h1

Solideal

16 november 2011

Så ofta är det just när solen strålar som klarast som vi tar fram kameran för att föreviga, dela och /eller spara till eftervärlden. Regn, rusk och dis vill vi bara glömma, förtränga, inget att spara eller visa någon annan.

Men häromdagen när jag gick förbi Uppsala domkyrka så tog jag detta kort. En tidig lördagsmorgon. Luften ute var alldeles kall och fuktig. Som blöt bomull som låg som ett tungt täcke över staden. Nästan så att domkyrkotornen försvann upp i dimman.

image

Och uppe vid slottet tittade jag ner mot Botaniska trädgården. I en trolsk dimma kunde jag urskilja husfasaden. I en annan tid, när kvällsolen skimrade, var denna fasad kuliss för en sommarteater, Lysistrate. Skådespelarna hade nog frusit sig fördärvade och sprungit vilse i dimman en morgon som denna.

image

Men inte var det så att solen alltid sken förr? Igår, förra sommaren, när vi var yngre? Och det var faktiskt lite mysigt att vandra runt i denna luddiga värld.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: