h1

För gammal?

22 oktober 2012

För snart två år sedan fyllde jag femtio. Det innebär ju också att nästa lite mer ”jämna” födelsedag, 55, närmar sig så där lite i lagom takt. Själv tycker jag inte att jag är speciellt gammal och förståndig. Långsamt börjar jag inse att jag under åren samlat på mig en viss erfarenhet. Försöker banka in i min hjärna och framförallt min själ att jag kan ett och annat. Vågar ta sats och sticka ut, när jag har lust. Typ strosa runt i rosiga, blommiga skor.

Nu är det ju inte så att jag vill förbli evigt ung hela livet. Visst förstår jag att åren går. Inte minst så ökar antalet gråa hår för varje dag. Även de barn jag fått blir äldre. För så är det. Om det inte går att förstå på något annat sätt så måste jag ju förstå att jag bör betraktas som relativt vuxen som har trollungar som fyllt 25. Och mer därtill.

Jag vill faktiskt inte var evigt ung. Och osäker. Oerfaren. Nej, jag är nöjd med att ha nått hit i livet. Att känna den trygghet som bygger på den erfarenhet jag fått genom åren. Visst, min kropp åldras. Inte bara mitt hår. Men jag känner mig inte på något sätt utsliten, för gammal, färdig för undantag. Visserligen har jag insett emellanåt att kvinnor som närmar sig sextio inte alltid är så attraktiva på arbetsmarknaden. Jag känner mig klart piggare och mer alert idag än när jag var runt trettio och hade småbarn runt mig konstant. Då var jag trött och sliten.

Men ibland förstår jag att de som är betydligt yngre än jag tycker att människor som närmare sig sextio är gamla. Visst, att jag ibland hugger ifrån när jag blir irriterad kan ju tolkas som kärringgnäll. Men det kan också bero på att jag inte tycker att det är okej att bete sig hur som helst även om man är ung. Och samtidigt pratas det om att vi ska arbeta tills vi är 67, minst! Hur går det ihop? Ska vi bara slita för att inte ligga ungdomarna till last eller kan vi faktiskt förväntas tillföra något väsentligt med vår erfarenhet?

Det är inte så att jag vill vara av med alla unga.Inte alls. För vi har mycket att lära av varandra och kompletterar varandra. Tillsammans är stark! Jag vill bara inte bli utsorterad som förbrukad. För det är jag inte!

 

Annonser

One comment

  1. Bra skrivet Agneta!
    Självklart är du inte för gammal på länge än!
    Ha det gott!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: