h1

Tåg

10 mars 2012

Genom åren har jag åkt en del tåg. Som barn, med skilda föräldrar, som bodde på behörigt avstånd från varandra, var tåg ett bra sätt att förflytta sig mellan dem. Som tonåring var tåg ett sätt att förflytta sig till olika ungdomsammanhang, där jag hade mina vänner. Gymnasieåren tillbringade jag på en internatskola. Tåg var det självklara sättet att ta sig hem på helgerna. Som ung vuxen hamnade jag på en utbildningsort vid Vätterns strand. Återigen tåg, men viss konkurrens av billiga flygbiljetter. Fortfarande de första åren med familj åkte jag tåg ibland om bara jag och någon liten människa skulle ut och åka lite längre. Men med familj, barnvagn, blöjor, mat, prylar så blev inte längre tåg så praktiskt. Bil och större bil (typ folkvagnsbuss) blev det förflyttningssätt som gällde. Men så skulle jag börja plugga i Stockholm, samtidigt som en av trollugnarna flyttade till Uppsala. Helt plötsligt så blev det så smidigt med tåg igen. Under 2-3 år blev det riktigt mycket tåg. Och så bra det var att plugga på tåget. Fem timmars ostörd pluggtid. Inte att förakta! Av lite olika anledningar prövade jag också att tågpendla till jobbet nästa stad vid västerhavet. Smidigt! Klart billigare än att köra egen bil. Bekvämare och snabbare än buss. Och varför ha bilen med sig när vi ska in till Göteborg. Med tåget har jag inga parkeringsproblem. Och jag kommer rakt in i centrum. Nästan på krypavstånd till buss och spårvagn. Eftersom antalet trollungar ökar i Uppsala-Stockholmsregionen så blir det ju en hel del tågresor för att kolla in att dom har det bra. Åker vi fler så är det ju praktiskt med bil, men åker jag själv så blir det tåg. Fem timmar av arbetstid, datortid, sticktid, lästid, se-på-film-tid, sovtid. Inte att förakta.

Visst händer det att tågen är överfulla och inte alltid lyckas komma fram i tid. Eller att min bokade sittplats är upptagen av någon tants väska. Men på det stora hela funkar det ofta bra.

Så nu har jag tillbringat en fredagkväll på tåget. Tyvärr var det mörkt så jag kunde inte se Uppsalas silhuett växa fram. Men jag vet att den finns där. Och jag har inte glömt min gröna resväska ELLER mina finaste Uppsalavantar på tåget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: