h1

Livsfaser

26 januari 2014

I mitt arbete som arbetsterapeut möter jag människor i många olika av livets skeden. Ytterligheter och motsatser kan avlösa varandra som ett pärlband. Unga människor, på tröskeln att ta sig ur föräldraboet. Människor, som försöker hitta en vardag i att leva med livslång funktionsnedsättning. Andra, vars livslåga långsamt flämtar. Som en röd tråd handlar mitt arbete om att visa på möjligheter till en hanterbar vardag precis här och nu. Mitt i det som är. Att bejaka autonomi och delaktighet så långt det är möjligt. Ofta är det inga quick-fix det handlar om. Ibland kan det dock bli ett, ur arbetsterapeutiskt perspektiv, lite bråttom. Någon blir sämre, behöver andra hjälpmedel för att möta basala varjedagsbehov, får sår av att sitta, behöver komma upp ur sängen om än för kortare stunder, ut och känna på vädret, få vara med i familjens mitt. Perspektiv, prioritet och fingertoppskänsla. Samarbete för att få till det som behövs. Balansgång på slak lina. Och så möter jag någon som behöver få struktur på dag och tid. Långsamt minska behovet av andra. Arbetsterapi i sin mest grundläggande form. Att kunna möjliggöra aktivitet och delaktighet i vardagen.

Vilket oerhört stimulerande jobb jag har som får vara delaktighet i så många olika skeenden i livet. Livsperspektiv!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: