h1

Balans på slak lina

19 augusti 2011

Att vara tonårsförälder är ofta en balans på slak lina. Ha koll, men inte för mycket. Frågar jag om något så lägger jag mig i något jag inte har med att göra. Frågar jag inte så bryr jag mig inte. Tjata eller inte tjata. Utgångsläget är helt enkelt att vad jag än gör så blir det ofta fel. Emellanåt så får jag nog acceptera att jag bör nomineras till stans sämsta morsa.

Å andra sidan, som en vuxen kvinna med en kronisk sjukdom svarade på min fråga en gång om och hur mycket i så fall man ska tjata om medicinering. Jo, tjata, för om inte en morsa tjatar så har man ju ingenting att sätta sig upp emot och reagera på. Sant!

Andra dagar kommer någon smygande, vill dela förtroenden, vill ha uppmärksamhet, vill bli ompysslad, behöver kramar. Då gäller det att hänga med. Ha all tid i världen. Finnas här och nu. Flyt!

Så denna balansgång är helt enkelt en verklighet som jag får acceptera när jag sätter barn till världen. För tonåringar blir de flesta för eller senare. Men jag vet ju också att det går över och unga vuxna växer fram.

Och just i livet med tonåringar finns en liten kylskåpsdekal. Jag såg den på kylskåpet hos en vän, som också är mamma till ett antal nu mer vuxna än unga vuxna.

Gud vete hur mödrar lärt sig allt det som de förbjuder sina döttrar. 

Ännu mera sant! Ingenting är nytt under solen. Vi har alla varit tonåringar och unga. Även om en och annan har kort minne.

Kram på er – mina älskade trollungar – om ni läser det här. Ni vet – förstånd och vett.. & ha roligt! 

Men lite måste jag få oroa mig, tjata, fråga, kolla….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: