h1

Kärlekens lov

19 februari 2012

En av söndagens texter är Kärlekens lov. Om det allra mest centrala. Just denna söndag valde vi som dopsöndag för vår äldste trollunge. Det blev inte så eftersom hans trollmormor dog dagen efter så vi var hos henne. Men istället döptes en av våra andra trollungar denna söndag sju år senare. För tjugo år sedan i dag.

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det ska tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer, skall det begränsade förgå.

……..

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Dessa ord skriver Paulus till de kristna i Korinth. Första Korinthierbrevet, kap 13. Om Guds kärlek till människorna. Han visar på den fullständiga, totala kärleken. Kärleken som övervinner allting.

Vår jordiska, mänskliga kärlek är en spegling av denna gudomliga kärlek. Kan vi älska någon så förutsättningslöst som Gud älskar oss? Vi kan iallafall sträva efter att försöka nå och förstå kärlekens centrum.

Kärlekens lov blir en form av begreppsanalys. Vad är kärlek? Varför kärlek? Vad är definitivt inte kärlek? Vad är nästan men inte riktigt kärlek? Det finns gott om andra känslor människor emellan. Som handlar om kärlek, men kanske inte fullt ut. Och sedan finns vänskap, makt, passion, besatthet, åtrå, behov av närhet och trygget.

Carmen sjunger om kärlek:

Kärlek låter sig aldrig tvinga,
som himlens fågel är den fri.
Inget kan den till lydnad bringa
nej, utan band vill den förbli.

Men när hon sedan fortsätter handlar det mer om passion, men också makt. Hennes kärlek går inte att fånga, den är fri. Men att vara älskad av Carmen, då blir känslan nattsvart och farlig. Makt!

Jag avslutar med några strofer från en sång som sjöngs på vårt bröllop, men också Trollmormors begravning:

Om än änglars språk jag talte men ej kärlek ägde.
Blott en ljudande cymbal jag vore.
Blott en malm som klingar.
Helig kärlek är Guds lag.
Kärlek har hans välbehag.
Sjung, min själ, Guds kärlek sjung och dig lyft mot höjden.
…..
Men består i evighet, Tron och hoppet, kärlekten.
Dessa tre, men störst bland dem, är den helga kärlek.

Erik Erling hade säkerligen den gudomliga kärleken i tanke när han skrev detta. Låt oss inte stanna vid detta. Vi lever livet här och nu. Kärlek! Kärlek i vardagen. Människor emellan. Låt Guds kärlek till oss bli en förebild. Kärlekens lov – den förutsättningslösa, centrala kärleken. Den som övervinner allt. Den som inte kräver och begränsar. Kärleken är!

Och sist, kanske den svåraste biten, åtminstone för mig – Älska dig själv, för du är värd det. Men det får bli en annan historia…


Annonser

4 kommentarer

  1. Erik Erlings sång minns jag ju förstås. 🙂 Ja, idag funderar vi på olika sätt kring kärleken. En tanke då, inför nästa bloggpost – den om att älska sig själv. När jag funderar kring detta tror jag att det är svårt att älska sig själv. Kärlek är ju alltid en relation. Och det är inte så lätt (om ens möjligt) att ha en relation med sig själv.
    Däremot är det kanonviktigt för varje människa att bli bekräftad – och helst med kärlek. (Man kan ju bli bekräftad på andra sätt också.) Så jag skulle välja att uttrycka vikten av att förstå att man är älskad. (Det kanske är en lek med ord, men ändå!) Så den som exempelvis har en skrälldus med barn (som vi har) har ju möjlighet att börja där. Eller den kärlek man får från sin livskamrat (om man har det).
    En annan grupp är gamla klasskamrater eller svågrar och svägerskor. 😉
    Så här kommer ett hjärta från mig, som jag precis lärt mig att skriva på smiley-språk:


  2. Tack Anders för dina ord. Och för sången då för länge sen. Du har så rätt i det du skriver. Jag förstår hur du menar. Det jag tänker är väl utmaningen att acceptera att man kan vara värd att vara älskad. Av livskamrat, barn och vänner. ❤ tillbaka till dig…


  3. Just hjärtan var visst svåra att göra i WP…


  4. Reblogged this on Trollmamman’s Blogg and commented:

    Jag tänkte skriva om kärlek idag när temat är kärlekens väg. Fick för mig att jag först skulle se vad jag skrivit förut på samma ämne. Så mycket mer har jag inte att skriva idag.
    Kärleken, det allra mest centrala. Kärleken som överstiger allt. Om lagar pratar man ibland om att lagar kan ha olika dignitet och stå över varandra. I livet mellan människor är kärleken störst, överst, överskuggar allt. Det är också när man älskar som man kan bli riktigt djupt sårad. Och så länge som man inte älskar är man inte mottaglig för den stora sorgen heller. Jag minns att tanken slog mig massivt när jag fött vår andra son – så rik jag var, men ack oh så sårbar jag blivit… Störst av allt är kärleken.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: