h1

Prylar

14 augusti 2010

Som arbetsterapeut omger jag mig med prylar. Små prylar och skrymmande grejor. Det är lätt att vi förknippas med företeelsen hjälpmedelsutlämnare. Men dessa prylar har (oftast?) ett syfte. Att möjliggöra aktivitet och delaktighet. Ett hjälpmedel är (förhoppningsvis) aldrig ett mål i sig utan bara ett medel för att uppnå någonting. Att kompensera en förlorad funktion, anpassa eller underlätta.

Självklart går det inte helt enkelt och smärtfritt att använda prylar för att genomföra något som man varit van vid att bara göra så där alldeles utan att tänka. Som man ägnat många långa dagar att lära sig. Och prylar tar plats, skrymmande mycket plats. Våra kroppar är specialutformade för oss. Prylar är producerade av någon annan och oftast är det viss massproduktion som gäller. Det är inte alltid det passar ihop så där perfekt, åtminstone inte till en början och utan viss justering.

Det tar tid att lära sig att använda prylar. Det tar tid innan människa och pryl stämmer överens. Det tar tid att vänja sig vid prylar.

Det tar rum att få plats med prylar. Det tar energi att använda prylar. Det kostar på att använda prylar.

Har vi tålamod så det räcker? Har vi ödmjukhet för utmaningarna så det räcker? Har vi tid så att det räcker? Tar vi oss tid så att det räcker?

Men ibland får jag uppleva att en pryl fyller sin tänkta funktion, är just det medel för att nå ett mål. Att en person kan genomföra något som inte fungerat så bra innan. Eller att något som enbart kunnat utföras med stor ansträngning nu fungerar så att personen får kraft kvar till att leva livet. Att möjligheten att själv kunna påverka sin tillvaro.

Min inställning till allt jag släpar med mig är kluven. Jag vill inte bli förknippad med enbart hjälpmedelsutlämning. Men självklart, prylar tar en stor del av min yrkesenergi i anspråk. Och ibland tror jag rentav att det blir riktigt bra. När människa och pryl passar ihop, när vi haft tillräckligt med tid och tålamod. Det är dessa tillfällen jag hela tiden vill sträva efter. Även alla gånger när det inte riktigt räcker till.

Prylar och grejor – ett medel i min yrkesvardag. Jag vill vara stolt över att jag har dem som redskap i min yrkesutövning och att jag successivt lär mig behärska dessa redskap till fulländning.

Men ibland blir det bra. Ibland får jag se hur en pryl kommer till nytta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: