h1

Sörgårdsidyll?

01 februari 2009

Småskolor finns det litet här och var. Skolor med få klasser, få elever men också få vuxna. Ofta nämns de som små idyller, något att sträva efter. Och utan skolan dör ju byn, eller hur? Eller gör den det? Kanske det är så att dessa små skolor bidrar till att barnen flyr byn fortare än kvickt bara de får en möjlighet. För att aldrig återkomma? Det finns inga (eller åtminstone mycket få) totala sanningar.

Men en sida av småskolorna är den likriktning och därmed ensamhet de kan ge upphov till. Sannolikheten att du ska finna dig någon like, någon där personkemin stämmer bara så där super, är alldeles för liten i en liten skola. För att passa in måste du vara stöpt i exakt samma mall som de flesta andra som går där. Då kan du passa in. Men hur går det annars? Och vad uppfostrar vi våra barn till? Att bli identiska kopior av varandra eller individer, med egna tankar, känslor och intressen? Är det identiska kopior vi vill ha så vore det ju faktiskt enklast att vi kör med cloning direkt, så behöver vi inte lägga ner så mycket energi på att forma barnen till exakta kopior av varandra.

Att mobbing inte skulle förekomma på småskolorna är bara lögn. Svårigheten är bara att se den mitt i all sörgårdsidyll. Och det kan göra ont och/eller bli obekvämt när den som mobbar är barn till någons väninna eller någon man är beroende av. Enklare då att tiga! Tigerlilja skriver om detta i sin blogg. Jag känner bara igen det alldeles för väl. Vuxenvärlden som sviker genom att inte se, eller åtminstone tiga ihjäl och inte agera när barn utsätts för mobbing.

Att inte agera när någon råkar illa ut är också en form av mobbing. Samtidigt som jag vet mer än väl hur maktlös och hjälplös man känner sig när man inser att någon far illa men man rår inte på det för sörgårdsidyllen ligger som en tjock tung värmande gegga över allting. Det kan ta ett tag innan man förstår, inser konsekvenser och sedan ser möjligheterna att ta sig ur. Att kunna stå upp, agera och skydda sitt barn. För man är livrädd att varje försök till försvar och skydd istället ska få motsatt effekt med ännu mer utfrysning eller utsatthet som resultat.

För vår del är småskolornas tid förbi. Barnen är stora och vi har lyft en del av åren till ytan. Betraktat, hanterat och bearbetet det som varit. Förmodligen finns det fortfarande sådant som kommer att behöva komma upp till ytan, men det får vi ta sedan. För klimatet i småskolorna handlar ju inte bara om det som anses som uppenbar mobbing utan så mycket mer subtila skeenden. Och svårigheten att hitta någon annan trygg miljö och andra vänner är så oerhört begränsad i dessa små idylliska världar.

Visst fanns det lyckliga stunder i den lilla skolan också. Och det finns lärare och andra vuxna i små skolor som vet och förstår faran med den lilla miljön och förmår hantera den. Men de har det inte lätt. Så snälla kommunpolitiker runt om i Sverige – slå ihop de minsta skolorna till lite större enheter. Det går, och barnen överlever. Det kanske till och med är den möjlighet ni har att rädda byar runt om på landet från att dö ut för att barnen flyr så fort de kan.

Så lite siffror för tydlighetens skull: Tigerlilja pratar om 11 barn i skolan när hon gick i skolan. Det har något av våra barn upplevt också. 40 barn i skolan är också inte speciellt många. Jag vet inte var gränsen går för när en skola är för liten men nog handlar det om skolor med åtminstone 50 elever. Ett av skälen är att få elever automatiskt genererar få vuxna också. Vuxna som har svårt att dela på sig, vara på fler ställen samtidigt. Möjligheterna till positiv vuxenkommunikation minskar ju också. Barnen får få förebilder om hur vuxna kommunicerar med varandra. Och risken att barnen ska hitta någon annan vuxen som lyssnar minskar om den närmaste vuxne inte ser och det inte finns så många fler vuxna att vända sig till istället.

Nu är det bäst att jag slutar innan jag blir för upprörd…

Annonser

2 kommentarer

  1. Exakt – du har så rätt! Och det här att byn dör om man flyttar skolan har jag hört en och annan gång. Fel, fel, fel. När man kommer dithän att skolan bör flyttas, då har byn i a f inte genererat en yngre generation. Död eller levande. Jag kan gå igång på det här jag också, men det är underbart att hitta nån som tycker lika, för på den tiden jag ägnade mig åt det här var det inte så ofta.


  2. Jag brukar försöka trycka ner det, men dina och Hosannas inlägg fick igång mig. Det var väl en del som behövde komma ut!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: