h1

Gilla läget

22 februari 2013

För ett tag sedan slölyssnade jag på en intervju i en TV-soffa. Det handlade om att leva med kronisk sjukdom och funktionsnedsättning. Den intervjuade gjorde en klar skillnad i att resignera och att acceptera. Jo, jag kan förstå och ta till mig orden. En viktig skillnad. En variant på det jag ibland funderat runt – att bli en slav under eller ta kontrollen sin livssituation.

Att resignera innebär passivitet. Jag har förlorat kontrollen. Snart går jag under…

Att acceptera kan innebära en form av att ja, så här är det. Det är den livssituation jag har att förhålla mig till.

Minnen från en av trollungarnas uppväxt kommer fram. Inhalationer och andra mediciner var något vi tvingade på henne. Hon tog det under protest! Svarta ögon. Dubbelpipan var laddad. När hon skulle åka bort fick jag packa medicinväskan. Det hade liksom inte med henne att göra. Resignation.

Men så en dag blev det en del av hennes tillvaro. När hon kom hem från en lägerresa med andra ungdomar med kroniska lungsjukdomar. Hon pratade om ”vi”. Jämförde behandling, inhalationsapparater och PEP-masker. Efter det blev liksom sjukdomen mer en del av henne. Inte så alls att hon blev slav under den, men det blev en naturlig del av hennes tillvaro. Och helt plötsligt ingick medicinerna i hennes egen packning när hon skulle iväg. Acceptans.

Så mycket lättare livet blev att leva då. Både för henne och oss. Och jag upplevde inte att hon förlorade sin själ i att ”gilla läget”. Hantera livet och tillvaron utifrån de förutsättningar som var hennes.

Gilla läget. Inte resignera. Acceptera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: