h1

Den bloggande patienten

29 september 2012

I höst har jag läst boken Den bloggande patienten. Författaren lyfter fram och funderar runt fenomenet sjukdomsbloggar. Om bloggar skrivna av patienter själva, men även anhöriga. En stor undergenre inom gruppen sjukdomsbloggar är de bloggar som skrivs av personer som lever med cancer, men även andra allvarliga sjukdomar. En annan grupp är ju föräldrar som bloggar om livet med barn som har en svår sjukdom eller funktionsnedsättning.

Boken problematiserar och frågar mer än ger svar. Vinklar fenomenet från många olika håll. Kräver eftertanke. Vad är okej? Varför bloggar man? Integritet? Hur påverkar bloggen relationen till sjukvården? Hon tangerar även sjukvårdspersonal och bloggande. Här finns ju en stor knippe av sekretess att förhålla sig till. Och bör jag som personal läsa bloggar som skrivs av dem jag möter i min profession? Ger bloggen bättre vård? Är jag rädd som arbetsterapeut att bli uthängd i någons blogg?

Hur som – bloggen, liksom andra sociala medier finns. Vi måste lära oss att förhålla oss till bloggen. Oavsett vad vi anser om bloggande. Det går liksom inte att vrida tiden tillbaka. Därför är det oerhört viktigt att reflektera om vad bloggande innebär. De bloggar som ligger öppet på nätet finns just där. Öppna. Möjliga att läsa av alla och envar. I en kommentarstråd jag läste en gång på en s k cancerblogg fanns det kommentarer som menade att enbart de som själva har drabbats av cancer skulle har rätt att kommentera eller kanske ens läsa bloggen. Då får man spärra den. Är den öppen så är den. Då är det faktiskt upp till mig som läsare att avgöra om och vad jag vill läsa. Eller kommentera. Det ligger liksom in det öppna nätets förutsättningar.

 

När jag själv bloggar om vårt liv – hur närgången vill jag vara? För min del gäller ju att jag inte hade bloggen som ventil de tuffaste åren. Både på gott och ont. Även om trollungens kroniska lungsjukdom var en av drivkrafterna när jag började blogga så var det inte så mycket jag varken ville eller kunde skriva om, framförallt av respekt till vår trollunge. Mer om livet runtomkring med de förutsättningar som en kronisk sjukdom kan innebära. Som arbetsterapeut bloggar jag idag, men tänker till både en och två gånger innan jag skriver för att inte träda över gränser. Och inte minst tidsfaktorn är mig till hjälp.

Boken är ingen pek-pinne-bok eller bok med facit. Så är det nog. Det finns inget rätt eller fel. Bara olika aspekter som behöver lyftas och som vi behöver förhålla oss till. Oavsett om vi är föräldrar, anhöriga eller personal. Ett viktigt ord i bloggvärlden är nog ändå RESPEKT! Att vara medveten om bloggens förutsättningar, möjligheter och begränsningar. Det är ju ändå människor vi skriver om. Människor med tankar, känslor och olika livsperspektiv.

Inte minst om du lever och rör dig kring sjukdomar eller funktionsnedsättningar – oavsett om det gäller dig själv, som anhörig eller personal. Fundera på hur just du vill, kan och bör förhålla dig till bloggande och andra sociala medier. Denna bok är en hjälp att sortera och uttala frågor. Läs! Men några perfekta svar får du inte. Det får du hitta i dig själv.

Respekt!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: