Nymodigheter

Jag har en alldeles ny mobil. Efter att ha slitit ett tag med en i och för sig inte överårig men välanvänd mobil var det så dags att förnya sig lite. Den senaste månaden har alla låtit som om de satt i en burk när jag pratat med dem i mobilen. Stackars yngste sa jag till att han fick prata ordentligt i mobilen innan jag insåg att det inte var han ute min mobil som strulade. Det gick bra att förlänga mobilens liv med ett headset ett tag, men så i fredags slutade den bästa hörsnäckan att fungera. Då blev det lite knivigare.

Så då blev det dags att gå ner på stan och mer målmedvetet hantera denna utmaning. Ny mobil!

Då kommer frågan – ska jag ha en mobil av samma typ jag ”alltid” haft? Eller är det dags att uppdatera mig? Och vad använder eller rättare sagt kan jag tänkas vilja använda min mobil till? Vad är nödvändigt, kul, viktigt eller ointressant?

Efter att ha drömt och funderat ett tag hade jag en viss riktning. Nyare, mer utvecklad mobil var nog det jag ville ha. Men inte så mycket att jag kunde motivera att jag faktiskt behövde en iPhone. Dessutom uppfyllde inte iPhone ett av baskriterierna – att vara smidig att ha med i fickan. Så efter att ha lyssnat på familjens unga vuxna bestämde jag mig. En HTC Wildfire. Färgen var underordnad, jag trodde jag skulle köpa men den enda som fanns kvar i affären var röd. Vackert röd! Djupröd! Som gjord för mig. Visst var Nokia N8s gröna läcker men för stor och denna röda är så fin!

Så nu har jag en fin, röd, ny androidmobil, som heter Wildfire! Det känns som att jag lätt kan ta till mig och känna mig lierad med denna tingest. Nu återstår bara den lilla biten med att ta till sig denna nymodighet. Lära mig nytt, det som sitter som automatiserade rörelser i fingrarna. Hur jag svarar, ringer, tar bort ljudet, låser och låser upp… Sedan gäller det att boa in mig i denna nya telefon med helt andra möjligheter än de jag haft tidigare. För även om jag inte tror att jag på långa vägar kommer att använda mobilens alla möjligheter så tänker jag vara nyfiken och ta till mig det nya, det som jag kan ha någon användning av och/eller som kan ge lite glitter åt tillvaron.

Men först kommer det att komma en tid av ständiga misstag och viss frustration. När ingenting funkar utan att jag måste tänka och koordinera varenda rörelse. Innan mobilen har blivit min. Inte så att jag vill ha kvar min gamla telefon eller en exakt likvärdig. För lite tekniknörd är jag, ibland. Och det är läckert med en mobil med så mycket möjligheter. Det är bara att jag vet av erfarenhet att vägen innan jag är helt bekväm med något nytt inte alltid är spikrak. Framförallt handlar det nog om att mina händer behöver lära sig och lära sig om och om igen innan rörelserna flyter helt koordinerat och automatiserat. Så fungerar jag. Det vet jag efter en del erfarenhet genom åren. Viss sjävinsikt….

Så om ett tag kommer jag nog att kunna ringa rätt person, svara innan omgivningen tröttnat på mig, få iväg ett och annat sms vid behov. Och jag har redan lyckats uppdatera min FB-sida med bilder.

Det går att lära sig nytt, här av fri vilja och med något som enkelt som att hantera en mobil. Ändå kostar det på. Jag ska lägga detta på minnet när jag hoppas att människor jag möter måste lära sig att utföra nya saker eller att göra något välkänt på ett annat sätt. Det tar tid innan kroppen lär sig även om viljan finns.