h1

Ansvar?

13 mars 2010

Det var inte m itt fel. Jag kan inte rå för att jag gjorde som jag gjorde. Någon annan (vem?) är ansvarig. Ursäkter i all oändlighet…

Kan jag ta mig ur allt ansvar för vad jag gör eller inte gör? Finns det alltid någon annan som är ansvarig? Eller är det faktiskt så att jag själv åtminstone bär ett delat ansvar för mina egna handlingar, eller brist på handlingar? Blir jag rentvådd om jag säger att någon annan sa till mig att göra det som är i grunden fel?

Det vore att fördumma och förringa sig själv.

Jag har alltid ett ansvar för det jag gör eller låter bli att göra. Även om organisation och ledning OCKSÅ kan bära ett ansvar. Om någon säger åt mig att göra något som är fel så bär också jag ett ansvar om jag utför det utan att åtminstone reagera och opponera mig. Jag vill alltid kunna se mig själv i ögonen. Stå för att jag gjort det bästa jag kan utifrån förutsättningarna. Om jag möter uppbara felaktigheter och kränkningar så önskar jag att jag alltid har kraft att säga ifrån och inte som en själslös robot bara fortsätta. Svårt, tufft, kostar på. Men en väg till självrespekt.

Om Villa Balder i Falkenberg kan man läsa om ansvar. Vem är ansvarig? Svårt men det måste upp till ytan. Bl a har ju Lex Sara kommit som stöd för de som vill ta sitt ansvar och inte förringa sig själva. När facket skjuter ansvaret uppåt – hur ser man då på de egna medlemmarnas kompetens – viktig inte minst i löneförhandlingar?

Det är så lätt att följa med strömmen och göra som alla andra, vara snäll, följa order, inte vara till besvär. Med tiden blir man hemmablind. Det onormala blir till slut normalt och ses som enda möjligheten, det enda rimliga. Men det är inte alltid den bästa vägen i längden. Historien har ju många gånger visat det. Heder åt dem som orkar och vågar säga ifrån, som inte är snälla och fogliga, som visar på felaktigheter.

Jag vet så väl att det inte alltid är lätt, att jag inte alltid orkar säga ifrån när jag ser något som inte är helt okej. Det kanske var en engångsföreteelse, jag kanske inte förstod allt, jag kanske inte har med det att göra?? Men jag önskar att jag aldrig, aldrig blir så avtrubbad att det åtminstone djupt inne i mig finns något kvar som vill ta ansvar, säga ifrån. Även om det kan vara så innerligt obekvämt.

För jag vill alltid kunna se mig själv i ögonen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: