h1

Lite mera om konsten att leva och att dö

23 september 2010

När jag läste båda dessa böcker som berättar om två människors liv med ALS – Ro utan åror och Tisdagarna med Morrie så berörs jag av de verbala bilder som ges av att behöva ta emot hjälp från människor runt omkring. Till slut klart innanför den egna integriteten. Det handlar om en form av överlåtelse, nödvändig men därmed inte självklar och lättillgänglig.

Som arbetsterapeut måste jag om och om igen överskrida andra människors integritetsgränser. Visserligen oftast ”bara” den fysiska integriteten. Själva ”jaget”, ande & själv, the spirit är lättare att värna. Men när jag tassar innanför någon annans integritet måste jag vara oerhört medveten och ödmjuk inför detta. Respekt!

En person med funktionsnedsättning skrev någonstans någongång (jag har tyvärr glömt vem och var!) om ”min kropp – din arbetsplats”. Tänkvärt!

En annan kvinna, Harpasione (hoppas att det är okej att jag lägger en länk till dig här?) ger oss också en liten möjlighet att få en inblick i hur tillvaron kan upplevas av den som är så oerhört beroende av andra för att kunna leva livet.

I min yrkesvardag behöver jag då och då (rätt så ofta) kliva in och prata om saker som rör det privata. Jag berör och hanterar. Jag kommer dragandes med alternativa förslag på att utföra sådant som upplevs som svårt eller rentav omöjligt. Ibland måste jag känna både här och där. Försöka göra intrånget så snabbt som möjligt eller acceptera att det får ta lite tid för att försöka värna om integriteten? Sedan många år försöker jag alltid tänka på att alltid ha hand/armkontakt innan jag måste bli mer närgången – även med den som inte tycks vaken och närvarande. Men missar jag det ibland i stressen?

En annan sida av att behöva kliva innanför någon annan människas integritetsgränser är att även jag blir berörd i mitt innersta. Så professionell jag är händer det ändå att det kostar på, med sorg. Samtidigt får jag också förmånen att få del av innerlig glädje.

Låt mig aldrig för en endaste sekund förlora ödmjukheten och respekten när jag behöver kliva innanför en annan människas integritetsgränser. Att det är för att den andra människan låter mig kliva in som jag har rätt att få vara där.

Ödmjukhet och respekt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: