h1

Hängslen & livrem & brandvarnare

11 april 2012

Det är bra att ha ett säkerhetstänkande och vara riskmedveten. Att vi använder saker på rätt sätt så att det inte händer olyckor eller andra tråkigheter för att vi gjort på fel sätt. För många gånger finns det sådant som är rätt eller fel eller åtminstone det mest lämpliga sättet att använda någonting på. Och det kan också finnas andra sätt som kan vara olämpligt, innebära risk eller rentav vara farligt. Som att torktumla katten. Det är helt enkelt inte tänkt att torktumlaren ska användas till att torka katter i. Nu vet jag inte om det är sant men det ryktas att det i en bruksanvisning för torktumlare i ett stort land i väster stått att det INTE går att torktumla katten. Så att ingen skulle komma på att göra det. För om någon gjort det skulle de kanske kunna stämma företaget som sålt eller tillverkat torktumlaren skulle kunna bli skadeståndskyldigt om nu någon skulle få för sig att göra det. Så det gäller att se till att det som skrivs i bruksanvisningen täcker in alla eventualiteter.

För ett antal år sedan, i bruksanvisningen till en av trollungen inhalationsapparater, stod det att nebulisatordelarna skulle rengöras i en autoklav eller liknande (mer än kokhett) til 15 min (eller något liknande). Nu har man ju sällan sådana möjligheter hemma så jag gjorde som någon sköterska sagt i något tidigare läge. Kokade grejorna 10 minuter i en kastrull hemma på spisen varje kväll. Jag hade också fått tips av en annan mamma att man kunde koka upp delarna i en vattenkokare, låta det koka tills den slog av och sedan hälla av vattnet och sila upp grejorna innan de las på tork. Så visst gjorde vi så, men någonstans i bakhuvudet fanns tanken av otillräcklighet. Tänk om vi inte gör tillräckligt? Tänk om det stannar kvar bakterier bara för att vi är lata och inte orkar koka i evigheter varje kväll? Tänk om hon får lunginflammation SOM JAG HAR ORSAKAT för att jag inte gjort nog?

När trollungen skulle först på skolresa sedan tre veckors läger funderade jag på hur hon skulle kunna fixa dessa rengöringsprocedurer själv varje dag. För jag ville ju att det skulle bli rätt och lätt, men samtidigt minska risk för bakterier i en inte alltför kliniskt ren värld. Eftersom hennes sjukgymnast hade semester pratade jag med en annan sjukgymnast som gav lite tips och idéer, som hon faktiskt kollat upp med hygiensköterskorna på det stora sjukhuset. Nu började det bli hanterbart. Fortfarande kokhett vatten, jovisst, men inga långkok varje dag. Och att det faktiskt tycktes räcka. Visst, vi har gjort dessa långkok emellanåt, samtidigt som vi även använt ättika, enligt andra svenska bruksanvisningar. Men den där bruksanvisningen med krav på autoklav hemma – den är nu nästan glömd.

Nu vill jag ju för säkerhets skull inte vara tillräckligt tydlig här och därmed på sätt och vis förväntas ta ansvar för hur andra ska göra. Så OBS! om du tolkar det jag skrivit här och tar det som det korrekta sättet att rengöra inhalationsprylar på så GLÖM DET! Fråga sjukgymnast eller möjligen sjuksköterska vad de rekommenderar. Och vet de inte det så får du helt enkelt be dem att ta reda på det! Alternativt kan du googla upp rätt tillverkares/försäljares hemsida och se vad de rekommenderar. För idag är de bra mer realistiska än då, för ett antal år sedan.

Men återigen till säkerhetstänkandet. Vi vill ju alltid vara så säkra det bara går. Tänk om det blir fel? Kan det hända något riktigt illa? Har jag orsakat detta? Tänk om jag blir fälld? Kan vi bli så rädda så att vi övertolkar alla formuleringar så att bör och rekommendation blir SKALL! Och formulerar man t ex bruksanvisningar med extra säkerhetsmarginaler bara för att ha ryggen fri? Finns det ett sunt förnuft? Eller borde jag kunna förvänta mig att instruktioner är adekvata och anpassade till verkligheten utan extra livlinor, för säkerhets skull? Hur ska vi kunna balansera på denna slaka lina – hantera risker men inte använda alla skyddsanordningar som finns oavsett om de har någon som helst funktion eller är relevanta. Brandvarnare är klart bra att ha hemma, men rätt så onödig när man är ute och paddlar kanot. Då funkar en flytväst bättre. Å andra sidan är isdubbar inte så funktionella hemmavid för att ha koll på om det börjar brinna.

Hur ska vi göra för att balansera rätt, sunt och förnuftigt på denna slaka lina? För jag vill verkligen inte orsaka eller bidra till att någon skadas. Inte heller vill jag bli fälld eller av med min legitimation som arbetsterapeut. Samtidigt vill jag bidra till och möjliggöra att människor kan leva sitt liv i aktivitet och delaktighet. Om jag då drunknar i risktänkande för säkerhets skull, för säkerhets skull, då kanske det är bäst att alla stannar i sängen? Men det kanske inte är helt riskfritt det heller? Hur ska vi göra då?

Jag menar inte att vi ska ta medvetna risker. Men jag vill att vi hjälps åt att tänka till över rimlighet.

Inhalationsprylar. Sådana som enligt en äldre bruksanvisning skulle rengöras i en autoklav (sån som man har på sjukhus, typ, superkokare)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: