h1

Motvals

30 oktober 2010

En del människor flyter med tillvaron i en jämn ström. De är alltid i fas, rätt, passar perfekt in in sammanhang, mainstream. Andra människor är av egen vilja och/eller bara för att livet är sådant lite motvals. Eller väljer lite annorlunda vägar. Kanske har man inte förmågan att alltid smälta in. Eller så VILL man  INTE anpassa sig till mängden i alla lägen. Och då kanske för att man faktiskt har en annan åsikt men det kan kanske också ibland bero på att man strävar efter att hitta en egen/annan väg än mängden.

Jag hör nog till dem som inte alltid är mainstream. Och nu kommer säkert någon att säga att jag säger så för att jag vill vara speciell. Men jag tror faktiskt inte alls att det handlar om det. Det finns nog andra mycket mer grundläggande orsaker till det som jag inte tänker fördjupa mig i nu.

Ibland kan jag välja att sticka ut, som att göra något för att jag VILL och för att ”alltid retar det någon”. ”Alla” andra klippte av sitt långa hår när de blev ”vuxna”. Jag fixade inte det. Mycket av det jag trodde var JAG satt i mitt långa hår. Till slut var det så slitet att det inte fanns någon utväg. Då fick det bli kort. Först lite kortare med hjälp av en kär vän. Några år senare rejält kortare. En del skulle nog säga att det var första gången som jag klippte någon form av frisyr. Därom är meningarna delade. VAD är frisyr och VEM bestämmer det? För att våga fick jag stöd av en relativt nyfunnen vän, för det var tufft, riktigt tufft. Hon följde med och satt kvar hela tiden så att jag inte skulle kunna ångra mig. För en lång hårflätas skull. Nå, så var det. Tack! för att vänner finns, inte minst när de behövs som mest. Jag försvann inte när håret försvann. Jag är fortfarande jag. Jag satt inte i håret. Det vara en symbol, som kanske var viktig just då, eller egentligen i en förfluten tid.

Jag blir så glad och stärkt i min själ när jag ser inte minst unga i min omgivning som vågar och orkar sticka ut. Inte alltid väljer det förväntade. Utan försöker hitta sin väg. Det finns en sådan inneboende kraft i det. Även om en del av oss hamnar på den motvals vägen inte alltid av fri vilja utan för att det bara blir så.

En ung vuxen i min närhet har under ett antal år haft dreadlocks. Några har förfasat sig. Jag beundrade. Inte för att jag hade önskat att jag själv hade haft dreadlocks. Men det var läckert. Och framförallt en symbol för att våga och vilja hitta sitt eget. Fast jaget sitter inte i håret. Det vet vi. Håret ger här också ”bara” möjligheten att vara en symbol. Så hon kommer nog alldeles säkert fortfarande att vara sig själv, även när dreadlocksen är ett minne blott.

 

Självklart kan det vara så att många VÄLJER att följa strömmen eller så bara råkar deras val stämma överens med de flesta andras. Det må vara dem väl unt. Och man får säkert mindre nålstick längs livets väg på det sättet. Även om strävan att passa in kan kosta på så slipper man å andra sidan sticka ut.

Fast själv börjar jag ”gilla läget” och förlika mig med mig själv. Vilket tyvärr inte alltid innebär att jag blir mindre taggig. Kanske snarare mer motvals. Eftersom jag ändå aldrig lyckas bli helt perfekt rätt kan jag lika gärna trava på min väg. Inte så att jag behöver ha tillbaka mitt långa hår. Det är historia, behövs inte längre.

Å andra sidan behöver jag inte alltid försöka reta min omgivning heller. Jag kanske blir riktigt stillsam och ”mainstream” så där lagom till livets mittpunkt?

Annonser

5 kommentarer

  1. Fortsätt stå på dig när det behövs (”annars gör någon annan det”)! Med ålder o ökad visdom kanske det behövs lite mer sällan. Det är liksom ingen idé att kasta pärlor för svinen, dvs ska jag öda min kraft och energi på detta när ändå ingen förstår?
    Enda nackdelen med dreads är tiden det tar att hålla dem i trim, vet jag av egen erfarenhet i den innersta kretsen. Eller så kanske vi borde uppskatta tillfällena till att sitta o plocka i varandras päls?


  2. Jag har nog egentligen insett att alldeles ”rätt” och i fas kommer jag nog aldrig att bli. Men jag känner ibland att jag inte ens behöver provocera. Utan jag gör mer som jag vill och som passar mig.
    Och jag blir lite ledsen när jag märker att unga som försöker hitta sin väg ibland möts av mothugg och pekpinnar att man bör rätta in sig i ledet för att passa in.


  3. Tack för den beskrivningen.
    Det är som om jag läste om mig själv, lite motvalls, lite kantig…
    Heja oss som inte bara följer med utan tänker lite själva också!


  4. Fast det är bekvämare att flyta med i strömmen, helt i fas med omgivningen. Välanpassad, rätt, flyt…


  5. Endast den som simmar mot strömmen kommer till källorna 🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: