h1

Modeller

30 maj 2012

Inom vårdsvängen finns det och har alltid funnits ett antal modeller. Inte minst inom psykiatri, handikappomsorg, habilitering och rehabilitering. Bobath, Boston-modellen, Move&Walk, TEACCH för att bara nämna några få. Dessa modeller ger riktlinjer och struktur om hur man ska hantera och agera. Om du gör så här så händer detta. Modeller har ibland renläriga förespråkare som ser på modellen som lösning på allt, eller åtminstone det mesta. Och kanske till och med styr upp modellen så att den bara får användas av särskilt utvalda.  Sedan finns det ju också de som skapar modeller i ett sammanhang och sedan lär ut dem som lösningen, Modellen med stort M.

Vi människor vill så gärna ha quick-fix-lösningar. Tydliga och klara vägvisare om hur vi ska göra. När vi möter utmaningar är det lätt att sätta stor lit till modeller. Om jag bara gör så här som modellen säger så blir allt bra.

Som arbetsterapeut har jag också tillgång till ett antal modeller men jag använder dem som redskap i en verktygslåda. Olika verktyg fungerar olika bra i olika situationer. Det finns inget standardverktyg som fixar allt. Inte minst eftersom det är människor jag jobbar med. Få människor är som identiska maskiner. Utan att ha en välfylld verktygsväska har jag svårt att hantera de utmaningar jag möter på ett konstruktivt sätt. Bara jag vet vilka verktyg jag ska använda när. Och att det sällan finns ett endaste verktyg som funkar för allt. Och att då bara plocka upp samma verktyg i alla situationer och använda det utan att fundera på hur det funkar och varför det funkar det hjälper sällan, åtminstone inte i längden. Jo, först kanske jag känner mig kompetent och duktig när jag plockar upp mitt värstingverktyg och viftar med det. Men om jag inte vet när och hur jag ska använda det så blir det liksom platt fall.

Visst kan modeller vara bra för att ena och strukturera. Självklart! Då kan modeller vara till nytta. Men bara om de är så anpassningsbara så att de faktiskt fungerar och tar hänsyn till sammanhang och verklighet. Det är faktiskt människor vi arbetar med.

Så därför blir jag alltid lite rädd när det pluppar upp smågudar med Modellen med stort M. Om du bara lär dig modellen och följer den till punkt och pricka blir allt bra…. För jag har sett alltför många gånger hur det kan bli när man följer en modell utan att man tagit hänsyn till verklighet och förstått när, hur, varför och på vilket sätt just denna modell kan fungera. En annan baksida blir de som helt plötsligt slutar att använda sin kunskap  och erfarenhet eftersom de ju inte fått ubildning i just Modellen.

Jo, jag är lite kritisk, jag vet. Men ibland måste det ut! Och visst händer det att jag hämtar inspiration och tar stöd i modeller. Självklart. Men jag försöker sätta dem i ett sammanhang och jag vill inte bli någon slavisk följare. Dessutom skulle jag ju inte behöva vara arbetsterapeut om jag bara vill jobba med och strikt följa en modell rakt av. Utan att använda den kunskap och den erfarenhet jag har med mig i ryggsäcken. Eller kanske snarare verktygsväskan…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: