarna där det är så mycket annan etikett i var man går i rulltrappan etc? Som jag förstått så förekommer detta fenomen mest på vissa stationer. Typ där jag kliver av tåget på väg till jobbet…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: