Archive for oktober, 2013

h1

Åsiktsfrihet?

19 oktober 2013

VI pratar så stort och vackert om mångfald och alla människors rätt att ha en åsikt. Men någonstans på vägen verkar det haka upp sig i den politiska korrektheten. För själva förutsättningen i mångfald och åsiktsfrihet måste det väl finnas en tolerans för att människor får vara olika, ha olika åsikter eller olika tro? En naturlig följd av detta borde ju innebära att vi inte heller förringar eller klankar ner på andra som tycker annorlunda än jag.

Vi tror att vi är så frigjorda och moderna. Att samhället blivit öppnare och tolerantare. Men ibland undrar jag om det inte blivit precis tvärtom. Eller bara klätt sig i annan kostym. Vad som är politiskt korrekt och vilka åsikter som är de (enda!) rätta. Proffstyckare sätter sig till doms över andra som inte tycker precis det ”rätta”.

Är det så farligt att våga säga vad vi tycker och tror på utan att för den skull i nästa andetag drämma till på de som tycker annat? Kan vi inte våga leva i ett samhälle där det är verkligen får råda åsiktsfrihet? Varför blir så många så kränkta om alla andra inte tänker precis som jag? Kan vi inte istället försöka mötas i en nyfikenhet eller åtminstone tolerans för olikheter? Att den dynamik som finns i olikheter rentav kan ge ökat djup i tillvaron.

För jag tror att just denna dynamik leder till konstruktiv utveckling. Kanske rentav fred? Fast jag inser ju att det är oerhört stort och förmätet att tänka så. Men handlar inte många konflikter om att människor vill olika, tycker olika, anser sig har rätt på andras bekostnad?

Om vi verkligen står för och menar att alla människor har rätt att ha sin åsikt måste vi våga acceptera att alla inte tycker som jag eller som den stora massan. Även om en del åsikter inte anses politiskt korrekta. I ett demokratiskt samhälle kommer ändå majoritetens åsikter styra. Eller är vi så rädda för andra åsikter att de inte ens får finnas, att de ska tystas ner? Att de ska anammas av allt fler och till slut ta över? Men behöver verkligen etablissemanget vara så rädd för olikheterna? Tror man inte på att de egna åsikterna, de politiskt korrekta, är så starka och goda att de kan behålla majoriteten?

Jag inser ju att jag tangerar åsiktsfriheten när jag tycker att andra inte ska klanka ner på de som anses tycka ”fel”. Det ligger ju i det hela att jag inte ska ha åsikter om andra. Men skulle inte en kompromiss kunna vara att vi var och en vågar stå för det vi tycker, men inte lägga fokus på att andras åsikter är felaktiga? Balansgång på slak lina och lite motsägelsefullt – det inser jag. Men om vi verkligen tror på mångfald och att alla människor har rätt till sina åsikter måste vi hitta ett sätt att leva sida vid sida.

Yttrandefrihet – rätten att ha en åsikt och uttala den – anses ofta central i en demokrati. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter tar upp rätten om tankefrihet, religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet. Många vackra ord är det…

Kan vi inte försöka att leva efter detta även i vår vardagsverklighet – att ALLA har rätt att ha en åsikt, ÄVEN om den åsikten inte överensstämmer med min åsikt eller det som anses politiskt korrekt?

Inte kan det väl vara så farligt – egentligen?

h1

Livets självklarhet?

13 oktober 2013

Både privat och i mitt arbete visar verkligheten på att livet, det vi ofta tar för så självklart, inte alltid är det. Livet är faktiskt skört. Något vi måste vara rädda om. En gåva vi fått att ta hand om.

Denna vecka har media fyllts av information om organdonation. En möjlighet att ta på allvar. När människor dör, för det händer ju ibland, kan man ibland ta tillvara organ som kan bli till nytta och ge möjlighet till fortsatt liv hos andra, som annars skulle dö de också. Det allra viktigaste i denna donationskampanj är att få alla människor att ta ställning. Vad vill just du ska hända med din kropp NÄR du dör? För dö, det kommer vi alla att göra förr eller senare. Men om du dör på ett sådant sätt att dina organ kan vara användbara för någon annan, är det okej att använda dem då? För du lär inte behöva dem själv när du väl är död. Krass verklighet! Och hur är det – kan jag själv tänka mig ta emot någon annans organ om jag behöver, eller om det gäller någon av mina nära och kära? Organdonation handlar inte om att ta något från någon som den behöver utan att använda det som inte längre är användbart för någon efter döden. Men för att det ska vara okej behöver vi göra vår vilja känd. Prata om det, skriva in det i mobiler, plånböcker, register. Helt enkelt göra vår vilja känd. Så att det inte behöver råda någon tvivel om vad du vill om det skulle bli aktuellt.

Att få ett hjärta, lungor eller andra organ från någon som inte längre behöver det är en möjlighet till liv för den människa vars livsvillkor är hotat. Livet kan fortfarande vara skört, med fortsatt livslång medicinering, risk för avstötning och biverkningar, men ändå en möjlighet till ett längre liv. Ett liv med vardagsverkligheter. Det som många av oss tar för självklart. Att inte vara uträknad på förhand. Att få vara tonåring, förälder, livskamrat, människa en tag till.

Vi har inte evigt liv. Och en helt annan fråga är väl om vi egentligen vill ha det. Det kan vi ju fundera runt en annan gång. Förr eller senare dör vi och då av något som sjukvården och livet inte kan hantera. Men för en del människor finns idag kompetens och möjlighet till längre liv om de kan få tillgång till livsviktiga organ, som inte längre används av någon annan. Och att ta tillvara på den möjligheten ser jag som respekt för livet.

Även om många av oss vaknar upp, lever vardagsliv och somnar in för natten fullständigt övertygade om att vi självklart kommer att vakna upp till livet imorgon bitti igen så är livet inte så självklart för alla.

Så därför – behåll det inte för dig själv – gör din vilja känd!

935995_522389601179657_166826971_n

MOD – Mer organdonation – www merorgandonation.se

Och visst har jag skrivit om detta ämne förut. Flera gånger. Men det behöver upprepas. För livet är ingen självklarhet utan vi behöver påminnas om dess skörhet. Och livets möjligheter!

h1

Mera mat

12 oktober 2013

Många sociala nätverk kryllar av matbilder. Innan man sätter sig till bords ska det fotas. Vacker mat. Färggrann. Lockande.

En del pratar om matpornografi. Idag kom något inlägg om att allt detta fotande försämrar smaken på maten. Utseendet prioriteras före smak. Kanske ligger något i det. Andra menar att vi äter med ögonen också.

Hur som har jag ikväll lagat mat igen. Lammskavsgryta med svamp och lingon. Detta åt jag med potatismos. RIktigt gott om jag får säga det själv. Men gör sig helt enkelt inte på bild. Mest gråbrunt med lite röda (lingon) och brunsvarta (svamp) klumpar. Så ni får helt enkelt inte se något foto här utan helt enkelt lita på när jag säger att det var gott. Räcker till matlåda minst en dag nästa vecka. Förmodligen två, men då är potatismoset slut.

h1

Mycket – litet – lagom

09 oktober 2013

I många år har vi lagat rätt så mycket mat hemma hos oss. Det blir liksom så i en stor familj. Nu är vi ju inte så många kvar hemma längre eftersom trollungarna har flugit ut. Just idag var det bara jag ensam som skulle ha mat. Så jag lagade potatismos och köttkorv. Det blev rätt så mycket mat. Liten portion till mig ikväll. Fyra matlådor. Och en extra burk med potatismos. Jag tänkte nog lite mycket. Visst kan jag äta korv&mos både torsdag och fredag denna vecka. Helt okej. Och så får jag nog äta något med potatismos i helgen. Bra – då behöver jag inte laga så mycket mat i helgen. Men sedan får nog de sista två matlådorna gå i frysen, för om jag äter korv&mos måndag och tisdag också kommer jag nog att tycka att det blir lite enformigt.

Inte att jag tyckte att jag lagat så speciellt mycket mat. Alldeles lagom. Rätt så liten korvring faktiskt. Hade inte räckt så värst långt när alla bodde hemma. Helt enkelt olika förutsättningar under olika livsfaser. Bara att helt enkelt lära sig att laga mer lagom med mat. Även om det är bra att ha matlådor ibland. Men det finns ju gränser…

Här tänkte jag mig en bild på mina matlådor, men det är ju rätt så trist med en trave gamla glassburkar, så det får ni helt enkelt tänka er istället…

h1

Vardagstillvaro

04 oktober 2013

Hemma igen i min vanliga vardagstillvaro sedan en dryg vecka tillbaka. Det går ju inte att vila och ta igen sig borta hela tiden. Då skulle jag ju inte uppleva det så gott. Balans och lagom blandning.

Så nu rullar vardagen på. Med jobb, hemmasysslor, lite studier, trädgårdsfixa, promenader och hemmavila. Hemmavila för mig just nu är att sticka, läsa och se på film. Gammalt och nytt. FInsticke och lite mer vardagssticke, typ raggsockar. Filmer jag inte sett och filmer jag gärna vill se igen. MIna promenader vid havet får nog tyvärr vänta ett tag för jag har fått ont i en fot och att promenera i mjuk sand visade sig inte vara så nyttigt. Dumt. Själv göra och själv ha. Så det får allt bli till att knata på mer plan mark istället. Men havet finns kvar. Trädgårdsmöblerna är insläpade. Växthuset är inte höststädat än, men det kommer. Sociala kontakter ska få rum. Och kulturupplevelser måste också få lite plats. En vardagstillvaro i balans!

IMG_1834

Men idag är det ju ändå fredag så då blir det cappuccino i min finaste solrosmugg.