h1

Ändra läge

12 oktober 2011

Hur länge sitter vi stilla innan vi behöver röra på oss? När får vi träsmak? Hur ofta ändrar vi sittställning – framåt med benen, benen in under stolen, lutar lite åt ena sidan, lutar oss bakåt mot ryggstödet, framåt med armarna på bordet? Tänk efter – hur gör du?

De flesta av oss varierar oss regelbundet och ofta, mycket ofta under dagen. Dessutom reser vi oss upp ibland, går runt lite. Flyttar oss mellan olika stolar, mjuka, hårda, pinnstolar eller gräddbullesoffor. Ibland tillbringar vi en stor del av dagen i upprät, gående läge.

När natten kommer, om inte förr, lägger vi oss ner i planläge. Men även där brukar många av oss ligga lite på ena sidan, lite på andra sidan, kanske en stund på mage eller rygg.

En del människor har inte denna möjlighet att själva ändra läge gång på gång under hela dagen. De kanske blir sittande rakt upp och ner i en rullstol. När träsmaken kommer har de inga jättemöjligheter att lyfta på rumpan och avlasta lite. Det enda många av dem kan är att hasa ner lite. Och vips – håller hon på att glida ur rullstolen? Kan någon arbetsterapeut komma hit och se till att hon sitter still? Bälte går ju inte längre, men finns det ingen annan universallösning?

Lösningen är allrasomoftast att göra det vi alla gör, det normala – att ändra läge. Och det är ju just det som den rullstolsburne försökt göra, även om det inte blev så funktionellt alla gånger. Men man kan behöva sitta i olika stolar, ligga ner emellanåt, komma upp och sitta igen, sitta lite mer vilsamt i en fåtölj.

För annars får man träsmak, blir trött i rumpan. Krass verklighet – det händer faktiskt oss alla förr eller senare om vi sitter för länge. Och det upphör inte bara för att vi blir äldre och hamnar i rullstol.

Maratonsittningar blir sällan bra! Funkar inte! Och universalsittdynor som tar bort all träsmak och tryck men som också är oerhört stabila OCH luftiga, de finns nästan inte att få tag på. Och återigen – det normala, det vi alla gör bra mycket oftare än vi tänker på – är att ändra läge. Om och om och om igen.

Bara ett litet ångestrop från en lite sliten arbetsterapeut som känner sig som karbonpappret personifierat. Faktiskt lite uppgiven en stund emellanåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: