h1

Årgångar

01 oktober 2011

Igår kväll var vi hos goda vänner och firade en eftersläntrande 50-åring. Eller egentligen mer rätt – vi firade lite så här i efterhand eftersom bl a jag inte varit med på själva festen. Några andra av gårdagens gäster tillbringade just denna stora fest genom att rådda i köket, så de skulle nu också få sitta vid, åtminstone lite mer än då. Och så fanns det en del goda viner som nog behövde drickas upp. Viner som bara är rimligt tillgängliga i sådan mängd att de inte normalt ställs fram på någon stor fest heller. Viner som den manliga delen vid gårdagens middagsbord vårdat ömt. Ofta med sikte på någon 50-årsmiddag eller så. Kan också komma fram på någon av nästa generations 18-årsdagar eller så.

För min egen del är det så att jag inte på något som helst sätt är en vinkännare. Jo, jag känner igen ett suveränt gott vin när jag dricker det OCH jag kan känna igen smaker och dofter emellanåt. Men jag går inte i tilt. Och jag skulle inte våga köpa något drickbart med den ambitionen heller. Dessutom kan jag tycka att ett tämligen ordinärt rosé eller ett italienskt vin inköpt på ”ica” kan vara helt okej det med. (Nu vet jag att de övriga gästerna gör dricker vanliga viner emellanåt också, så det så!) Men jag har iallafall inte provsmakat vin med bubbelgum i munnen eller så. Jag brukar stilla sitta och vänta tills de smakat, sörplat, smackat och ventilerat färdigt. Det går så bra så!

Nå, det som serverades igår var först en champagne, som tydligt smakade och doftade ost, Taleggio. Märkligt men läckert!

Sedan, till en förrätt av trattis-soppa serverades en madeira. Helt okej! 5 år på nacken.

När varmrätten kom in på bordet hälldes ett vackert rött vin från 1988 upp i glasen. Franskt tror jag det var. Suveränt gott! Så uppenbarligen är -88 en bra årgång. Det kan ni veta – ni som är 88-or. Nå, en av nästa generation, vår gudson, som är född 1988, han var inte med och drack upp detta. Han hade annat för sig en fredagkväll än att tillbringa den ihop med föräldragenerationen.

Vi fortsatte med stilton och pepparkaka. Till det en portvin från 1983. Så oerhört läckert! Lent som siden! Nu vet jag inte om jag känner så många -83or, men om någon läser detta så vet ni det.

Som dessert serverades en äppelkaka, om än med mer avancerat namn än så. Husets herre tog fram ett gyllene dessertvin från 1985. Nu borde vi nog druckit det lite tidigare. Om det var dött eller bara en bedagad skönhet diskuteras det fortfarande till frukostbordet. Så då vet vi än en gång att allt inte ska skjutas upp till längre fram.

Så nu har vi minskat antalet årgångsviner i en vinkällare något. Fast jag misstänker att det finns en och annan flaska kvar. Och vi har inte druckit något från ”vår” årgång. Vi har nog blivit för gamla…Åtminstone i vinperspektiv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: