h1

Uppsalapromenad

13 maj 2012

I början av förra veckan tog jag ju en morgonpromenad genom Uppsala, staden där jag föddes men också bott i i flera omgångar. Nu är det fler av trollungarna som bor där, vilket gör att jag ofta har anledning att återkomma lite då och då. När jag väl vaknat till på min morgonpromenad tog jag lite av det jag såg med mig hem. Nedslag i just min Uppsalahistoria.

Botaniska trädgården, som ligger uppe vid slottet. Den har liksom bara funnits. Men vid ett tillfälle var vi där och såg en teaterföreställning. Fler av våra körkompisar spelade teater den sommaren. Lysistrate – kan kanske tyckas passé idag med allt prat om jämlikhet och så, men har ändå ett viktigt budskap. Kvinnorna som kärleksstrejkade för att få slut på krig. Solig sommarkväll och teatern spelades upp på trappan mellan kolonnerna.

Nedanför slottet, mot Ackis finns en liten rätt så brant gångstig. Ackis är det stora sjukhuset. Där föddes jag. Där jobbade trollmormor Eva i ett antal omgångar. Där dog trollmormor Eva. Där föddes en av trollungarna. Där har en annan av trollungarna sin sjukvård idag. Många minnen är det. Från just denna gångstig har jag ett litet speciellt minne från en ljuspromenad Allt ljus på Uppsala för några år sedan, då här hängde lampskärmar med ljudinstallationer som spelades upp när man gick förbi.

I stadsparken lekte jag som liten. Ett av de minnen jag tror att jag har kvar från just lekplatsen är ett stort gammalt träd som man fick klättra på. Även om stadsparken hela tiden utvecklas så finns det en djup förankring bakåt. Det gamla lekträdet är borta, men här har man bevarat ett annat klart gammalt träd.

Denna nya installation hittade jag mitt på den lilla ön i en damm. Rostig, full med blommor. Lite oväntat och det gillar jag. Ett annat blomminne som borde vara preskriberat vid det här laget är när vi plockade tulpaner här en natt för oerhört många år sedan. I studentyra tror jag visst att det var.

Denna staty heter Systrarna. Jag tror att jag kommer ihåg den också genom alla år. Den känns så välbekant. Bakom skymtar dammen med Lycksalighetens ö.

Utanför stadsparken, nedanför slottet ligger nöjeslokalen Flustret och Svandammen. Där, vid Svandammen alltså, har vi (inte jag, men några andra) blivit jagade av en ilsken svan en majmorgon. Hit gick man för att mata svanar och änder, så det har nog även jag gjort. Inne på Flustret har jag nog aldrig varit, men det var dit de gick i filmen Repmånad, när de skulle ut på lokal.

Kastanjer på väg att slå ut. För mig är just kastanjerna på våren ett starkt Uppsalaminne. Mäktiga. Höga. Enorma blommor. Och Fyrisån det livgivande vattnet som Uppsala är uppbyggt kring. Men det är nog renare idag än när jag var yngre.

Fyristorg. Raggarnas tillhåll. Där en korvgubbe stod med låda på magen, ni vet (Owe Thörnqvist). Men boutiqen i förgrunden fanns när jag var ung också. Jag har köpt kläder där några gånger. Någon mer feminin klänning eller så. Lite längre upp på Drottninggatan fanns en glasskiosk som sålde mjukglass med chokladströssel och bananlikör i mitten. Superläckert för en glassälskare som jag.

Gamla torget. Hit gick vi varje lördag till Centralbadet. På internatskolan var det obligatoriskt bad varje lördag. En kvarleva från det att skolan var enbart för pojkar för att de förhoppningsvis skulle duscha åtminstone en gång i veckan. När vi gick där var det gammalt och slitet, fullt med mögel i taket. Så för att bli någorlunda fräsch efter ett besök på badhuset fick man duscha så fort man kom hem. Effektivt? Och på restaurangen här i hörnet, Villa Romana, åt vi vår lunch på jubileumsdagen förra helgen. Tyvärr gick det inte att sitta ute, alldeles för kallt.

Upplandsmuséet med kvarnen och fallet. Plats för forsränning varje år på valborgsmässoafton. I bakgrunden åt höger syns Fjellstedtska skolan, alldeles i mitten St Olofsbron, där jag mötte Trollpappan en gång för länge sedan. Upplandsmuséets hus spelade bostad för den vidrige biskopen i Fanny & Alexander.

Domkyrkan med sina mäktiga torn. Här döptes jag en påskdag för 51 år sedan. Av farbror Figge. Studentprästen Figge. En oerhört färgstark person. Jag kan fortfarande höra honom samtala med oss barn vid familjegudstjänsterna i Mikaelskyrkan, som senare blev hans ”hemmakyrka”. Domkyrkan i sig har annars varit för mig mycket kopplat till körsång och musik. Efterklangen är lååång. Allt ljud blir så stort och mäktigt där inne.

Vi sjöng i kör i flera år. Övade gjorde vi varje vecka, i en stor körsal med flygel i detta hus alldeles i skuggan av domkyrkan. Alla minnen som finns runt denna körsång har jag fortfarande inte packat upp på länge. Det får bli en annan gång. Annars drunknar jag nog.

Fjellstedtska skolan där jag bodde med mina föräldrar när jag föddes, men också där jag tillbringade mina tre gymnasieår. Då bodde jag högst upp, under taket, men i olika rum varje år. Rummen valdes i åldersordning så ju äldre man var desto finare rum. Men jag valde medvetet att bo längst upp alla år. Det passade mig precis. Gav lite lagom med utrymme, inte minst avstånd till vuxna. Klassrummen låg på andra våningen (förutom naturkunskapssalen som låg lite till höger en till trappa upp). Matsal, TV-rum och gymnastiksal låg på bottenplan.

Idag finns en brygga längs Fyrisån alldeles nedanför Fjellstedtska skolan. Där kan man sitta en stund, eller bara strosa längs åkanten. När vi gick på skolan var där bara en åkant och en häck. Möjligen med en öppning så att vi kunde ta oss ner på Fyrisåns is mitt i vintern. Det är klart mycket  trevligare här idag.

När jag låg denna bro strax söder om Fjellstedtska skolan, över Fyrisån. Den gata som idag heter St Olofsgatan hette då naturligt Järnbrogatan. När gatan moderniserades och breddades plockades bron ner och hamnade i något kommunalt förråd. Tills den för ett tiotal år sedan fick komma fram i dagsljuset igen och fick komma till användning som gångbro över Fyrisån, strax norr om Fjellstedtska. Det är en fin och vacker bro. Järnbron.

Så närmade sig min promenad sitt slut och jag kom tillbaka till en av trollungarnas lägenhet, vid Waldenströmska studenthemmet på Luthagen. Utanför denna lilla park, där man kan ta sig en liten glassfika på en soffa, men också duka upp med grill om andan faller på. En liten minioas i staden iallafall.

Ett litet, litet smakprov på vad man kan stöta på en alldeles vanlig måndagmorgon och vilka tankar det kan locka fram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: