h1

Val i livet

11 oktober 2009

Hur är det, har vi val att göra här i livet eller är det så att mycket/det mesta av det som händer oss sker utanför våra handlingsramar? Att vi utsätts för både det ena och det andra av ödet/slumpen/andra? Vi väljer om vi vill köpa Aftonbladet eller Expressen (jovisst, det finns andra liknande val). Ingen tvingar oss att köpa Aftonbladet om vi hellre vill ha Expressen eller kanske ingen tidning alls. Även om vi brukar köpa Aftonbladet och har gjort så i evigheters evigheter. Det kanske till och med är så att våra föräldrar köpte Aftonbladet så det är bara att fortsätta. Eller? Detta ska INTE ses som något inlägg i någon debatt om specifikt Aftonbladet eller Expressen utan enbart om valmöjligheter.

Ofta gör vi som vi brukar därför att vi alltid gjort så eller det kanske bara blir så. Men har vi något eget ansvar i det vi gör och har vi något val? Valet kanske inte alltid är så attraktivt. Det kan vara enklare att stanna kvar i en obekväm situation än att välja att ta sig ur eftersom det kan innebära att man måste göra andra avkall istället. I andra situationer kan man åtminstone välja att göra det bästa av situationen, typ ”gilla läget” även om man inte kan välja bort. Som svår sjukdom. Om inte annat kan man välja att försöka kämpa, göra det bästa av situationen. Visst lättare sagt än gjort, men det händer emellanåt. Jag menar inte att man är skyldig till sjukdomen, inte alls, men man kan vara ansvarig för hur man försöker förhålla sig till livet.

En variant är den som klagar på att livet blivit som det blivit pga föräldrars val/möjligheter/agerande och LÅTER det sedan färga ens liv. Man behöver då inte heller ta ansvar för sitt liv utan kan tryggt falla tillbaka på att det är föräldrarnas fel, man har INGET VAL. Men hur är det egentligen? Finns det inga valmöjligheter alls? Hur mycket ansvar har jag för min egen tillvaro? Och är jag beredd att ibland hamna i en obekväm situation för att jag väljer att agera på ett visst sätt?

Valmöjlighet kan också innebära att man väljer att inte utnyttja en valmöjlighet. Det är ju också ett val, men ett aktivt handlande, inte bara att det blir så för att någon annan utanför mina handlingsramar utsätter mig för detta.

Är det för ansvarsfullt att se sina val och inte ta konsekvenserna av sina valmöjligheter? Enklare att lägga ansvaret på andra faktorer utanför det egna handlingsutrymmet? Vara ett offer för omständigheterna? Synd om…

Vilka val har du? Utnyttjar du dina möjligheter till val? Vågar du välja?

Sist här, kom ihåg Kierkegaard:

Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

 

Annonser

2 kommentarer

  1. Så sitter jag och läser fenomenologi. Och där snubblar jag över existensialism, Kirkegaar och Sartre, om frihet och ansvar. Att vi människor ibland strävar efter frihet utan ansvar. Att vi blir TING som inte är ansvariga för våra handlingar. Mycket tyngre än det jag skrivit här men tänkvärt. Och inte alls min ambition när jag skrev detta inlägg som hade helt annan drivkraft än teoretisera över fenomenologi, existensialism, Sartre och Kirkegaard.


  2. […] dax att skriva Kierkegaards ord på […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: