Archive for 14 november, 2014

h1

Oas att återvända till

14 november 2014

När vi är i Italien har vi några fasta punkter vi ofta återkommer till. En sådan är det lilla torget, i den lilla medeltida staden strax söder om sjön Trasimeno, i hjärtat av Umbrien i Italien. Här finns en bar, Bar Gallo, där vi dricker den dagliga koppen cappuccino, eller caffè, beroende på tycke och smak. Framåt kvällen kan det någon gång även bli lite bubbel, eller en limoncello. Till frukostkaffet unnar jag mig någon enstaka gång en cornetto, en italiensk giffel. På sommaren finns här glass, riktig italiensk. Godis, choklad, kakor och småvarmt serveras också. För vår familj är just detta med baren en centralpunkt. Ett ställe vi ofta återkommer till. Semesterkänsla! Det är när vi landar här som vi går ner i varv.

Så här på hösten är det oftast lite väl kyligt att sitta ute på det lilla torget, men med lite god vilja går det. Några eftermiddagstimmar kan även solen värma. Men värmen inne saknas inte. Även om språket inte räcker för några längre utläggningar så finns det god kontakt. Igenkännande. Återhämtning för oss. Och de kämpar febrilt med vårt italienska uttryck. Tro inte att vi kan få handla något längre utan rätt uttal. Men långsamt, långsamt lär vi oss. Vorrei due cappuccino e uno caffè machiato, per favore. Grazie!

Och så mycket jag har stickat här i år! Massor!

1391884_10201665559053788_449259715_n

h1

Längs våra promenadvägar

14 november 2014

Att röra sig i en annan miljö än den vanliga kan göra att uppmärksamheten ökar. Sällan går jag och tittar aktivt på vad som växer när jag går hemma längs havet. På vår promenadtur ner och upp längs de slingrande vägarna igår såg vi ett helt knippe kryddor, som vi ju normalt inte ser i detta utförande. Rosmarin i mängd är vi vana vid, men här fanns även timjan, som blommade. Två blommande dilltuvor. Och så lavendel lite här och där. Hösten är över oss. Löven gulnar och ligger i drivor.

En blomma jag lärt mig känna igen här är cikoria. För mig var det länge enbart ett namn på kaffesurrogatet man pratade om som kuriosa efter kriget. Här växer den i det mest karga vid sidan av asfalten. Blommornas blåa färg är så magisk. Djupt ljust kornblå. BIlden här gör den inte helt rättvisa. Blommorna sitter liksom inte längst ut på stjälkarna utan lite mer mitt på. Nu när jag lärt känna igen den har jag stött på den även i Sverige, då i liknande miljöer i södra Sverige. Kargt, längs vägar, i grus.

Timjan

Timjan

IMG_1684

Dill

Rosmarin

Rosmarin

IMG_1655

Cikoria