Archive for 18 november, 2014

h1

Vardagsverklighet

18 november 2014

Jag går runt i den lilla staden. Fri och ledig. Inga tider att passa. Jag kan ägna mig åt mitt sticke i timmar. Semesterlyx. Runt om mig pågår andra människors vardagsverklighet. Vid skolan är det alldeles tyst. Helt plötsligt kör fyra skolbussar upp vid skolan, dörrarna slås upp och skolbarn väller ut. Skoldagen är slut. Bussarna kör så iväg åt olika håll. Få barn bor på gångavstånd och blir då istället hämtade av någon vuxen. I mataffären pågår dagens inköp. Vi har ju tid att vänta en stund, vi har ju all tid. Lyssna in och uppleva miljön och språket. När vi köpt den sista pizzabiten i det lilla bageriet kommer några in från den närbelägna vårdcentralen och suckar när de ser att pizzan är slut. Dagens lunchplaner får ändras. Mitt på dagen stänger de små affärerna igen. Hem för lunch. Om ett par timmar, när mörkret sänkt sig över staden, kommer de igen för att ha öppet en stund till. Här och var pågår olika mer eller mindre omfattande renoveringsarbeten. De känns som eviga men med lite perspektiv, dvs att vi återkommit till denna plats på jorden någon gång om året, så märker vi att de olika projekten avlöser varandra. När så helgen kommer ökar folkmängden och rörelsen i den lilla staden. De som kommer hem över helgen men även turister och mer eller mindre tillfälliga besökare, som vi. Stolarna vid baren på det lilla torget fylls på.

I ett antal år bodde vi så och hade vår vardagsverklighet där andra kom för att vara lediga och fria. Faktiskt är det så även idag i vår stad vid västerhavet, när befolkningen fördubblas på sommaren. Ibland känns det som att besökarna, de andra, tar väl så mycket plats. Ständiga köer i affären. Bra för lönsamheten, men frustrerande för den som bara vill snabbt handla något. Ljudnivån och tempot höjs. På gott och ont. Där vi lever med vår vardagsverklighet flyter andra omkring och tycks ha all fri tid i världen.

Ömsesidig respekt. När jag är fri här är jag just det. Ledig från min vardagsverklighet som jag har någon annanstans. De som jag möter här lever i sin vardagsverklighet med tider, livspussel och praktiska göromål. Förhoppningsvis har de möjlighet till avbrott i sin vardagsverklighet andra dagar. Kanske rentav på andra ställen. Visst, livsvillkoren skiftar. Men inte nödvändigtvis mellan olika länder. Stad och landsbygd. Rika och fattiga.

Att ibland få bryta i sin vardagsverklighet, att vila från måsten och rutiner, att bara vara. Livskvalitet.