h1

Någon annan

05 september 2012

Ett inneord är att vi ska bli bättre på att utföra vårt uppdrag. I det ligger ju också underförstått att vi inte ska ödsla vår tid och lägga oss i det som inte rör oss, dvs som inte är vårt uppdrag. Det ska någon annan göra. Vi känner igen formuleringen från olika sammanhang. Någon annan kan ta hand om disken, inte jag. Det var inte jag som … det var någon annan. Någon annan kan sätta på kaffebryggaren. Eller byta färgpatron i skrivaren. Vem denne någon annan är kan tyvärr vara lite oklart ibland. Och dessutom händer det lite då och då att det inte är helt klart vems uppdrag något egentligen är. Eller det kanske inte självklart ingår i någon endas uppdrag eller så kan det ingå i olika personers uppdrag. Då är det mycket enkelt att ta till NÅGON ANNAN. Likaså kan det vara ett enkelt sätt att ha synpunkter på vad andra gör genom att säga att det där är inte ditt uppdrag, det får någon annan göra.

Jovisst behöver vi lära oss vad som ingår i mitt uppdrag och vad jag förväntas utföra, samtidigt som jag behöver tänka mig för så att jag inte satsar en massa tid på sådant som inte är mitt område. Men jag vill inte bli så lagisk och trångsint så att jag inte är beredd att samarbeta och ibland var praktisk för att tillvaron ska fungera smidigt. För att undvika dubbelarbete. För att inte saker ska hamna mellan stolarna. För att en del saker faktiskt är så sällanhändelser så att det inte är uttalat vems uppdrag det är.

För samtidigt som jag inte vill bli utnyttjad som den som inte kan säga nej så vill jag varken bli känd som den som saknar flexibilitet eller den som alltid lägger näsan i blöt. Men jag vill att tillvaron fungerar. För jag tror att om jag är samarbetsvillig och flexibel kommer jag att mötas på samma sätt. En gemensam win-win-situation med andra ord. Jag tror att det är det enda sätt som kommer att fungera på sikt. I en värld där alla bara strikt hanterar sitt eget säkert avgränsbara är risken uppenbar att något faller mellan stolarna. Och av det kommer sällan något gott.

Så måtte jag aldrig få så skarpa skygglappar så att jag glömmer att jag är en individ i ett sammanhang. Jag är ingen solitär. Visst är jag en individ, odelbar. Men jag upphör inte att vara en individ bara för att jag finns i ett sammanhang, ett system, där jag är beroende av tillvaron runt omkring.

Jag är!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: