h1

Tillbakablick

06 november 2011

Allhelgonahelgen förra året bloggade jag om En helg vi minns. Nu har ytterligare ett år gått, som varit mer kantat av död än jag är van vid, iallafall var det länge sedan sist.

När våren (och motorcykelsäsongen för en del) stod för dörren hade en person jag lärt känna de senaste åren levt färdigt. Den kroniska sjukdomen tog till slut överhanden. Jag visste att sjukdomen är dödlig, men dessförinnan hade det bara varit namn och någon perifer mailkontakt. Nu en människa av kött och blod, som jag haft förmånen att få träffa vid flera tillfällen, vilket jag uppskattade varmt.

I maj dog en släkting. Jag kände inte henne så väl nu, men träffade henne en del som barn. Men det blev en familjesorg eftersom andra i min familj stod henne mycket närmare.

Alldeles innan skolavslutningen nåddes vi av beskedet att en hjälte kämpat färdigt. En sorg att hantera rakt in i familjen. Framförallt de yngsta trollungarna påverkades. Begravning samma dag som Teatervindens premiär. Sorg och glädje så intimt hand i hand. Gestaltat av att utgångsmusiken på begravningen var samma som finalen på Teatervinden – De hjältemodiga. En 15-åring färdig med livet här. En annan 15-åring mitt på scen, med solostrof i De hjältemodiga. Död och liv! Så olika livsvillkor. Kommer jag någonsin att kunna lyssna till De hjältemodiga utan att känna både sorg&glädje?

Innan vi knappt torkat tårarna blev trollbarnens morfar försämrad och dog när sommaren blomstrade som starkast. Jag hamnade längst ut på grenen i min ursprungsfamilj. Semester blev mycket begravning. Och alla hade vi olika minnen att hantera. En epok tog slut.

Även runt omkring, om än för mig i periferin, har döden dragit fram. Någons pappa, någons mamma, någon annan jag träffat någon gång i CF-sammanhang, någons morbror och några jag lärt känna lite mer i jobbet, någons vän. Visst, vi börjar bli äldre, men så här intensivt med död brukar det inte vara. Det är många att minnas så här i gravljusens sken. Döden, döden.

Och hos Trollmormor Eva har tre trollungar varit och gjort fint.

image

Annonser

7 kommentarer

  1. Sänder en varm kram.


  2. En styrkekram åter till dig, Peter! Tänker på dig, och M, inte minst denna helg i år.


  3. Jag hade hört ”De hjältemodiga” tidigare. Tack för att jag fick lyssna på den.


  4. Oj, jag menar att jag INTE hört den förrut!


  5. @Lena: Jag hade inte hört den före denna sommaren heller. Den är från en Kalle Blomqvistfilm. Om jag förstod rätt så har de använt den i Falkenberg varje sommar som final på sommarteatern (de har spelat Astrid Lindgren i 10 år). Vi har suttit i publiken någon gång tidigare, men i år spelade vår yngste med, så i år har jag sett, eller åtminstone hört fler än hälften av föreställningarna, inte minst finalen. Yngste hade en solo-vers i finalen varannan föreställning, Stolt mamma! Och så fin melodi.


  6. […] med viss variation om jag stuckit ut hackan lite, som med Berlusconi, eller kanske berör, som med Tillbakablick. Så fortsätt gärna att läsa och ger ni som sagt någon respons på något sätt så mottages […]


  7. […] som gjort 2011 lite speciellt har varit att vi mött svår sjukdom, död och begravning, både i vår absoluta närhet och bland […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: