h1

Dans

10 december 2011

Trollungarna växte upp i ett hus inne i skogen. Det är bara de  yngsta som gått hela eller merparten av sin skolgång i stan, i en större skola. Där det finns fler än en handfull barn i samma ålder. Och där det finns många olika fritidsintressen att välja på. I byn i skogen var alternativen inte överdrivet många. Alla trollungarna har spelat fotboll, mer eller mindre. På vintern blev det inne-bandy istället. Möjligen barndans för flickorna när de var riktigt små. Men sedan tog de mer fysiska fritidsaktiviteterna i princip slut. Några av trollungarna har egentligen inte varit så överdrivet sugna på fotboll. Det var bara så att alla spelade. Och vi har ju tillbringat en och annat timma vid sidan av en och annan fotbollsplan. Så inte minst de två yngsta började träna tidigt. Men sedan tröt intresset.

Den yngste fortsatte i och för sig med fotboll när vi flyttade till stan eftersom alla killar i klassen spelade fotboll. Men på fotbollsplan ägnade han mer tid åt att hitta på läckra målgester som att hjula, eller att springa fortast efter bollen. När han så till slut efter idogt köande och tjatande fick plats i en hett eftertraktad dansgrupp, då sa han farväl till fotbollsskorna för alltid. Och vår tid som föräldrar vid sidan av plan upphörde eftersom även de äldre trollungarnas fotbollskarriärer började ebba ut. Bara en av de stora höll fortfarande på, men i ett vuxenlag, så där behövde jag inte sitta bredvid plan varje träning och cup…

Så nu är det dans, dans, dans som gäller. Trots att han är kille. Och sedan drygt år går han på en skola som har en dansprofilklass. Han dansar sex dagar i veckan, i skolan och på fritiden. Visst, han ägnar en del energi åt teater sedan något år tillbaka och alla våra trollungar har ju alltid hållit på med musik mer eller mindre.

Vårt stora allrum blir ofta en danssal. Fönstren funkar hjälpligt som spegelvägg när det är mörkt ute. Undrar vad de som går förbi tänker? Än så länge har i princip inga väsentligheter åkt i golvet, men nästan fullvuxen gosse har långa armar och ben…

Nu har vi kommit hem från ännu en terminsavslutning på dansen. Vi sitter ju inte vid sidan av planen längre, som vi gjorde när de var små, utan vi får passa på att titta när tillfälle finns. Så oerhört läckert det är att få följa honom upp genom åren. Det händer så mycket. Och i de framträdanden de gör får vi se det vi sett skymten av hemma, men nu i sitt sammanhang.  Även om vi inte begriper dans alls, för ingen av oss har ju dansat. Alldeles för långt ifrån. Fotbollen var liksom lättare att ta till sig. Åtminstone för vissa.

Den stilige prinsen är vår son! Duktiga trollunge! Stolta föräldrar!!

Trollungen mitt i dansen i våras.

Dagens dans ville inte fastna i min inte så avancerade mobilkamera….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: