h1

Vind

25 augusti 2010

Stackars vårt växthus! Det lever ett hårt liv så här mitt i västkustens all blåst som tar vägen rakt igenom vår tomt. Nackdelen med att bo för nära havet.

Det överlevde en flytt från inlandet, nåja lite slitet blev det på lastbilen. Sedan kom Gudrun som en ångvält och vräkte sig över det. Kvar var ett förvridet stålskelett och ett antal isolerplastplattor. Det gick att få ihop det med en hel del envishet. Då kom Per och blåste bort plattorna än en gång. De som inte äldsta dottern och jag slog ut själva för att inte behöva leta efter dom i hela Skrea. När vintern var slut rasade så stålskelettet ihop som ett korthus. Puff! Platt på marken. Men skam den som ger sig. Vi beställde lite nya delar och byggde upp allt en gång till. Något hörn var fortfarande litet skevt men utåt sett var det helt okej. Försök att rucka på det visade att det tålde en hel del. Bara dörren som inte riktigt trivts, så den har vi fått förankra med en sten när det blåst som värst.

I morse var det dags igen. Vid lunch blåste första plattan iväg. När jag kom hem hade någon snäll själ lämnat tillbaka den. Låg snyggt förankrad under en full ogräskorg. Två av de andra plattorna på ena gaveln hade också gett sig ut på en liten vift. De var bara att hämta in. Men det blåser fortfarande så att jag tappar andan. Växthuset rister betänkligt.

Nu har trollpappan och jag med gemensamma krafter och envishet fått alla plattor på plats igen mitt i blåsten. Förankrat svagaste punkten vid marken med att sätta en tung trälår ivägen för att inte vinden ska få tag att slita loss något mer. Vi får se hur länge det håller…

Morgonens strömavbrott som höll på att spoliera dotters dusch, försenat tåg, extra bilskjuts till första skoldagen och diverse nedblåsta trädgrenar är andra små förtretligheter och konsekvenser som hör västkustvinden till. Blommor och växter i trädgården ser lite slitna och vindpinade ut. För att inte tala om chockad gurkplanta i växthuset. Men vinrankan ser helt oberörd ut. Möjligen lite förundrad över att jag försökte peta in den igen genom väggen. Pergolan står kvar men en av de takbjälkar jag inte hunnit skruva fast helt och hållet flyttade på sig lite. Nu förankrad med tvingar i väntan på att blåsten ska bedarra.

Växthuset i sin krafts dagar i början av sommaren. Nu är det (eller åtminstone var innan vinden kom) mycket mer grönt framför och runtomkring. Vildvuxen sallad, sparris, gyllenbärsbuske. Även örtagården framför dörren hade nått ansenlig höjd här och var eftersom ingen hunnit rensa och ansa. Och så en rad med vita liljor längs växthusets ena långsida.

Annonser

3 kommentarer

  1. Oj, oj, oj det låter som er stackars trädgård fått stå ut med en del de här dagarna.
    I vår trädgård är det bara Majsen och Solrosorna som inte orkade stå emot, fast det förståss jag har ju inte heller något växthus och bor inte vid kusten ;o)
    Kram Lisette


  2. Nu har vinden mojnat och lugnet är relativt återställt. Kryddväxterna som står inne i växthuset, som basilika och lite ny rosmarin blev väl lite mer tilltufsade. Solrosorna hade torkat ihop, men det beror nog på att jag glömde vattna dem, de har blivit kvar i en gammal balkonglåda. Så idag kanske det får bli trädgårdsdag, åtminstone en liten stund.


  3. Välkommen hit förresten, Lisette! Alltid trevligt när någon hittar hit och kommenterar mina funderingar.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: