h1

Fack-nörd

03 september 2011

En regndag i somras på Teatervinden sprang skådespelarna ut och in i den barack där de bytte om. Golvet i korridoren in var fullt av regnvatten, grästovor och en del gegga. Halkrisk!! Först torkade vi bort med papper och liknande, men det räckte ju ingen stans. Och hela tiden kom nya skådespelare i full fart in för ombyte eller ut till nästa scen. Lycka var då att hitta en vanlig hederlig mirakelmopp. Sedan kunde jag torka undan det värsta till hörnen med jämna mellanrum så att det inte blev så halt där alla sprang. Konstigt sinne för vad som är lycka hos en del kan tyckas…

En annan gång, när jag tillsammans med en av trolldöttrarna satt och tittade på Teatervinden, drog jag lite efter andan och viskade tyst ”Åh, ramla inte” när en av de vuxna skådespelarna skulle skynda sig upp för den regnvåta trappan. Dotter tyckte jag var lite överdrivet hönsmamma, eller snarare, ”du jobbar inte NU!” Nu visste jag ju att han just hade ramlat, om än inte i trappan, några dagar tidigare, och då vet ju ”varje” rehabmänniska (inte minst äldreomsorg) att ett fall alltid ökar risken för fler fall. Högrisk med andra ord! Nå, överdrivet rädd för fall eller superhönsmorsa, spontan tanke&ord var det iallafall. Tänkte väl att jag blivit lite väl knäpp med åren efter att ha uppfostrat denna hoper trollungar. Eller så tror jag att jag jobbar jämt…

Men någon vecka senare pratade jag i telefon med en rehabkollega. Först kallpratade vi lite om vädret, dvs ösregnet, och semestersysselsättningar innan vi skulle komma in på väsentligheterna, dvs jobbet. När jag då berättade att jag tillbringade en och annan kväll utomhus i en skogsglänta där det spelades teater och ibland kom det en del regn där också, så var hans (märk väl man, ingen kvinna) spontana kommentar något om att spela teater i en skogsglänta när det regnar så mycket, att det måste vara halt – FALLRISK!! Jag berättade om mitt och dotterns lilla åsiktsutbyte några kvällar innan och min lycka över en mopp, vilket gjorde att vi fick ett glatt skratt båda två.

Vi är helt enkelt rehab-nördar/fall-nördar. Så inkörda på risk för fall att våra hjärnor arbetar utan att vi ens själva är medvetna om det. Ränderna går aldrig ur. Men vi kan inser ju iallafall att vi är det…. för det mesta…

Samtidigt vet jag ju att priset för att förhindra alla fall skulle mänskligt bli alldeles för högt. Vi måste få springa, röra oss, testa våra gränser, bevara vår självständighet och egen fria vilja, inte sitta fastspända på ålderns höst. Det är ju just det jag kämpar för varje dag. Men vi kan ju medvetandegöra om och minimera de värsta riskkällorna, som vatten och lera på inomhusgolv. Och det kan ju vara bra att se var de värsta fallriskerna finns…

Lycka för en ”teater”-mamma med arbetsterapeutryggsäck!?!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: