Musiknostalgi som håller än

För drygt ett år sedan fyllde jag 50. Jag firades inte med allsång, men nu blev det så att vid något tillfälle i festligheterna kom vi att sjunga till denna gamla goding. Egentligen var det nog tänkt som en ljudillustration till ett musikkryss, men hur det nu blev så började någon nynna med, och så någon mer, och så lite fler…. Åtminstone de som satt nära mig var helt införstådda med tonslingor och text.

When you’re down and troubled
And you need some loving care
And nothing, nothing is going right
Close your eyes and think of me
And soon I will be there
To brighten up even your darkest night

You just call out my name
And you know wherever I am
I’ll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I’ll be there
You’ve got a friend

If the sky above you
Grows dark and full of clouds
And that old north wind begins to blow

….

You’ve got a friend

Ain’t it good to know that you’ve got a friend
When people can be so cold
They’ll hurt you, and desert you
And take your soul if you let them
Oh, but don’t you let them

…..

You’ve got a friend

På något sätt verkar den ha överlevt. Främst i våra musikminnen, men även de yngre känner igen den. Kanske för att texten är så central. Du har en vän. Hur hårt livet än är mot dig så finns dina vänner. De som kommer när du ropar. Men texten har som så ofta en dubbel botten. Det finns en vän som alltid ställer upp.  Även om vi sekulariserade svenskar inte alltid tänker så och förstår.

Hur som, för mig är det ett musikminne som är så djupt i min kropp och min själ. Att få dela den med vänner var starkt! Jag gillar att dela detta musikminne med vänner!

Carole King i You’ve got a friend

På youtube finns även live-versioner. Men det är denna som jag har i mig. Där min kropp kan varje ackord, varje fras, varje nyans.