h1

Blixt & dunder

26 augusti 2012

I natt har det varit en åskovädersnatt. Det började igår kväll. Åskan kom och gick. Blixtar lyste upp himlen. Muller och dunder som rullade fram. Rätt så nära var det, även om det fanns ett litet mellanrum mellan blixt och dunder. Värre har vi hört iallafall. Efter ett tag drog sig åskan tillbaka. Trodde vi. Men nej, vid midnatt kom den igång igen med förnyad kraft. Nå, till slut blev det natt och morgon igen. Vi vaknade upp till en ny lite småregnig dag. Och strax var åskan igång igen, om än i klart försvagad styrka. Efter en regnrik dag verkar det ändå som om åskan dragit iväg, förmodligen längre uppåt landet enligt väderrapporterna.

Åskan här känns ändå rätt så oförarglig. Efter att ha bott i skogsbygd i många år så bor vi ju nu i stan. Nåja, defintionsfråga. El- och teleledningar är nergrävda. Visst kan det dundra och ha sig, men den där värsta åskkänslan från skogen finns inte kvar. Visserligen drar vi fortfarande alltid/ofta ur sladdar till elektronik och telefoni. Men mest för säkerhets skull, tror vi iallafall. Av gammal vana. För så gjorde vi ju alltid i huset i skogen. Av erfarenhet. Det blev liksom billigare och enklare så. Vi minns åsknätter när åskan rullade på natten igenom och liksom inte tog slut. Fram och tillbaka över sjön. Fönsterrutorna skallrade. Rummen lystes upp om och om igen. Trångt i vår säng var det.

Visst, när vi byggde vårt hus bodde vi vid havet i ett sommarhus några månader. Där slog åskan ner rejält en natt. Det tjongade i hela huset. Strömmen gick en stund. Videobandspelaren gav alldeles upp. Men vår energi var mest fokuserad på husbygge, att allt skulle fungera för alla våra trollungar i nya skolor samt den i själen djupa oron över vår sjuka och hostiga trollunge, som vi alldeles nyss förstått inte alls hade någon lite barnhosta som skulle försvinna. Så åskan just den natten blev liksom bara en liten del i en mycket större oro. Eller snarare, kändes mest i fas med min inre lejonmammeoro.

Nu har vi förstått att åskan i går kväll inte var så harmlös ändå. Inte så långt från oss fick familjer sin elektronik förstörd. Trots att ledningar inte längre går genom luft utan är väl nergrävda. Så helt ofarlig är nog inte åskan ändå. Vår vana, eller ovana, att alltid dra ur sladdar till väsentligt får helt enkelt fortsätta vid behov. Det verkar löna sig. Prylar är ju i och för sig världsliga saker. Sådant som går att ersätta. Trist och obekvämt blir det allt ändå.

Men den värsta ovädersnatten i mannaminne, det var nog den natten Ronja föddes och blixten slog Mattisborgen itu…

 

Lugnet efter en åskovädersnatt. Månen så stilla mot natthimlen. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: