h1

Minnenas pussel

06 maj 2012

Så börjar jag vakna till liv igen efter en mycket intensiv gårdag. Att träffa gamla skolkamrater efter drygt trettio år var fascinerande. Mycket kom upp till ytan i  minnenas hav. Tillsammans kunde vi lägga pussel av våra minnen. Men också kolla in varandra idag. Vem är du? Vem är jag? Varma kramar av igenkännande.

Morgonmässa för de morgontidiga. Som tur var Moruti där före mig så jag kunde gömma mig i hans skugga. Kaffe med återseendets glädje. Nyfikenhet. Årsmöte där en av mina gamla klasskamrater nu tar plats i styrelsen för den gamla kamratföreningen. De flesta andra i styrelsen är pensionärer sedan ett tag tillbaka. Samling i det som en gång var rökruta (då egentligen en berså med ett stort cementrör som askkopp, med lite mer kaffe som styrka. Skollunchen intogs den här gången inte i någon skolmatsal utan på en restaurang i närheten av det kommunala badhus, som vi var tvungna att besöka varje lördag. Syltlök serverades inte. Inte heller sylta & pommes frites. Så till stans kyrkogård. Först samling vid skolans grav. Strikt, korrekt, något väl valt ord, Härlig är jorden. En mindre skara gick sedan vidare till en av våra klasskamraters grav för mindre formell ceremoni. Hedersbetygelser i vår och inte minst hans anda. Minnestankar gick också till andra i våra årskurser som inte längre finns kvar här.

Så mer kaffe (dagens driv) och ännu mer återseende och kramar. ”Barnbordet” började formera sig. Vi bänkade oss så i det som för länge sedan var vår gymnastiksal för att lyssna på några av de äldre, de som gick där när skolan bara var till för pojkar. Lite grann av minnesbeskrivning över en skolas uppgång och fall, men också glimtar från den verklighet som fanns för de som hamnade på skolan av många olika anledningar. I vimlet efteråt dök också en och annan något äldre  lärare upp.

Jubileumsmiddag. Elevernas egen otillåtna flagga på hedersplats. Placering i relativ åldersordning. Vi hamnade följaktligen vid ”barnbordet”
. I lymmeldelen. Tal (det går inte att samla ett antal personer som använder ordet som arbetsredskap utan att det måste talas). En slags punkt i domkyrkan så spreds vi återigen för vinden. Även om några av oss drog vidare tillsammans eftersom det fortfarande fanns en och annan pusselbit som behövde vändas. Varma kramar och på återseende.

Nästa jubileum om 25 år. Då har vi fyllt 75. I rimlighetens namn kommer skaran att ha sjunkit eftersom det inte längre tillkommer några nya gamla elever i kamratföreningen sedan sista kullen sprang ut 1982. Men förhoppningsvis kommer vi mötas igen i en eller annan form innan dess.


I solen samlades vi vid en grav för att minnas men också hämta styrka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: