h1

06 augusti 2012

För ett par år sedan var jag, tillsammans med mina arbetskamrater med i en utmaning för ett sundare liv, tappa.se. Tanken var att vi tillsammans i lag skulle se vilka som med gemensam ansträngning kunde gå från Varberg till Paris. Liknande tävlingar har följt efter. Till vår hjälp hade vi stegräknare, som kunde mäta hur mycket vi gick varje dag, vilket sedan samlades in och räknades om i avstånd till Paris. För mig var det en kul utmaning och mitt mål var att alltid gå minst 10 000 steg om dagen. Om jag hade gått för lite en dag kunde en kvällspromenad hjälpa upp. VI nådde fram till Paris, men vann inte. Själva drivet att gå var gott nog för mig. Ett tag efter fortsatte jag att använda stegräknaren. Alltid en kul uppmuntran att se hur mycket jag faktiskt gick. En av mina ”rekord-dagar” var en dag i Rom när jag gick minst 35 000 steg. Då var jag ändå lite trött i fötterna efteråt.

Andra perioder i livet har jag inte haft lika mycket tid att gå. Eller snarare, jag har inte kunnat eller valt att prioritera det. Som förra sommaren när vi mest levde med teatern. Å andra sidan tror jag ändå att jag i snitt går mer varje dag numera än för tio år sedan, när vi bodde på landet. Om inte annat går jag ju ca 26 minuter till och från jobbet varje vardag.

Den här veckan ska jag tillbringa i Stockholm tillsammans med yngste trollungen. Han har full aktivitet hela dagarna, vill bara ha mitt sällskap lite då och då för näringsintag och fixa med praktiska saker, som fixa med matsäck, bussbiljett, kanske shopping (dvs ta med plånbok). Så nu har jag massor av tid att gå. Idag har jag gått en lång promenad från Söder, över Västerbron, ner i Rålambshovsparken, upp på Kungsholmen och över till St Eriksplan, ner till Karlbergs pendeltågsstation och så till målet på Rörstrandsgatan. Tog ungefär 80-90 minuter. Min plan är att gå minst lika långt dagarna som kommer. Om nu bara regnet håller sig på hanterbart avstånd.

Genom att gå lär jag känna nya miljöer. Hur de hänger ihop. Atmosfär. Avstånd. De gånger jag varit i Stockholm och haft möjlighet att ta mig fram till fots har jag lärt känna staden bra mycket bättre än när jag fraktats runt eller bara klivit upp och ner i en tunnelbana. Dessutom en bra tid för reflektion och återhämtning efter intensiva dagar, som när jag läste synpedagogutbildningen i Stockholm och gick mellan Centralstationen och Lärarhögsskolan, först för att spara pengar, men sedan för att jag behövde det, både i kropp och själ. Rom har jag lärt känna genom att gå backe upp och backe ner, likaså Panicale, den lilla bergsstaden i Umbrien, där vi varit ett antal gånger. Så olika i storlek, men ändå är det fötterna som visat vägen.

Att gå ger tid att reflektera, tid att se hur det ser ut runtomkring, ett minne i kroppen om hur det känns.

Gå, vandra, promenera, flanera, strosa – många variationer, många möjligheter.

 

Annonser

One comment

  1. Vi blev uppmanade att höja blicken o njuta av Stockholm när jag gick synpedagogutbildningen. Nu finns jag i Modena i Italien och har tid att läsa din trevliga blogg.Hälsn. Kerstin



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: