h1

Ont

21 juni 2010

Det gör ont i mig när mitt barn inte mår så bra. När hostan fortsätter vecka efter vecka. Uppgivet i telefonen säger hon att hon är så trött på att vara förkyld och hostig. Antibiotika, antibiotika. Men den här gången har det liksom inte hjälpt. Mer slemlösande… Orken är inte som den brukar, det börjar fresta på. Samtidigt fortsätter vardagen, med studier och socialt umgänge. Det går liksom inte att alltid ta hänsyn till att man inte mår bra, utan ibland måste bågen spännas till det yttersta. Priset får betalas en annan dag.

För den som är förkyld så där vanligt någon gång om året funkar det oftast att stanna hemma och vårda sin förkylning, tills den försvinner sin kos. Men när det bara håller på och håller på, vecka efter vecka. Då får man försöka leva efter andra premisser. Tillvarons berg och dalbana. Den som lånar ork från morgondagen kan få betala tillbaka med ränta.

Och i mitt föräldrahjärta gör det ont. Jag vänjer mig inte, åtminstone inte helt. Även om jag tror det ibland. Jo, jag vänjer mig vid att höra hostan. Men jag vänjer mig aldrig helt vid att höra att mitt barn inte mår bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: