h1

Kunskap

31 december 2009

Det här är inte avsett att vara något vetenskapsteoretiskt inlägg om kunskap utan mer en mer allmänmänsklig vardagsreflektion. I vår familj säger vi ofta ”så här är det”, tvärsäkert! Vartefter åren går har uttrycket mer blivit en jargong som vi skrattar åt igenkännande och med en stor nypa salt. För ju mer vi lär oss, desto mer inser vi hur mycket det är som vi inte kan. Hur många faktorer som påverkar och hur olika vi kan uppfatta världen – du och jag. Det är inte ofta vi egentligen VET precis hur det är. Saker och företeelser som vi har exakt kunskap är egentligen relativt begränsade. Däremot finns det en del som just vi, var och en, har någon form av kunskap om. Så vad vi egentligen säger är ”så här tror jag att det är”. Men märkligt nog minskar även det i omfång vartefter.

För med kunskap är det som med snöbollen. Jag har ”lånat” exemplet från någon vetenskapsteoretiker, men kommer just nu inte ihåg vem så jag hoppas att denne någon accepterar att jag använder utan att använda exakt källa. Tillbaka till snöbollen. Ju mer vi rullar snöbollen blir den större och mer innehållsrik på snö. Samtidigt blir ytan på snöbollen större. Ytan mot omgivningen, världen runtomkring. Omsatt i kunskap – ju mer kunskap jag får desto större blir mängden kunskap (snö). Men ytan mot allt det jag inte kan blir också större. Och när jag då försöker lära mig ännu mer blir ju ytan ännu större. Ett evigt uppdrag alltså att skaffa sig mer kunskap. Så ju mer kunskap jag får desto mer medveten blir jag ju om allt det jag inte kan. Full-lärd bli jag alltså aldrig, och förmodligen ingen annan heller.

Se nu inte det som ett skäl till att undvika ny kunskap utan mer som en utmaning. Att livet och tillvaron är så fulländat komplex att vi aldrig kommer att kunna greppa allt, men att det nästan alltid finns mer att lära och ta till sig. Bejaka den barnsliga nyfikenheten. Använd gärna ”så här är det” men glöm för all del inte mellanledet, det åtminstone underförstådda, ”så som jag uppfattat det, hittills”.

Kunskap kan också vara en börda att bära. Livet kan vara enklare när man inte vet och förstår. Det man inte vet behöver man ju inte förhålla sig till. Men å andra sidan – vi har väl alla hört inte minst politiker som försvarat sig med ”det hade jag ingen aaaning om”. Den kunskapen hade nog i längden vägt lättare än att stå där och tillstå brist på kunskap om sådant man kunde/borde ha förstått. Så även om kunskap kan väga tungt så kan den ge en trygghet i längden.

Tänk så roligt det är att lära sig nya saker, att förstå nya sammanhang, men också upptäcka nya utmaningar och sådant man inte förstått förut. Kunskapstörst och nyfikenhet är en drivkraft så god som någon annan.

Denna snöboll är faktiskt gjord i Falkenberg, en av de extremt få dagar vi har snö. Men jag fick krama den en bra stund för att det skulle bli kramsnö av den, det är rätt så kallt här (med västkustmått mätt).

Annonser

One comment

  1. […] har skrivit omkunskap förut, men det var ett tag sedan. Tål att upprepas igen. Ju mer man lär sig desto mer uppenbart […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: