h1

Sticka!

15 november 2014

När jag var ung stickade jag i mängder. Rosa babykofta till lilla syster. Rödblåmelerad slipover till mig själv. Mönsterstrumpor. Sockar med mönster på hälarna. Rättviksluvor. Mer och mer. Nästan jämnt. Överallt. Så småningom kom trollungarna. Stickat var självklarheter i deras garderober. Förutom det jag stickade fick de stickat både från sin trollmormor och andra, inte minst äldre, viktiga i deras närhet. Jo, trollmormor hann sticka en del även om hon dog alldeles strax efter när äldste trollungen föddes. Och det hon inte hann färdigställa var noga iordninglagt bland hennes grejor. Bara att sticka klart. Med åren tog vardagen över alltmer. Liksom att efterfrågan minskade något. Yngste trollungen fick en fin ljusgul flätstickad kofta. Kanske något mer. Sedan låg stickning nästan helt nere länge. En gråmelerad ylletröja till trollpappan låg i en stickekorg i flera år. Några spetsstickade yllemössor fördrev tågresor. Så för några år sedan fick jag sticklusten tillbaka. Först en randig bomull/lintröja till mig själv av garn som fanns kvar efter trollmormor i gömmorna. Självrandiga raggsockar till hela den utvidgade trollfamiljen. Tröjor i regnbågens alla färger, blå, grön, röd, gul, orange…. Så upptäckte jag lingarnet. Lite annorlunda att sticka i. Stumt. Krävande. Men så skönt att använda. Och nu är jag fast i stickningen igen. Alltid en stickning i ryggan till och från jobbet. Hinner alltid några varv på en kvarts tågresa. Förra året återupptäckte jag spetsstickningen och så blev det först några spetsstickade sjalar, sedan två spetsmönstrade koftor. Nya material och framförallt garnkvaliteter. Att sticka på engelska funkar det med. Faktiskt bättre stickbeskrivningar. För att inte tala om de modeller på stickor som kommit allt mer. I somras upptäckte jag stickmarkörernas finess. Lära nytt. Ompröva. Nyfiken. Utmaningar.

Men allra viktigast. Att sticka ger mig en ro i kroppen. Stickandets rytmik. Att sjunka ner med ett sticke efter en stressig jobbdag. Det går helt enkelt inte att jaga på. Rytmen i stickorna. Tillfredsställande att se hur det växer fram. Blir det något fel går det (oftast) att rätta till. Annars går det att göra om. Helt okej det med. Högen av oavslutade arbeten minskar den också vartefter. Inte för att det är så oerhört kul att montera och fästa trådar, men det känns så gott att se det färdiga. Känslan när ett stickat plagg sitter på en nöjd bärare. Som när yngste trollungen bodde hela höstlovet i sin nya gråsvarta cardigan.

Så nu när jag är semesterledig har jag extra mycket sticktid. Väskan var välfylld med sticken. Och minst en garnaffär kommer att rymmas i turistshoppingtrippen innan vi far hemåt.

Stickning som friskvård är helt enkelt underskattat.

IMG_1713

Sånt att sticka, stickat, och att sticka med… Ur semesterpackningen…..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: